Den 6:e augusti (vilket var igår när jag skriver detta) var det 35 år sedan Nintendo släppte Metroid i Japan. Spelet och dess hjältinna skulle senare förknippas med Nintendo lika mycket som Super Mario Bros och Legend of Zelda. Pratar vi om en treenighet för Nintendo är det just Mario, Link och Samus där allt började.
Metroid var annorlunda från Nintendos andra spel. Det tog stora influenser från Ridley Scotts Alien (Att Samus nemesis heter just ”Ridley” är ingen tillfällighet) och landade någonstans väldigt nära skräck-genren. Allt i spelet kändes nagelbitande, musiken, den mörka färgpaletten och framför allt ensamheten.
Spelets skapade också en egen genre i sig och blev starten på vad vi idag kallar ”Metroidvania-spel”. Med Metroidvania menas ett utforskningsbaserade spel i en stor öppen (helst i 2D) värld. Spelaren tar sig vidare genom att leta efter ny utrustning som sedan låser upp nya delar av kartan. Spelen bygger också mycket kring så kallad "back trackning" där du måste gå tillbaka till ställen som varit låsta tidigare.
Just nu går vi i väntas tider på Metroid Prime 4 och så förstås Metroid Dread som nyligen utannonserades.
