"Vettigt på gränsen till det enda rimliga"

Hela 69 procent av er som svarade i den här undersökningen uppgav att ni oftast köper spel fysiskt. Sett i kronor och ören är det vettigt på gränsen till det enda rimliga: vissa nya storspel är 50 procent dyrare digitalt än fysiskt. Plus att man kan sälja skivan för ett par goda hundralappar när man känner sig färdig med den. Så prismässigt är digitala köp ingen höjdare. Men det lär inte spela någon roll, för snart är nog spelskivornas tid förbi och digitalt det enda alternativet.

Steam: bra, men inte jättebilligt.

Det var Valve och Steam som gick i frontlinjen för digitala spelbutiker för två decennier sedan. Men tvärtemot vad alla hade hoppats och trott ledde det inte till lägre priser. Det blev tvärtom, trots att kostnader för fodral, omslag, frakt och butiksmellanhänder bantats bort. Förklaringen var att priser inte sätts utifrån säljarens vilja att bara gå runt, utan utifrån hur mycket kunderna är beredda att betala. De vill kort sagt göra vinst. Ganska exakt som handel funkar i alla branscher.

Dyrt vs. bekvämt

Många tyckte ändå att bekvämligheten i att kunna klicka hem ett spel på några minuter var värd merkostnaden: vi slapp masa oss iväg till butiken eller vänta i dagar på att brevbäraren skulle bära glädjen till våra postlådor. Jag minns när jag en marsmorgon cyklade till en butik vid Stortorget i Örebro för att köpa Black & White på uppstuds. När jag småspringande slet åt mig ett Max Payne efter jobbet för att hinna med snabbaste bussen hem. Och hur jag på pendeln hemåt, med tomt mobilbatteri, läste exakt allt på Red Dead Redemption-omslaget för att få den satans tiden att gå.

Minnen!

Kanske har såna minnen gjort att jag nuförtiden står stadigt i det digitala lägret: jag vet att uppskatta bekvämlighet, trots att det är ekonomiskt korkat. Det är oerhört skönt att ha alla sina spel på ett och samma konto, särskilt när det numera också gäller spel från generationer bakåt. Men fördelarna med fysiska köp går mig inte förbi. Som Super Mario 3D All-Stars, där Galaxy var den enda titeln jag ville ha. Den kassetten betalar folk i dag mer för begagnad än vad jag gav för den som ny. (Ja, den var begränsad, men ändå en affär som inte kan göras digitalt.) Och visst finns skivor med Half-Life, Quake och Battlefield 1942 kvar i hemmet, trots att det inte funnits en pc-skivläsare här på ett decennium.

Spelskivor är både nostalgi och ekonomisk klokskap. Men de är nog som sagt på väg att försvinna, och med det en ganska viktig bit valfrihet. Med stadigt krympande fysisk försäljning ska det mycket till för att nästa generation konsoler också får skivläsare. För varför låta andra sälja sina produkter till lägre pris när man själv kan ha ensamrätt på både försäljning och distribution? Där funkar nog spelföretagen lite som vi: man väljer det som är bäst för en själv. Och vem vet, kanske kommer vi slåss för de digitala spelens rätt att leva vidare när nästa format står och stampar i farstun?