Jag är osäker på vilket som var mitt första ishockeyspel. Det första jag verkligen fastnade för var dock Superstar Ice Hockey till Commodore 64. Numera minns jag mest de absurda närbilderna man fick på den psykotiske domaren varje gång det blev utvisning. Som så många andra har jag även fina minnen av Ice Hockey till NES, och lite mindre glada minnen av Blades of Steel.
Poängen är att det fanns konkurrens bland ishockeyspelen en gång i tiden. Alltså tiden före EA Sports extremt långlivade NHL-serie. Sedan 90-talet har eventuella konkurrenter haft svårt att göra något som helst varaktigt avtryck, och NHL-spelen har dominerat fullständigt.
NHL 18 påminner en del om NHL 17, 16, 15, 14, 13, 12, 11, 10, 09, 08, 07, ∞
Där Fifa-spelen åtminstone måste mäta sig med värdiga motståndaren Pro Evolution Soccer, har NHL ingen hare som piskar på dess utveckling. Sedan genomförandet av det fantastiska skill stick-systemet (i NHL 07) har egentligen väldigt lite hänt. Jag kan till exempel inte begripa hur en så anrik spelserie fortfarande kan dras med ett så pass omständligt gränssnitt.
Men i år har EA försökt införa lite nytt liv i uppsättningen av spellägen, som ett Draft-läge där du bygger upp ett lag med både nya och gamla hockeyhjältar. Avskalat och enkelt, men just därför fokuserat och kul.
Detsamma gäller för arkadläget Threes – korta matcher i små rinkar med tre spelare i vardera lag. Det påminner en del om det roliga 3 on 3 NHL Arcade till förra generationens konsoler. Jag har hoppats på att EA ska göra något liknande, och nu äntligen har det skett, även om detta inte är lika arkadsnabbt och direkt som det gamla spelet. Threes låter dig spela igenom olika serier med stigande svårighetsgrad och samla på dig bättre spelare (några i form av maskotar, av oklar anledning). Du kan spela själv, mot en kompis i soffan eller co-op online, vilket du nu föredrar.
Threes är den överlägset bästa nyheten i NHL 18. Ett mindre arkadigt 3 on 3 NHL Arcade.
Trots en provocerande putslustig och störig kommentator är det utan tvekan den bästa nyheten i NHL 18. Vad gäller spelet på isen har vi fått möjligheten att även använda skill stick defensivt, för den som vill vifta med klubban manuellt. Helt klart underhållande, och kan vara ganska effektivt.
Threes är en mindre arkadig version av det gravt underhållande 360/PS3-spelet 3 on 3 NHL Arcade.
Kenta Nilsson-tänk, senare känt som Foppa-tänk.
En del nya rörelser och animationer har också tillkommit, främst några nya trick som att skjuta mellan benen på sig själv. Tyvärr känns de här rörelserna inte helt väl implementerade, och kontrollerna är för oprecisa för att de ska vara vettiga att använda i någon större utsträckning. Lite för ofta leder det bara till att du tappar pucken för att spelaren inte gör som du tänkt. Med andra ord är förändringarna i defensiven skarpare än de i offensiven.
NHL 18 är fortfarande ett polerat och roligt hockeyspel, och det nya Threes-läget är absolut ett steg åt rätt håll. Däremot är klassiska inslag som managerläget i behov av upprustning vid det här laget, och vad gäller spelet på isen är det myrsteg framåt som gäller. Någon behöver sätta blåslampan i häcken på EA Sports till nästa år.
