Josef Fares kärlek till spel har alltid funnits där. Och när han till sist får chansen att skapa ett eget ska utgivarna ge fan i vad han håller på med.

Josef Fares.

– Spela igenom det om du vill ha en annorlunda upplevelse. Det kan jag säga utan att låta för kaxig.

Josef Fares har gjort ett uppehåll i sin framgångsrika filmkarriär. Han har tryckt på paus. Han hyr en lägenhet i Uppsala, arbetar ofta tretton timmar om dagen, spenderar helgerna på kontoret och kan ibland inte sova på grund av upphetsningen. Vad han gör? Han gör #Brothers: A Tale of Two Sons och älskar att leva sin dröm.

Tillsammans med ett litet team hos #Starbreeze Studios bygger Fares ett äventyr som genljuder av kärlek och värme. Sagan handlar om två bröder, en liten och en stor. De båda ger de sig ut på en strapatsrik resa för att hitta ett särskilt vatten, det enda som kan bota deras sjuka far. Sedan modern drunknade är han allt de har kvar. Förutom varandra.

Och Brothers är bara ditt. Trots att tanken väcker tydliga co-op-vibbar är detta skapat för just dina två händer: vänster för storebror, höger för den lille. Två spakar och två knappar är allt Fares behövt för att väcka liv i sin vision. Och så beger han sig iväg över de mjukt rundade kullarna, förbi björkskogar och en känsla av lekfullhet växer snabbt fram.

Ingen text, inga menyer. Brothers ska stå på egna ben.

– Kontrollen var det första jag kom på. Jag har alltid varit ett stort fan av spel som #Secret of Mana, Lufia, #Chrono Trigger, ja, alla topdown-rollspel från den tiden. Jag har alltid haft en dröm av att göra ett sådant spel, det var där grunderna lades, berättar han.

Men enkelheten – ingen text, enkel kontroll, inga menyer – skiljer Brothers från de klassiska sagorna och känslan är snarare lik den hos #Ico, men ändå mer naiv och varmare.

Bröderna hjälps åt med att knuffa upp en trägrind. Ibland stannar de upp för att fråga om vägen. Eller rättare sagt, den äldre, ansvarsfulle brodern frågar artigt medan den yngre mest ställer till med skojfriska ofog. Sagostämningen genomsyrar också människorna vi möter, som den gamle mannen med harpan och gumman i gungstolen. Och bröderna bemöter dem på helt olika sätt. Som bröder gör.

Josef Fares har alltid älskat spel. Nu får han till sist göra ett eget.

Under vissa stunder promenerar de bara rakt framåt, över små floder, rundar några svängar. Det händer inte så mycket och jag tycker det kan vara så skönt med spel som låter tystnaden ta plats. För det finns ju tid för annat också, som när ett stort, ledsamt troll lyfter bröderna högt, högt. Eller när de två tvingas rusa vilt och hoppa mellan låga platåer och höbalar för att undkomma en ilsken hund. Medan den äldre springer för livet busvisslar den yngre för att fånga byrackans uppmärksamhet.

Ingen idé god nog att upprepa

Men precis som en saga har många sidor kommer Brothers aldrig upprepa sina. Momentet med hunden kommer aldrig tillbaka, inte heller det med trollet. Vad som väntar bortom nästa kulle ska vara ett oskrivet blad och aldrig sluta förvåna. Oavsett hur bra och kul idén än må vara får vi bara se den en enda gång.

– Det stör mig i spel att det är samma sak om och om igen. Många är för långa, man kan lätt klippa bort flera timmar. De 45 minuter jag fick av #Dear Esther var mer värt än tio timmar #Max Payne 3, menar Fares vars debutspel ska bli tre, fyra timmar långt.

Det krävs idéer och det krävs också tid och arbete för att ständigt förnya ett spel ("Det är skitsvårt!") men Fares är inte sen med att underbygga sin smått svindlande plan. I slutet av demonstrationen får jag se bröderna hoppa bland isflak, manövrera ett segelflygplan och lysa sin väg genom en dunkel grotta utrustad med en fackla. Den enkla kontrollen ska göra att vi med liv och lust kan kasta oss över de vitt skilda momenten.

Sträck ut en hand och bygg en mänsklig bro. Sträck ut två och bygg en av troll.

Om allt går bra, vilket Fares verkligen tror, vill han verkligen fortsätta utforska den nya karriären. Han kommer inte släppa filmskapandet men har så många fler spelidéer han vill realisera och har märkt att Brothers väcker något hos de som ser det.

– Jag skulle vilja göra en ännu större titel. Men om det blir så och en utgivare vill vara med kommer jag säga: "Om ni vill att jag ska göra spelet ska ni ge fan i vad jag håller på med." Gör de inte det säger jag hej då och skiter i dem.

Visionären har talat. Vi håller definitivt ögonen på Josef Fares debutspel som i vår släpps digitalt till pc, Playstation 3 och Xbox 360.

Skicka en rättelse