"HOLY SHIT HOLY SHIT HOLY SHIT HOLY SHIT HOLY SHIT!"

Det var en av många reaktioner på avslöjandet av #Diablo III. Fans världen över gjorde nästan på sig av lycka när nyheten kom ut 2008. Det är inte särskilt konstigt med tanke på att det hade gått sju år sedan släppet av föregångarens sista expansion.

Vi fick vänta ytterligare fyra år innan vi kunde lägga vantarna på spelet. Redan innan release hade många förutspått att det åtminstone skulle hamna i top tre-listan över årets bästa spel. Försäljningssiffrorna talade definitivt för detta, då det vid release sålde hela 3,5 miljoner exemplar inom 24 timmar. Det bekräftades också när höga betyg från spelare så väl som kritiker pumpades ut på internet.

Men sedan hände något oväntat. Klagomål över buggar och trasigt lootsystem följdes av total tystnad. Försäljningssiffrorna sjönk radikalt. Av 15 miljoner sålda exemplar som inkluderar samtliga konsoler köptes 12 av dem första året. Det kan förstås finnas flera olika anledningar till detta. En är att fansen såg till att stilla sin Diablo-abstinens så fort som möjligt. Men även att de, efter hundratals timmar, insåg att komplikationerna av obalansen på Inferno inte var värt deras blod, svett och tårar.

Här var det inte så många regnbågsbajsande enhörningar

Aktionshuset fick agera syndabock för #Blizzards tabbe, med all rätt. I ren desperation vände sig många till den numera ökända online-funktionen för att köpa nödvändiga föremål till sina karaktärer. Jag vet att jag själv sällan hittade något vettigt till min höglevlade barbar. När jag väl nått högsta svårighetsnivån spenderade jag bra mycket mer tid i auktionshuset för att försöka räkna ut vilka priser jag skulle sälja mitt skräp för, samt luska ut om det jag själv skulle införskaffa var värt mitt mödosamt ihopsamlade guld.

"som att springa rakt in i en vägg med huvudet före"

Även om jag blev förbannad av idén om att riktiga pengar kunde användas som valuta, kunde jag inte låta bli att fundera över om jag kanske skulle plocka fram betalningskortet ändå. För att ta sig an andra akten i sista svårighetsgraden Inferno var som att springa rakt in i en vägg med huvudet före. Det kvittade hur stark min karaktär var, jag blev ändå brutalt slaktad om och om igen. Guldet jag hade tjänat ihop, genom att i timmar ta mig igenom utvalda delar av tredje akten, försvann på några minuter då jag konstant behövde köpa fler livsdrycker och laga min rustning. Det var efter ett par försök som jag gav upp helt och hållet. Jag var inte ensam om att ta det beslutet. Trist nog var det efter detta som de nödvändiga uppdateringarna dök upp. Sedan lanseringen har många och stora ändringar underlättat något enormt för de tappra själar som envist har hållit sig kvar.

"Ful är du men mig skrämmer du inte

Så vad är det som har skett sedan jag lämnade det sjunkande skeppet? I stort sett allt som jag tidigare har klagat på har nu förbättrats eller försvunnit. Utan tvekan är de allra mest välkomnande uppdateringarna de som har skett nyligen - att auktionshuset har stängts ner och att programfixet Loot 2.0 har införts. Det innebär att fienden tappar färre men mycket mer värdefulla och bättre föremål, som tack och lov kommer passar ens egen klass. Nedstängningen av aktionshuset har mött övervägande positiv kritik. Vilket inte är särskilt konstigt med tanke på hur många det är som har klagat på det trasiga lootsystemet, och hur det slaktade glädjen av att spela om akter i hopp om att kunna hitta intressanta föremål.

"Det kändes lönlöst att spöa bossar"

Utöver detta tappar bossar garanterat åtminstone ett sällsynt förmål när man spöat dem för första gången. Något jag verkligen saknade och som fick mig att tappa allt hopp. Det kändes lönlöst att spöa bossar när jag lika gärna kunde ägna mig åt att slå sönder stubbar. Det var så pass obalanserat att jag faktiskt kunde hitta vettigare föremål i gamla träd än efter att ha klarat slutbossen. Mycket har även gjorts för att underlätta spelandet på Inferno. Att konstant behöva laga mina trasiga rustningar var något som i slutändan ruinerade mig. Ett problem som Blizzard insåg tidigt och ordnade så att föremål i bruk inte skulle gå sönder lika snabbt som tidigare. Dessutom får man mer erfarenhetsbonus av att besegra monster, och det tar hälften så lång tid för förmågor att återigen bli tillgängliga när man byter mellan dem.

Vi vänder andra kinden till

Även om jag illa kvickt övergav det sjunkande skeppet som var Diablo III återvände jag faktiskt till Old Tristram för inte så länge sedan. Men då med konsolvarianten som redan från start var bra mycket mer balanserad än den tidiga versionen till PC. Jag blev positivt överraskad och förvånades över hur smidigt det var att spela med handkontroll, och önskar nästan att spelet hade släppts till Xbox 360 och Playstation 3 mycket tidigare.

Men snart är det dags att föra upp vraket till ytan igen. Så snart som i morgon släpps den allra första Diablo III-expansionen som fått namnet #Reaper of Souls. Tyvärr släpps den tills vidare enbart till PC och Mac. Men de som har en speldator kan vänta sig massvis med nyheter och uppdateringar. Vad jag personligen ser fram emot extra mycket är den sprillans nya akten och förlängda berättelsen som utspelar sig efter originalslutet. Jag är även riktigt nyfiken på den nya klassen, Crusader, som verkar vara en blandning av det mesta. Den specialiserar sig främst på defensivt spelande med heliga magier, men har också möjlighet att bära stora vapen och sköldar.

Så kan det gå när man ska knyta skosnörena

Expansionen kommer även att ha ett äventyrsläge där man fritt kan utforska hela kartan och ta sig an diverse uppdrag. Leveltaket kommer höjas från 60 till 70, och allt från nya förmågor till möjligheten att ha ytterligare en passiv förmåga har lagts till. Dessutom kommer en helt ny typ av hantverkare kunna förbättra ens föremål och ändra deras utseenden. Man kommer också ha möjlighet att tillverka fler legendariska vapen samt hitta fler ultra-sällsynta tillverkningsmaterial.

Sedan releaseen har Diablo III sakta men säkert fått sin värdighet tillbaka. Jag kommer garanterat ge mig in i leken igen, och då överge min älskade barbar för att testa den nya klassen och femte akten. Frågan är om de som övergett spelet kommer återvända. Eller är det redan försent?