När spelade du en romantisk komedi senast? Där centraldammsugaren får sina ögon utslurpade och hammare pratar om att rost är som att långsamt brännas ihjäl?

"Det spelar ingen roll om ni på FZ sågar det, I don’t give a fuck - då har ni ingen koll"

Josef Fares har sedan speldebuten Brothers tjatat om att han inte vill återanvända spelmekanik, det ska ske något nytt hela tiden. Och medan A Way Out hade en mer seriös ton tar It Takes Two steget till utflippad komedi som under demonstrationen får mig och mina medspelare att garva flera gånger. Det beror inte bara på den talande kärleksboken Dr Hakim, som Fares själv gjort motion capture till, utan också gnabbet mellan de två huvudkaraktärerna: det gifta paret May och Cody. På många sätt känns humorn igen från såväl Kopps som Jalla Jalla. Det är slapstick blandat med raska repliker och ibland syrlig ton.

Vi testar de två första nivåerna i spelet och det går ganska snabbt från enklare plattformsmanövrar till krav på vältajmat samarbete. Mot slutet av bana två, där spelaren som kontrollerar Cody skjuter spikar för att frammana plattformar för May att hoppa på och mellan, blir det snabbt svettigt och det kräver ständig kommunikation mellan spelarna. Att koncentrera spelet på coop där karaktärerna har någon form av relation var enligt Fares självklart.

Det kommer sig naturligt när vi fokuserar på coop-spel, och det finns nästan ingen annan i världens som gör coop-spel som vi - som skriver och designar dem från grunden för coop. Och eftersom det är två karaktärer kommer det sig naturligt att de handlar om relationer, oavsett om det är bröder, kompisar eller par.

De mest lyckade storyspelen i världen bygger också på relationer, kolla bara på The Last of Us och God of War så har du ju ofta relation och dynamik mellan två karaktärer.

Samtidigt berättar Fares att coop är en utmaning när du försöker berätta en story, utöver spelens inneboende interaktivitet som gör det svårare att kontrollera tempo och leverans av till exempel repliker.

Vi pratar ju mycket om att vi vill kombinera mekanik med story. Som i demot du körde, hammaren och verktygslådan är kopplad till frun, dammsugaren till mannen på något sätt. Hela tiden göra tydliga kopplingar mellan de två delarna. Att hitta mekaniker som passar de två är en stor jävla utmaning. Och sen romantisk komedi i sig, det är inte så att det gjorts många sådana i spel tidigare. Du badar inte i grymma romantiska filmer heller.

Sedan är coop en utmaning i sig, du blir automatiskt inte lika närvarande som i ett singleplayerspel, du pratar med din partner och så vidare. Det är en utmaning hela tiden - hela spelet har varit en utmaning. Men ingen kan få mig att tro att det inte är fantastiskt. Det spelar ingen roll om ni på FZ sågar det, I don’t give a fuck - då har ni ingen koll alltså. Rakt av.

Du kan lira It Takes Two online men splitscreen lär göra det mest rättvisa

Med ett sådant uttalande (eller var det ett hot?) måste vi ju såklart ta upp det här med att det skapas citatrubriker nästan varje gång han uttalar sig. Är det något han tänker på?

Det är intressant. Jävligt spännande. Folk säger att jag är “outspoken”, frispråkig. Skillnaden är bara att jag säger vad jag tycker. Vi borde vända på frågan - varför säger inte alla vad de tycker? Är inte det något jävligt konstigt. Det betyder inte att jag säger något taskigt eller dumt. Jag säger bara vad jag har på hjärtat.

Det är jävligt dumt att man tycker att jag är något speciellt, när jag borde vara det normala. Förstår du vad sjukt det är. Ingen säger vad de tycker när någon filmar eller när de pratar. Det är enda skillnaden. Du tycker precis som jag att Xbox One X är ett fett virrigt namn men du kan inte säga det.

Jo, klart jag kan. Vi har snackat hur mycket som helst om det.

Sure, men de flesta gör ju inte det. Det är det jag menar. Jag säger bara det jag tycker. Så har jag alltid varit. Det har EA bara fått vänja sig vid.

Här frågar Josef skämtsamt om EA-representanterna i samtalet kan svenska, vilket de nekar till, och han kör vidare. Jag frågar också om han känner sig mer som spelskapare än filmkreatör numera, och det gör han nog, men samtidigt har han inte släppt filmen. Han skulle kunna göra film som semester, det är mindre komplicerat än spel. Och om It Takes Two leverar samma sorts variation vi fick se prov på under det cirka två timmar långa demot förstår jag honom. Samtidigt känns det på något vis som att detta känns mest Josef Fares av alla hans spel.

Huruvida vi har koll eller inte får vi se den 26 mars då spelet släpps till pc, Xbox och Playstation.