"Utvecklarna nämner Battlefield 3 och 4 som stora inspirationer"
Battlefield-serien har alltid varit storskalig, episk och explosiv. Alla de adjektiven stämmer även in på det jag fått testa av sexan. Jag kör tank i Tajikistan, spränger tak i New York, och knivhugger fiender i Kairo. Jag leker prickskytt med framgång tills en fiendesquad jagar ner mig, jag smyger bland korridorer med ljuddämpad SMG och flashbangs. Och jag har väldigt roligt.
Dice säger att man försökt ta till sig fansens feedback. Spelarantalet är sänkt till max 32 per lag. Klasserna är tillbaka. Typ. Borta är “karaktärerna” från BF2042 – nu spelar man rätt och slätt som en soldat i antingen NATO eller nya privatarmén Pax Armata (och absolut ingen Nicki Minaj!). Utvecklarna nämner Battlefield 3 och 4 som stora inspirationer för vad man vill att del 6 ska vara.
Spelet visades på ett event i London i torsdags. FZ var på plats.
Vad gäller klasser kan man fortfarande kombinera klasser med olika vapentyper. Kruxet är att om du använder “rätt” huvudvapen för “rätt” klass får du en liten perk. om exempelvis en sniper använder prickskyttegevär blänker kikarsiktet mindre för motståndarna, så att du blir svårare att upptäcka. Om du håller dig vid liv och bidrar till laget “uppgraderas den” lite, och till slut kan man få en tillfällig bonusförmåga.
Det enda riktiga frågetecknet här för mig är Assault-klassen, som saknar en tydlig lagroll. Engineer lagar och spränger fordon, Sniper markerar fiender, och Support återupplivar, helar, och ger ammo. De olika förmågor och perks klasserna har hänger ihop med deras roller - snipers kan få en drönare som hjälper till att hålla koll på fiender i närheten, Supportklassen kan agera mobil ammolåda, men även läka medspelare, något som tidigare varit Assaultklassens uppgift. Spelar du Assault gör du inte mycket för att stödja lagkompisar, utan där handlar det bara om att döda fler fiender. Du har ett extra vapen, och kan ge dig själv en adrenalinshot för att springa snabbare och tåla mer skada Det är lite synd, för en viktig del i spelserien är ju lagsamarbetet, och där upplever jag att Assault inte riktigt bidrar med något. Det kanske är något som åtgärdas på något sätt till release, vem vet, men det var något som slog mig under spelsessionen.
Fet fordonspark är seriens signum.
Kartorna vi får prova är varierade: allt från en öppen bergskarta i stor skala med alla fordon tillgängliga, till en mindre och mer “intim” infanterikarta bland gamla hus i Gibraltar. Övriga inbjudna jag pratar med på eventet håller med – de är väldesignade, och skapar spännande scenarion. Det finns mer skydd och bebyggelse även på de stora kartorna, och därmed även mer att förstöra. I BF6 har fokus flyttats från förstörelse i stora set pieces och gimmicks gjorde för att se bra ut i trailers (som skyskrapan i Battlefield 4) till den mer modulära förstörelsen som påverkar valmöjligheterna i spelet. Väggar, golv, tak, det går att spränga mycket (men precis som tidigare blir det ofta ett “skelett” kvar av byggnaderna), och banorna ser aldrig likadana i början av en match som i slutet. Det fostrar kreativitet – som när jag (av misstag, ska erkännas), sprängde taket till våningen ovanför, så att en downad lagkamrat praktiskt taget föll ner i famnen på mig, och jag lätt kunde återuppliva honom i dammolnet. Men det svärdet är tveeggat – när jag tar skydd bakom en vägg på andra våningen inser jag plötsligt att jag inte kan ligga intill väggen och känna mig säker – om fienden har granatgevär är jag fortfarande i fara.
Spelet är snyggt. Jag spelar på PS5, och röken, ljuseffekterna, explosionerna... ja, allt ser riktigt bra ut. Byggnader rasar ihop på trovärdiga sätt, dammet sprider sig, partiklarna studsar. Det känns levande, helt enkelt. Förutom ett tillfälle där en rökgranat började bugga märkte jag inga visuella problem, och spelet flyter på otroligt bra hela tiden. Med mässhallens musik och ljud var det svårt att få en känsla för ljudet, men det verkade ligga på samma höga nivå (jag försökte hela tiden lyssna efter var skotten och fotstegen kom ifrån).
