Välkommen till solsystemets största bensinmack! Titan Station utspelar sig på en rymdstation ovanför Saturnus största måne, Titan. Platsen är en form av bränsledepå och jag anländer i form av någon sorts vaktmästare vid namn David Miller.

Att jobba på Titan Station innebär stora fördelar ekonomiskt. Man har haft problem att locka folk då jobbet i sig är tämligen prestigelöst och den flera år långa resan till och från arbetsplatsen hade fått den mest luttrade pendlaren att rygga tillbaka. David har dock stora ekonomiska bekymmer hemmavid och blir snarare lättad när det visar sig att han fått jobbet.

Begreppet "Retro-sci-fi" förklarat med en enda bild.

Som David anländer jag på stationen för min första jobbdag. Det är en atmosfärisk plats med retro-sci-fi på menyn - faktum är att året är 1999, då rymdkapplöpningen i denna alternativa värld hade kommit betydligt längre än i verkligheten. Således är det med dagens ögon sett antika åbäken till datorer vi tampas med och en allmän känsla av 70- och 80-tal genomsyrar stationen. Jag gillar det direkt. Något jag och David är mindre förtjusta i är att övrig personal tycks frånvarande. Den enda mänskliga kontakten vi har är via walkie-talkie med stationens förman Jack som är föga intresserad av att förklara vad som pågår och desto mer intresserad av att jag börjar jobba.

"En atmosfärisk plats med retro-sci-fi på menyn"

Titan Station är ett svenskt soloprojekt av Joakim Larsen, en 3D-artist som bland annat jobbat med Hearts of Iron och Battlefield. Att det är ett mindre projekt märks på skalan. Det är en walking sim i första hand, med få spelmekaniska system. Större delen av tiden spenderas med att navigera runt i datormenyer eller en form av pusselspel.

Andra människor lyser med sin frånvaro och även om stationen känns förvirrande och stor till en början så blir det mesta väldigt bekant, väldigt fort. Då är det kanske tur att spelet bara tar runt fyra timmar att klara, eller hade tagit om inte buggar fått mig att tro att min resa inte ens gick att slutföra. Ett antal omstarter och test senare kunde jag dock ta mig vidare. Det lämnar dock såklart en tråkig bismak. Surt, sa räven. "Skit", sa jag.

För det är synd. När det funkar som det ska är nämligen Titan Station indragande. Det till en början rätt trötta narrativet utvecklar sig till något mer fängslande allt eftersom och känslan är att spelet växer ju längre in i det jag kommer. Den förebådande musiken blandas med andra vassa stycken och de till en början rätt träiga röstskådespelarna börjar träffa rätt de också. Ibland i alla fall. Det simpla pusselspelet jag fått ta mig an i den Tron-liknande cyberrymden utvidgas även det eftersom. Det blir aldrig utmanande men jag får i alla fall tänka på vad jag gör. Inte minst då klantiga snedsteg kan leda till att man blir softlockad ute i cyberrymden och behöva ladda om från senaste checkpointen. Ajdå.

"Spelet växer ju längre in i det jag kommer"

På tal om det är sparsystemet är en smula oförutsägbart. Det går att spara manuellt, men mestadels sparar spelet automatiskt titt som tätt ändå. Under en del längre sekvenser går det dock inte att spara manuellt samtidigt som spelet slutar autospara vilket gör det extra enerverande när jag fastnar just här.

Annars består mer eller mindre all interaktion i Titan Station av dialoger över walkie-talkien. Dessa doftar starkt av 2016 års Firewatch, men där den sistnämnda titeln nyttjade snackandet till rejäl karaktärsutveckling (och fantastiskt röstskådespeleri) når Titan Stations dialoger inte samma höjder. Det förtar dock inte mitt intresse för handlingen. Det är som sagt mycket som inte är vad det verkar på Titan, och ju längre in i stationens katakomber jag kommer, desto större blir denna insikt.

Spelet Tron-ar på idéer från en viss film.

Tyvärr är det svårt att säga mycket mer än så utan att hamna i det kladdiga spoilerträsket. Spelet behandlar genretypiska sci-fi-teman som jag personligen alltid funnit intressanta, och även om denna historia kanske inte bidrar med så mycket nya insikter så bäddar det likväl för några underhållande timmar. Allra helst hade jag önskat att Titan Station lade än mer kraft här och trädde in lite mer i de ämnen det behandlar istället för att gå i gamla spår lämnade från andra alster. Färre (noll!) Tron-pussel och mer fokus på de för narrativet relevanta små spelmekaniska grejerna som introduceras allt eftersom hade gjort susen.

Allt som allt är Titan Station ändå en trevlig liten titel som kanske inte lyckas hela vägen men likväl känns som ett lovande steg på vägen för utvecklaren där bakom.

Fotnot: Titan Station släpps den 11/11 till pc. Recenserat med Ryzen 7 3700X, Geforce RTX 3070, 16 GB RAM.

Titan Station
3
Bra
+
Engagerande handling
+
Vass ljudbild, inklusive musiken
+
De retrofuturistiska miljöerna
-
Buggar och vissa tekniska problem
-
Trista pussel som kan orsaka softlock
-
Få spelmekaniska ambitioner
Det här betyder betygen på FZ