Detta är recensionen av multiplayer i Battlefield 6. Kampanjen recenserad här.
"Även när jag inte får 28-0 i en match och dominerar motståndarna är det roligt att spela"
Jag skrattar högt och länge när jag mejar ner fiende efter fiende med kulspruta från min strategiskt valda position med utsikt över gränden. Alla går i fällan och det känns som att jag på egen hand håller dem stångna – de lyckas aldrig ens ta första basen. Mina siffror i det som nog är min bästa match hittills: 28 kills, 0 deaths. Men det är två saker som är viktiga här: jag lyckas enbart med detta tack vare lagsamarbete (några revives räddar mig), och det är inte ens den roligaste eller mest spännande omgång jag spelat.
För mig är det viktigt att i multiplayerspel skilja på om det går bra för mig, personligen, och om spelet i sig är välgjort och ett bra spel. Om man bara har kul när man vinner, kan ju endast hälften av spelarna per definition ha roligt. Men även när jag inte får 28-0 i en match och dominerar motståndarna (för det händer inte särskilt ofta) är det roligt att spela Battlefield 6, för det finns så många olika sätt att göra det på. Framgång måste inte vara att laget vinner matchen, det kan också vara att slå nytt rekord i revives, att rasera ett hus över den där fiendesquaden som varit så jobbigt bra hela matchen, eller plocka en dog tag av en campande sniper. Och allting blir ännu bättre om man spelar med någon eller några man känner.
Klasserna är välkända vid det här laget. Frågetecknet i betan var assaultklassen, men den har justerats och är mycket mer lagorienterad än ensamvarg. Alla klasser kan bidra till lagets framgång på sitt sätt och i olika situationer. Som sagt: det härliga med Battlefield är att man inte behöver en lång killstreak för att ha kul – tillfredsställelsen i att placera ut en mina och se en fiendetank köra på den och sprängas i bitar kan vara precis lika stor.
Klasskillnad
"Det finns inte ett enskilt sätt att vinna på, utan allt har sin tid och plats"
För mig går det i perioder. Inledningsvis agerar jag combat medic och springer nästan konstant runt och återupplivar så många lagkompisar jag kommer åt (att dra lagkamrater i säkerhet innan en revive känns så sanslöst coolt!). Nästan inga kills för mig, men ett viktig kugghjul i laget. Sedan tar jag min tunga kulspruta och lägger mig i bakhåll med bipod (se 28-0 ovan). Nästa steg är att gå vidare som sniper och använda drönaren för att övervaka slagfältet, och tagga i stort sett hela fiendelaget åt medspelarna. Återigen, kanske inte så många kills för mig, men jag upptäcker flera flankeringsförsök och spränger motståndarnas spawn beacon. Det finns inte ett enskilt sätt att vinna på, utan allt har sin tid och plats, sina fördelar och nackdelar. Det går alltid att bidra till lagets bästa. Och jag understryker återigen: att spela med kompisar och samarbeta som en squad gör allt mycket bättre. Men ska jag vara ärlig märker jag snabbt stor skillnad på matcher med få support-spelare. Färre återupplivningar, mer tid går åt till att springa tillbaka till slagfältet från basen
Och apropå det, när man dör har man två val: antingen hålla ut och förlänga tiden som en lagkompis kan rädda dig tillbaka till liv, eller snabbt skippa vidare till deploy-skärmen. Det förstnämnda är ett bra alternativ som inte sällan kan vända momentum helt, medan det sistnämnda är det jag enskilt ogillar mest med spelet, och som riskerar att bli en ond cirkel. Support vill återuppliva kompisar, men otåligt folk skippar att vänta. Vis av erfarenhet blir support då mindre benägen att återuppliva. De som faktiskt väntar med att dö känner att de inte blir återupplivade, och frustrerade börjar de skippa oftare och snabbare. Och så går det runt.
Battlefield är tillbaka – på riktigt!
Kampanjen fungerar som en uppvärmning inför multiplayern.
Många olika sätt att spela på finns. Att agera sniper är ett.
Poff!
Förstörelsen är ett av seriens signum som givetvis är tillbaka.
Kampanjen är en blockbuster. Spielberg på steroider, om man så vill.
Ursnyggt men framför allt rullar det på utan bekymmer.
Ensam är inte stark.
Vackert som ett litet krigiskt vykort.
Krig!
"Att man kan skippa att bli återupplivad är för mig en av väldigt få svagheter"
Jag har upplevt det i varje Battlefield sedan Battlefield 4. För mig finns det inget mer irriterande än att riskera livhanken för att rädda en döende lagkamrat, men inse när jag kommer fram att de har gett upp för att spawna längst bak i basen. Hallå, tänk efter! Vänta 10 sekunder, och starta om i basen, eller vänta 15 sekunder och återupplivas på objective tillsammans med flera lagkompisar? Det senare är ju helt klart bättre. Man kan slå ut sju av åtta motståndare i en byggnad, men överlever bara en person kan de återuppliva resten av spelarna, och vips tar de tillbaka kontrollen igen. Även de allra mest egoistiska spelarna tjänar på att hålla ut – om man återupplivas räknas det inte som en död, och man kan desperat fortsätta förlänga sin killstreak och förbättra sin KDA, om man är sådan. Men i frustrationen efter att ha blivit skjuten av en störig motståndare tänker man inte ofta så logiskt, inte heller jag. Och då försämras lagets chanser till vinst märkbart. Att man kan skippa att bli återupplivad är för mig en av väldigt få svagheter och irritationsmoment med Battlefield 6. Detta var något jag frågade utvecklarna om under förhandstitten i London, och de hade inget rakt svar på det då, vilket förvånade mig. Det är så mycket annat de tänkt på och gjort rätt.
