Tänk dig Worms i 3D. Lägg till ett par skjutgalna grisar som strider för att erövra vad de anser vara sitt hemland. Vad du får är Infogrames nya strategilir Hogs of War. FragZone rundsteker grisarna och ser hur pass gott de smakar.

Precis som i Worms finns mängder av vapen, alla med sina specifika regler och begränsningar. Vi har den klassiska rocketlaunchern, hagelgeväret, kamikazeattacken och sen självklart, den gamla hederliga knuffen. I princip alla vapen från Worms-spelen kan återfinnas i HoW. Då och då släpps också nya specialvapen via lådor i skyn. Någon som känner igen sig?

Trots alla likheter så upplevde jag inte samma känsla när jag spelade. Det hela känns mer som ett dåligt plagiat, där någon bara tagit Worms och lagt in en 3D-motor. För att ta rocketlaunchern som exempel, det är i princip omöjligt att veta var du träffar. Då Worms är i 2D så kan du något sånär förutspå var dina raketer kommer att hamna, och tids nog lär du dig behärska vapnet. I HoW finns inget behov av vare sig kunskap eller erfarenhet, snarare behövs ren och skär tur.

Något som dessutom irriterar mer än det förnöjer är granaterna. När du spelar Worms krävs det att du noggrant sätter granatens timer. Glöm det i HoW. Ett enkelt tryck på mellanslagstangenten och granaten exploderar. Snart visar sig granaten vara långt mycket bättre än rocketlaunchern.

Men allt som har med vapen att göra i HoW är inte dåligt. När du klarar banor får du ett antal poäng som du kan använda till att uppgradera dina grisar. När du uppgraderar väljer du vilken väg grisens uppgradering ska gå, om den ska inriktas på tunga vapen, vapen för längre avstånd eller spionvapen. Detta är en mycket innovativ funktion, och det roade mig att springa omkring med en snipergris och knäppa motståndarna på långt håll.

Rena löparbanan

Banorna är mestadels små. Spelaren kan med lätthet under de 100 sekunder som ges springa runt hela banan, vilket innebär att du enkelt kan springa och lägga en bomb hos fienden redan första rundan som dräper hälften av hans djur. Detta ger inte precis ett bättre spel, snarare motsatsen. Men även banorna har sina små imponerande detaljer. Försöker du till exempel ta dig ut i vattnet, ja då tar du långsamt skada ju längre du simmar. Om din livsmätare sjunker till 0 så får du hädan efter sova med fiskarna.

För att lätta upp de strategiska elementen, och bitvis försöka hindra dig springa runt banan, finns diverse hinder. Ibland stöter du på ett minfält, och när du tagit dig upp på en mäktig kulle så blir livet genast mycket lättare. Och stundvis fungerar faktiskt detta för att ge dig ett övertag. Det är läskigt svårt att kasta upp en granat på en kulle, trots detonationsfunktionen. Men att kasta ner granater är betydligt lättare.

Ingen shootergrafik

När jag först startade spelet trodde jag att det skulle vara en shooter, som Quake3 fast med grisar. Ack vad jag misstog mig. Trots mitt Geforce2-kort så flyter inte spelet så bra som man skulle kunna önska, vilket tyder på relativt dålig programmering av grafikmotorn. Någon hög detaljnivå är inte ens att tala om, ett och annat träd kanske du hittar men inte mycket mer. HoW får knappt godkänt på den här punkten, banorna, grisarna, animationerna och menyerna skulle kunna vara mycket bättre, men just nu ser det ut som om de blev ihopslängda i sista sekunden. Synd...

Monthy Python överraskar

Det första som möter dig när du startar HoW är den välkända och något triumferande musikslingan från Monthy Python's Flying Circus. Musiksnuttar dyker även upp under rundorna, men då i mycket mer begränsad form. När du själv gör dina drag är det kusligt tyst, däremot när fienden kommer igång så börjar högtalarna skråla. I början blir man glad över att musiken finns där, men efter en stund märker man att samma låtar dyker upp gång efter gång. Till slut blir man så grinig att man stänger av musiken helt. Bara för att ställas inför nästa fasa.

Volymen på grisarnas tal går nämligen inte att reglera. Stänger du av musiken, ja då försvinner också allt det småprat som fläskbollarna häller ur sig innan de skjuter eller dör för den delen. Detta tvingar spelaren att välja, antingen att få höra talet men stå ut med den repetitiva musiken eller att inte lyssna till någon av de båda. Själv valde jag det senare.

Sammanfattning

Hogs of War är definitivt ingen flopp. Kanske blir det inte julens mest populära julklapp, och kanske får det inga stora utmärkelser, men vem bryr sig? HoW kommer att roa dig och dina medspelare, och få er att skratta tills ni storknar. Och då, ja för sjutton, då har spelet gjort vad det ska, nämligen att förnöja.

Skicka en rättelse