Pokémon-spelen har fört en ganska stagnerande tillvaro och det är först med Arceus och syskonspelen Scarlet och Violet som saker började röra på sig lite. Pokémon Legends: Arceus var Game Freaks första försök med en mer öppen värld, något som de senare byggde vidare på i Scarlet och Violet. Pokémon Legends: Z-A tar ett nytt grepp om den öppna världen och i stället för natur och gräsklädda fält får vi nu jaga fickmonster i storstadsmiljö .
"Staden känns mystiskt mysig på ett Studio Ghibli-vis"
Redan när jag anländer i Luminose City känns det nytt och fräscht. Staden känns mystiskt mysig på ett Studio Ghibli-vis. Det finns mycket att utforska och jag kan både klättra upp på taken och springa nere på gatan. Nu pratar vi förstås inte om något Assassin's Creed-hoppande mellan taken, men att klättra upp på en skyskrapa och blicka ut över staden i solnedgången är väldigt rofyllt.
Allt som behövs för en pokémonsamlare finns dessutom i staden. Det finns parker där jag kan jaga och samla monster, butiker där jag kan köpa utrustning och kläder. Sen har vi stridszonerna som fungerar som stadens nattliv och det är där jag utmanar andra tränare. Stridszonerna i Z-A ersätter de mer klassiska gymmen. I zonerna utmanar man andra tränare och får då tickets som sen används för att utmana en "bosstränare" och på så vis ta sig upp i rankingen.
Den största nyheten i Z-A är stridssystemet. Striderna är inte längre omgångsbaserade utan i stället får vi något som är en hybrid av dessa och realtid. Jag är helt fri att springa runt medan jag ger kommandon till min pokémon. Placeringen blir viktig då miljöerna spelar in i striden. Träd och byggnader kan blockera mina pokébollar jag kastar för att fånga nya fickmonster. Men samtidigt kan jag hindra attacker genom att ta skydd bakom stenar och annat.
Alla pokémons stridsfärdigheter har väntetider innan jag kan använda dem och jag kan även byta ut dem mitt i striden. Striderna är därmed mer dynamiska och skapar en helt annan känsla än när jag måste vänta på min tur. Pokémon-faunan har som vanligt styrkor respektive svagheter jag kan under stridens gång anpassa mig till vilken motståndare jag har. Det går förstås fint att rädda en skadad kamrat genom att byta ut den mot en som har fullt liv mitt i stridens hetta. Om jag ska dra en liknelse så påminner stridssystemet lite om det som finns i remaken av Final Fantasy VII.
Storyn har väl aldrig riktigt varit Pokémon-seriens starka sida och den fungerar åter mer som ett ramverk. När jag kommer till staden blir jag upplockad av Urbain eller Taunie (beroende om jag spelar som påg eller tös) och det är genom denna jag får lära mig hur det fungerar i staden. Det finns en story om olika tränare och grupper, och den drivs framåt av alldeles för tradiga och långa dialoger. Storyn engagerar måttligt och många gånger zoomar jag ut under dialogerna och vill bara klicka vidare.
Men det här är ett Pokémon, och då är det viktiga mina monster: att levla dem och utmana andra tränare i staden för att stiga i rang. Detta är något som görs bra och drivet att ta mig upp genom rankingen är vad som motiverar mig. Rankningstegen börjar på Z och leder sen ändå upp till A (som spelets titel skvallrar om). För att kunna vinna dessa strider behöver jag samla monster i parkerna, träna dem och utveckla ("evovla") dem till nya, starkare versioner. Stadens invånare ger mig också sidouppdrag där jag får pengar och annat som hjälper min resa från Z till A. I affärerna kan jag köpa drycker och annat för att hela mina monster och kan även köpa kläder till mig själv.
Det finns ett system där jag utför olika uppdrag såsom att fånga tre pokémons i zone 3, och får då poäng för det. Dessa poäng låser upp nya förmågor till mina monster, och de kan väljas i en lista. Jag kan bara ha sex monster i teamet åt gången och varje enskilt i gänget kan bara ha fyra stridsförmågor. Det blir en del klurande i hur jag bäst rustar mitt lilla team.
Pokémon Legends: Z-A tar ännu ett steg i rätt riktning, men det finns fortfarande en del problem. Trots att världen nu känns ännu mer engagerande än i de föregående två delarna är det fortfarande något som saknas. Kameran är rätt stökig: i strid tappar jag ibland målet eller så fastnar den bakom något hinder eller en vägg. Dialogerna är som sagt väldigt tradiga, och att de dessutom saknar röstskådisar gör det än tradigare.
"Ännu ett steg i rätt riktning, men det finns fortfarande en del problem"
Trots allt detta finns ändå Pokémon-kärnan där och den är lika beroendeframkallande som tidigare. Stridssystemet i Z-A är en bra förändring men jag önskar att Game Freak vågat ännu mer då de fortfarande spelar med väldigt säkra kort. Men jag har kul i Z-A och detta bekräftas av suget att få komma hem och spela när jag är på jobbet. Att jag dessutom helt kan tappa tiden och inse att klockan passerat midnatt när jag bara skulle spela lite innan sängdags, ja, det är ett kvitto på ett roligt spel.
Fotnot: Switch 2-versionen testad. Släpps till Switch (1 och 2) den 16 oktober.