Kartorna är inte många. Stora är få, men fler ska komma efter release. Men i kombination med olika spellägen finns det alldeles tillräckligt många olika sätt att spela på. CoD-konvertiter kanske föredrar team deathmatch i Gibraltars gränder, och stridsflygspiloter conquest på oljefält. "Play the objective" har blivit slagord, och det finns i nästan alla fall olika angreppsvinklar och sätt att ta sig an målen i objective-lägena. Striderna blir oftast intensiva, och vid de allra bästa tillfällena blir det personligt, när man börjar känna igen en motståndare eller motståndarsquad och lyckas övervinna dem. Jag svär för mig själv att de ska minsann inte få ta B, inte så länge jag lever.
Man går från att strida bland urbana miljöer i New York till att forcera bergspass i Tadjikistan, så ingen halvtimmesmatch behöver vara den förra lik, och ett stort plus är att i de allra flesta lägena är alla klasser relevanta. Det finns vissa objectives som är svårare än andra att ta över (första baserna i Liberation Peak och Manhattan Bridge, suck…). Samtidigt finns det nästan alltid något att göra om man möter starkare motståndare. En helikopter som terroriserar ditt lag? Några engineers med anti-air-vapen gör susen. Har en squad tagit en nyckelposition i ett hus? Spräng sönder väggarna. En bas som verkar helt omöjlig att erövra? Lägg dig strax utanför med en supply bag och lobba in rökgranater. Snart ser fienden ingenting och ditt lag kan enklare ta sig in i basen och överrumpla dem. Och glöm inte att assaultklassens stege kan vara extremt användbar om man är lite kreativ.
Inte ett enda hack på konsol
Spelet är snyggt, och det märks inte minst på de kartor där ljussättningen får skina. Som nämnt i recensionen av kampanjen är omgivningarna detaljerade och snygga, även i multiplayerkartorna och med många spelare. Vattenpölar glänser i eftermiddagssolen, explosioner ser otroliga ut och sprider spillror och skräp all världens väg, och molnet från en rökgranat expanderar verklighetstroget och fyller rummet. Men framförallt rullar det på utan att frameraten sjunker eller hackar. Inte vid ett enda tillfälle har jag märkt något sådant på konsol. På pc är det lite svajigare när jag testar att höja inställningarna, så får nöja mig med snäppet under ultra. Också skönt att det flyter på i ett multiplayerspel där millisekunder kan göra skillnad. Slagfälten låter också väldigt imponerande, som alla förväntar sig av ett Battlefield-spel. Att höra en stridsvagns mullrande på håll, eller ekot av skott bland byggnader bidrar till kaoset och krigskänslan.
Vapenutbudet är gott utan att vara överdrivet, och det är en härlig skillnad på DMR, SMG, och assault rifles som gör att det känns fräsch att byta klass ibland. Vapenbalansen håller sakta på att upptäckas av spelarbasen. Vissa vapen verkar väldigt starka i kombination med särskilda tillägg, exempelvis M4:an. Men samtidigt finns det inget vapen som är allsmäktigt, utan allt går att kontra. Hagelgevären tycks überstarka tills man inser att det bara är inomhus, och med lite avstånd är de inte alls lika bra. Det är inte heller någon idé att springa runt med en LMG och leka hjälte, för de är tunga och bökiga. Med de olika tillbehören man låser upp kan man ytterligare anpassa vapnen, men det tar tid innan man har tillgång till alla tillbehör. Men här pushas inga mikrotransaktioner för att köpa till sig fler saker, eller låsa upp olika löjliga skins. Allt baseras på gameplay, vilket uppskattas, och håller sig ganska strikt till det universum spelet skapat. Inga clown-skins, således.
"Skapat det Battlefield vi många minns och längtat tillbaka till"
Battlefield Portal är också något som fått en del uppmärksamhet sedan det visades upp. Hittills finns det ganska få spellägen, det är mest kartor för att träna sig med fordon, eller farma XP. Jag testade Dust 2-kartan i bomb squad, men det slutade med att mitt lag spawn-dödade motståndarlaget tills de lämnade matchen. Det finns möjligheter att skapa väldigt intressanta saker här, men är inget man pillar runt med i fem minuter och sedan – vips! – har ett nytt spelläge. Det krävs att man sätter sig in i systemet och förstår hur det hänger ihop, och testspelar. Jag har gett det ett försök, men inte lyckats skapa något intressant eller fungerande. Något för de ambitiösa (och kanske programmeringskunniga), och möjligen inte för de som vill sätta ihop ett snabbt zombie-läge för en spelkväll med polarna. Det enda som faktiskt intresserat mig hittills är hardcore-läget, där man spelat med ökad skada, inget självläkande, och ingen HUD alls.
Utvecklarna har tagit till sig feedbacken från 2042, och skapat det Battlefield vi många minns och längtat tillbaka till. En fullträff och en urstark återkomst för serien.
Fotnot: Testat på pc (Intel i9-14900HX, RTX 4090, 32 GB RAM) och Xbox Series X. Battlefield 6 är även släppt på Playstation 5. Recensionen av kampanjen läser du här.
