De Blob startade som ett skolprojekt i Holland men kan mycket väl sluta som höstens mysigaste spelupplevelse på Nintendo Wii. Vi har kletat färg över en hel stad och gör gärna om det igen.

Idag tävlas det mindre och mindre i flest antal polygoner, utgivarna har äntligen börjat inse att originalet är det vinnande konceptet. Se bara på #Electronic Arts, som har gått från uppföljarfrosseri till att under hösten starta en handfull helt nya varumärken.

Nu var det inte EA som nappade på De Blob. Istället var det #THQ som såg möjligheterna i ett gratisspel om en färgklump, skapat av nio studenter. Rättigheter bytte ägare, utvecklaren #Blue Tongue sattes att utveckla konceptet och nu står det i spelhyllorna. #Nintendo borde skicka en stor bukett blommor som tack, utan De Blob hade Wii haft ett väldigt magert spelutbud under hösten.

Den mörka sidan har segrat

Färgterrorism är ert sista hopp

Det onda företaget I.N.K.T, som hatar färg över allt annat, har tagit över staden Chroma och allt förutom nyanser av grått är numera förbjudet. Invånarna har förslavats och hjärntvättats till svarta skuggor av sitt forna jag. Du och dina vänner tillhör en liten motståndsgrupp vars mål är att färgsätta hela staden igen och frita befolkningen från deras gråa vardag. Den dystopiska storyn levereras på ett så charmigt sätt att den trots sin grundhet är svår att motstå. Tänk dig LucasArts på sitt mest kreativa humör, blandat med lite 1984 och en hink färg.

Grönt är skönt men lila gör förbaskat ont att bli mosat av

Grundmekaniken är enkel: samla färgpoäng genom att mosa de robotar som sugit ur stadens palett och sen räcker med att vidröra en byggnad för att den ska färgläggas. Rött, blått och gult finns att tillgå och eftersom de kan blandas tillkommer en rad sekundära färger. I de olika stadsdelarna, som utgör egna banor, får du uppdrag från dina kamrater som att till exempel färglägga ett kvarter i en speciell kulör eller mosa soldaterna som patrullerar gatan. När ett kvarter är återställt vågar invånarna sig ut på gatan igen, deras dansande och tjoande bidrar till den glada stämningen som blir intensivare ju mer färg du stänker på huskropparna.

Varje bana måste klaras av på en viss tid men slutförda uppdrag ger dig ett par extra varv på klockan. Utmaningarna slutar dock inte när du målat klart, varje stadsdel har dessutom ett tiotal utmaningar. Om du som jag tillhör den klick folk som måste upptäcka allt finns det alltså massor att göra. Som tack för att du satt färg på varje träd eller fritagit alla invånare låses nya delar upp, allt från multiplayerbanor till filmklipp och konceptbilder. Extrainnehållet är väldigt omfattande och värt att ägna lite tid åt.

Penslar är sååå 90-tal

Du målar bäst med en vit plastbit

Du styr färgklumpen med spaken på nunchuken och hoppar genom att rycka wiimoten uppåt. Z-knappen låser fiender, knappar och färgrobotar och genom att ryck nedåt utför du en hoppattack mot målet. På de första banorna är kontrollmissarna få och förlåtande men när I.N.K.T börjar placera ut glödgade plattor och andra fällor blir precisionshopp allt viktigare. Fördröjningen mellan din handrörelse och effekten på skärmen var irriterande i vissa stunder och kameran ovanför din icke existerande axel har ibland svårt att hitta den bästa vinkeln. Än så länge har jag inte dött på grund dessa två brister men visst har jag fått göra om vissa delar för att jag ramlat ner.

Tyvärr kan du inte rädda stadens tillsammans med en kompis men upp till fyra spelare kan tävla om vem som hinner måla mest på utsatt tid. I ett annat läge ska du ta dig snabbast från punkt A till B men i övrigt är flerspelarmöjlighetarna inget som varken lyfter eller stjälper De Blob.

Jag gillar hur det tämligen barnsliga konceptet fångar in även oss (lite) äldre spelare med ett par enkla knep. Vem som helst kan börja färglägga Chroma men dem sekundära målet och utmärkelserna kräver både tålamod och engagemang. De Blob är enligt mig ett av de säkraste spelköpen till Wii inför julen och trots bristerna blir jag aldrig arg när spelar, bara glad. En glad färgklick i det annars gråtrista utbudet, om du ursäktar ordvitsen.

Skicka en rättelse