Lika bra. Likadant. New Little King's Story står stadigt kvar med fötterna i samma sagolandskap som för tre år sedan. Men den två äpplen höga diktatorn är ändå högst vital för Vita-spelarna.

Spel som #Gravity Rush, #LittleBigPlanet och #Sound Shapes talar sitt tydliga språk: PS Vita vill vara med, den vill synas och bli hörd. Den vill inte bli bortglömd som en misslyckad ”PSP 2”, men det är just vad som är väg att hända.

Att kalla den för ett sjunkande skepp är orättvist. För att kunna sjunka måste man ha lyft. Vita-konsolen har aldrig gjort det. Att #New Little King's Story, hur charmigt det än må vara, ska lyckas med det som inte ens #Uncharted klarade av – att kränga miljontals konsoler – känns inte rimligt.

Kung Corobo är kort i rocken men hans planer för världsdominans är storslagna.

Fast det är enkelt att kasta rim och reson åt sidan när den lilla konungen med bestämdhet marscherar in i våra liv för första gången sedan 2009 års Wii-debut. Visst har karaktärerna fått ett mindre barnsligt utseende men i själ och hjärta är det här samma charmtramsiga hybrid mellan stadsbyggande och Pikmin-fajtande.

Kung Corobo börjar inte med två tomma händer, men det är ta mig tusan inte långt ifrån. Det anspråkslösa skjulet med halmsängen är så långt ifrån hans tidigare imperium man kan komma. Men vad har han och du för val? Monster har invaderat slottet, vi är tillbaka på ruta ett och enda sättet att återupprepa världsdominansen är – ännu en världsdominans. Sålunda beger sig kungen ut bland de gröna kullarna och dunkla skogarna för att uträtta ännu fler stordåd.

Ett kungligt déjà vu

Här, ungefär en halvtimme in i historien, är jag fortfarande sådär naivt förtjust, kär vid första ögonkastet. Men så börjar igenkänningarna staplas på hög och har sedan dess egentligen aldrig stannat av. Lite elakt vill jag likna ”nya” Little King's Story vid något som snurrat runt i en tvättmaskin under tre års tid, där färgerna smetats ut och tygmönstret tappat sin fräscha lyster. Särskilt nytt är det inte.

Jag ränner runt ute på samma slags landsbygd, bland vajande jätteblommor och gräver upp skatter med mina bönder, dödar ilskna djävulskossor med hjälp av tappra riddare och bygger broar till nya platser med de flitiga snickarna. Som vanligt, i dåtiden. Helt i linje med sitt yrke gör kungen inte många knop själv. Men å andra sidan har han fullt sjå med att hantera spelets svajiga sikte och skicka rätt man till rätt plats. Som Pikmin, som sagt, men inte mitt i prick.

Precis som Carl-Gustaf gillar den här kungen att samla damer på hög.

Upptäckarglädjen är å andra sidan ständigt belönande och handlar inte bara om att vidga sina vyer bortom horisonten. Även hemmaplanen är i ständig förändring. Ena dagen öppnar ett sjukhus och i nästa sekund slår en kyrka upp portarna dit du kan skicka kärlekskranka invånare för att gifta sig och, som direkt äktenskaplig effekt, återbefolka riket. Du bygger pittoreska små trähus med gula, blå och röda tak. Du skaffar ett flådigt shoppingkvarter, stora gårdar och särskilda byggnader där du kan rekrytera nya klasser som jägare; experter på att pricka fiender utom räckhåll för riddarnas blad.

Och så fort kassan sinar eller vi börjar få slut på områden att exploatera är det bara att ge sig ut med ett välavvägt sällskap som ömsom plockar fiender ömsom gräver upp skattgömmor. Just att hitta precis rätt sammansättning är särskilt känsligt kapitel. Många skinande riddare blir en dödsbringande grupp, men utan bönder och snickare är det svårt att hitta kosing eller ens röra sig framåt genom det kuperade landskapet. Att det är smärtsamt pilligt och tidsödande att sätta ihop truppen är därför en skuffelse av smärtsamma mått.

Bossfajterna handlar både om tajming och råstyrka.

”Precis som för tre år sedan”, kommer jag på mig själv att tänka. Igen. Bortom varje krök väntar ett återseende och det är svårt att känna den där oförfalskade glädjen hamra i bröstet. Det här är helt enkelt en resa jag redan gjort. Jag tyckte mycket om den. Den var annorlunda och lindande in hjärtat i mjuk bomull, men jag känner mig klar med den. Har du däremot inte gjort resan med den lilla men storhetsvansinniga kungen är det dags nu. Själv väntar jag hellre på en regelrätt tvåa, gärna till PS Vita och med fler touch-funktioner. De som finns nu är mest i vägen och jag använder hellre traditionella metoder.

Det är lätt att se Vitans existens i svart. Men jag gör inte det. I mina ögon är PS Vita en fantastisk konsol med ett litet men habilt spelbibliotek som passar mig och med flera potentiella pärlor på ingång. Eller vad sägs om #Assassin's Creed III: Liberation och #Tearaway? Om konsolen nu är på väg att dö så ser den åtminstone ut att göra det med ett leende på läpparna. Tacka Sackboy, Nathan Drake och en liten, maktgalen kung för det.

Håller tyvärr inte riktigt med där, för många bra spel saknas i mitt tycke, så som Castlevania: Symphony of the Night, Suikoden och Suikoden II osv. Och sedan för att inte tala om alla Square-Enix imports jag gärna skulle vilja se i våran europeiska Pla... 01/10 Själv bokade jag vitan och har i princip kört på den varje dag sen dess. Jag tycker att den mer är för vuxna gamers med/utan barn som inte behöver en iphone eller liknande. För ska barnen tex titta på barn program så kan man ju bara spela på vitan under... 28/09 http://gifrific.com/wp-content/uploads/2012/09/Jon-Stewart-saying-Oh-Snap.gif 28/09 Bra skrivet! Hur många timmar har du lagt på spelet innan du skrev recensionen? Och hur lång speltid har spelet (hur lång tid tar det att spela igenom alltså). Jag har ej PS Vita, men blir sugen på att leta upp spelet på rea eller begagnat till Wii. Doc... 28/09 Läser du hela texten så ser du att jag gör just det – också fokuserar på de positiva bitarna. Nämner ett par spel som är på väg och att jag faktiskt tycker mycket om den (det är grymt kul att spela bra Vita-titlar och PSone-utbudet är awesome). Men det... 28/09 Varför handlar recensionen så mycket om hur dödsdömd Vitan är? Fokusera på de positiva bitarna i stället, konsolen har inte ens funnits i ett år. PS1-spel har just blivit kompatibla, ett gäng spel är på väg, för att inte tala om Playstation Mobile som... 28/09 "Precis som Carl-Gustaf gillar den här kungen att samla damer på hög." OH SNAP. 28/09
Skicka en rättelse