"Chansen för en serie som håller hårt i traditioner att breda ut sina vingar"
Det är svårt att sia om vart den nya subserien Pokémon Legends är på väg – eller vad den ens är. Det hittills enda släppta spelet, Arceus, reste bakåt i tiden till en öppen värld och en slags ursprungshistoria. Pokémon Legends: Z-A är något helt annat. Nämligen ett storstadsspel med realtidsstrider. Och detta kanske ringar in just vad Pokémon Legends är: något annat. Chansen för en serie som håller hårt i traditioner att breda ut sina vingar. Experimentera.
Lumiose City är känd från 3DS-duon Pokémon X och Y. En cirkelformad jättestad med parker, kanaler och ett torn i mitten, Prism Tower. Förebilden är definitivt Eiffeltornet och som av en händelse är jag där i dag. 57 meter ovan jord spelar jag Pokémon Legends: Z-A.
När jag är så här nära himlen (nåja, allt är relativt) passar jag på att fråga mig: vilka pokéhimlar kommer Z-A riva ner? Något som sticker ut är tvivelsutan det faktum att hela äventyret äger rum i Parisinfluerade Lumiose City, en stad som är i snabb förändring. Staden är trots detta fylld med platser där folk och Pokémon lever sida vid sida. En pigg premiss. Det grafiska borde ha kommit längre än vad det har gjort, men jag uppskattar flytet på Switch 2. Detta är såklart extra välkommet när det vankas realtidsstrider.
Att Pokémon-spel har turordningsstrider är närmast grundlagsstadgad. Det ska vara så. Har alltid varit. Men! Är inte så den här gången. Jag gillar att en så oerhört inkörd serie petar på något av det heligaste. Plötsligt är tajming och positionering två nycklar. Jag kan inte luta mig tillbaka utan måste upp på tå när jag stångas mot en Houndour på en solig gata. Inte nog med att den anfaller min Pokémon – den siktar också in sig på mig. Ohyfsat. Striden känns under kontroll, ända tills jag råkar ramla in i en större och betydligt argare Pokémon.
Nattetid fylls kullerstensgatorna, taktopparna och torgen med tränare som är sugna på att göra den där enorma resan från rank Z till rank A. Det blir en nattlig strapats där jag här och där får chansen att duellera. Att överrumpla motståndet blir snabbt en go to-metod, för flera gånger lyckas jag "one-shotta" en motståndare. Det gör striderna mer överkomliga.
En ny resa börjar!
Mega Evolution är tillbaka, nu också med "rogue"-läge.
Ny Pokémon: Långskånk. Alternativt bara en väldigt lång person.
Från nattliga dueller kastas jag in i en rankingmatch mot en tränare och hans trio på en restaurang, där jag får (och tar!) chansen att stiga i graderna. "V" må vara en bit från "A", men nånstans måste man ändå börja. Och klättringen uppåt för att bli bättre och få starkare Pokémon kan behövas. Mega Evolution gör comeback efter sju års frånvaro och kommer med en extra twist: Rogue Mega Evolution. Sådana som antar superformer och skapar kaos i staden.
"Z-A är en annan pokébest än Arceus"
Min intensivkurs i Pokémon Legends: Z-A kulminerar i en strid mot en sådan: en Rogue Mega Victreebel. Så proppfylld med syra är denna växtbaserade best att den virat en stjälk runt sin hals. Den kräker ur sig stora pölar med gift som jag tvingas dansa runt. Återigen slår det mig: realtid är den mest kännbara nyheten med Z-A. Även om jag uppskattar strider i tur och ordning (faktiskt mer ju äldre jag blir) är det svårt att inte nicka gillande åt en sådan fundamental förändring. Det gör att spelet kan kännas mer direkt. Här och nu.
Z-A är en annan pokébest än Arceus. Pokémon Legends fortsätter ta ut svängarna med storstadspuls och realtidsfläkt. Resan från Z till A kan bli en att minnas.
Fotnot: Pokémon Legends: Z-A släpps 16 oktober till Switch 1 och (testad version) Switch 2.