Nya rörelser
"Detta är inte Call of Duty"
Rörelsemönstret är något annat som förfinats, och det känns nu mer flytande än tidigare. Jag upplever att det går lite snabbare också – men som producenten Nika Bender påpekar när jag intervjuar henne – detta är inte Call of Duty. Det finns en tyngd hos karaktärerna, samtidigt som rörelserna också känns naturliga. Jag gillar särskilt att man i liggande ställning snabbt kan rulla över på rygg för att kasta ett öga bakom sig, och även att kunna ta tag i nedgjorda lagkamrater och dra dem i säkerhet innan man återupplivar dem. Men det lönar sig inte att bara rusa runt kartan i blindo – effektiviteten med att skjuta från höften varierar kraftigt från olika vapen, och när jag sprutar kulor i blind panik slutar det oftast med att jag själv dör.
Från Manhattan till Gibraltar – banvariation finns.
Känslan i vapnen är minst lika bra som vanligt. Det är stor skillnad på att använda shotgun och kulspruta. Det blir två helt olika saker om man väljer att spela med en DMR eller en LMG med bipod, och utifrån det jag spelat är båda lika gångbara, det handlar mer om vilken situation du befinner dig i. Vi fick inte leka med hela arsenalen, men av allt jag testade (SMG, LMG, assault rifle, DMR, sniper, pistoler) fann jag inget som gjorde mig besviken.
En annan sak jag gillar är att anpassa vapnen i min loadout, och nu sker det med en slags “budget” av poäng, så att det alltid blir en avvägning. Ett enkelt sikte kanske kostar 10 poäng, och ett fetare kikarsikte kan kosta 40. Du kan kombinera olika tillbehör så länge du inte går över gränsen på 100 poäng. Samtidigt måste du göra avvägningar - ett större magasin är bra, men gör vapnet tyngre och mer svårhanterligt vid rörelse. Ett lasersikte låter dig sikta bättre när du skjuter från höften, men kan också avslöja för fienden vart du är innan du rundat hörnet. Med uppemot 10 olika slots att anpassa på varje vapen kommer man kunna se till att skräddarsy vapnen utifrån precis hur man själv gillar att spela. På de mindre infanteribanan Gibraltar funkade det ganska bra för mig att smyga runt med ljuddämpare, men det var också roligt att lägga sig i bakhåll i en gränd med en tung kulspruta, med maximerad stabilitet, och låta kulorna regna ner över de stackarna som försökte ta sig fram till målet.
Spellägena vi får testa är Conquest, Breakthrough, och Squad Deathmatch. Jag har personligen alltid gillat att det lönar sig att tänka efter före – förstå var fienden attackerar från, förutse var de kommer befinna sig, och flankera deras position – att allt inte handlar om reflexer. Därför gillar jag Conquest och Breakthrough bäst, med tydliga mål. Det nya läget Escalation fick vi tyvärr inte prova. Inte heller fick jag något svar om mikrotransaktioner eller mer info om season pass/battle pass när jag ställde frågan till utvecklarna (det ser ut att bli ett slags season pass, men oklart exakt hur det kommer utformas).
Testa Battlefield 6-betan
Det är öppen betatestning av Battlefield 6 i två omgångar: den 9-10 augusti och den 14-17 augusti. Förladdning börjar klockan 17 måndag den 4:e och betan körs på alla plattformar. Hämta den från önskad spelplattforms butik. Mer information hos EA.
Det enda riktigt stora orosmolnet, som vi inte kommer få svar på förrän vid release, är hur tekniken (och anticheat) funkar vid release. Det är såklart svårt att sia om, men när jag pressar producenten Nika under intervjun menar hon att de är förberedda och inte ser några problem framför sig. Svårt att se att någon utvecklare skulle säga något annat, men det lär ju visa sig vid release. Sedan är det ju allt det som som vi inte fick testa i denna version: Kampanjen, Portal 2.0, med mera.
Trots några små frågetecken går det inte säga annat än att jag är sjukt sugen, och jag förbannar min otur att jag har en resa inplanerad under den första öppna beta-helgen. Min gamla Battlefield-squad har börjat surra av förväntan, och det känns riktigt bra att kunna säga att sexan lovar gott, och ser ut att kunna leva upp till hypen.
Fotnot: Battlefield 6 släpps den 10 oktober till pc, PS5 och Xbox Series.
