Inget ont som inte för något gott med sig. Xcom-shootern, sedermera #The Bureau: Xcom Declassified, har under flera års tid varit en tacksam slagpåse. Och som internet har morrat! Som internet har hatat! Men under tiden vi var upptagna med att skrika i högan sky byggdes #Xcom: Enemy Unknown upp. Bit för bit. Och som vi älskat.
Om du tillåter en liten hårddragning: där The Bureau var feel-bad var Enemy Unknown en fantastisk feel-good-triumf. Jag har också en känsla av att en av hemligheterna bakom spelets sätt att göra allt rätt låg i alla fel systerspelet radade upp. #Firaxis såg helt enkelt vad vi förväntade oss från Xcom och deras självförtroende fick en rejäl boost.
Det kunde ha stannat vid 2012 års näst bästa spel men gör som bekant inte det. Expansionen närmar sig med stora robotkliv. Och det är hög tid att må bra igen.
Giganternas kamp. Såväl människa som alien föräras tung förstärkning.
Precis som namnet antyder handlar #Enemy Within om att ta sig in i fienden, förstå deras hemligheter och om att pumpa dina soldater fulla med utomvärldsliga förmågor. Firaxis tar mig med till toppen av en hydroelektisk damm. Och de visar de gamla soldaternas litenhet på enklast möjliga sätt: genom att göra dem till kanonmat.
Äntrar stridsfältet gör istället två genetiskt uppgraderade soldater och en så kallad mec trooper, en superkrigare som förärats en robotkropp med enorma armar och ännu större ben. De kan skapas från vilken soldat som helst och är rätt och slätt oförfalskade dödsmaskiner. Granatkastare, maffiga skjutjärn och en kraftfull kinetisk kraft som får fienden att flyga bakåt och in i explosiva fordon. Det hela är mycket spektakulärt. Det säger sig självt att de också står emot kraftfulla attacker som skulle göra slarvsylta av vem som helst.
15 november är det dags att expandera vår Xcom-värld.
Å andra sidan kittlar även de mindre iögonfallande genmanipulerade soldatern. Ännu mer, skulle jag vilja påstå. Deras krafter beror på vilka kroppsdelar du väljer att experimentera med. Jag ser exempelvis en kvinnlig sniper med extra muskelfibrer i benen som med lätthet skuttar uppför väggen av ett litet torn. Med förbättrad syn och därmed bättre sikte kan du sålunda bygga en super-sniper.
Fienderna har kvar sina gamla äss. Men tillsammans med våra färska skapas ny dynamik. Firaxis tycks ha tänkt att det här med mind-control är "så 2012" och med ett implantat kan vi slå tillbaka kraften och istället skada fienden, något snipern i tornet demonstrerar med eftertryck. Vi kan till och med gå så långt att vi opererar in ett extra hjärta i deras kroppar och på så vis skyddar dem från permanent död. Skrämmande, fascinerade experiment.
Det okända slår tillbaka
Nu låter det kanske som om (1) människorna är oövervinneliga och att (2) du kan bygga superarméer med en axelryckning. Så enkelt är det naturligtvis inte. Såväl mec-soldater som genmanipulation skapas i speciella laboratorium och köps för meld, en alien-resurs du bara hittar i sparsamma mängder.
När jag själv tar kontrollen över nästa karta, en övergiven bondgård, ser jag från början en cylinderformad behållare med just meld. Det ska finnas två på varje karta, varav en är relativt lätt att knipa. Den andra är däremot svårare att komma åt, dold i det farligaste fiendeland. Jag blir också smärtsamt medveten om att de utomjordiska varelserna har nya äss i rockärmen.
Biologiska armar och ben är, som vi alla vet, överskattade.
Mechtoid är fiendens svar på våra mecs: kolossliknande robotar som kommer som ett dråpslag för mitt självförtroende. För varje runda avlossar de två tunga salvor och deras snudd på ogenomträngliga sköld kan förstärkas ytterligare genom att sectoids via tankens kraft för över energi. Ett formidabelt motstånd. Visst kan du dräpa de små utan större bekymmer, men det kostar tid och kraft. Och det dröjer inte länge innan min offensiva taktik istället blir defensiv. Fan, också.
Men inte ens min frustration lyckas slå hål på det smörgåsbord av läcker taktik som Xcom står för. Mitt flyktiga smakprov räcker knappast för att göra expansionen rättvisa, men den gör mig ändå lugn och förväntansfull. Firaxis vet vad de gör och med genmanipulerade förmågor, nya enheter och nästan 50 (!) nya kartor kommer vår strategiälskling att leva ytterligare ett bra tag. Och det är den väl värd.
