Världens största spel möter världens mest upphöjda äventyrsskapare. Två ånglok som krashar in i varandra i tusen kilometer i timmen, men explosionen är inte lika stor som vi hade hoppats.

Jag vill inte höra ett ord till om att det inte går att bygga ett narrativt äventyr runt #Minecraft. Tvärtom tror jag att #Mojangs diamant är perfekt lämpat att få en storybaserad spin-off. Precis som Lego-filmen tog död på myten att det inte går att ta ett koncept som tidigare formats av användarnas egna kreativitet och använda det för att berätta en historia, finns det en oändlig mängd potential att skapa berättelser med Minecrafts värld som spelplan.

Minecrafts styrka ligger mycket i hur det lyckas vara både oändligt leksakskompatibelt, men samtidigt är vara såpass skruvat med en hel del makabert obehag under ytan. Det är en värld fylld med övergivna spillror av forna civilisationer, explosiva otyg med ansikten låsta i förvridna skrik, och enorma vålnader som gråter bomber i helvetet. Dess historier sker i utkanten, i ett övergivet gruvschakt eller en mörk skog översvämmad av de odöda. Där finns det miljontals berättelser att hämta.

Den #Telltale valt att berätta i #Minecraft: Story Mode börjar morgonen innan Endercon – en slags metaskojsam blinkning till verklighetens Minecon – där byggentusiaster tävlar och visar upp sina skapelser. Som spelare antar man rollen som Jessie, och trevligt nog kan man både välja hans/hennes kön och hudfärg. Dagen som börjar med lättsam tävling mot ett gäng skinnjackscreddiga konkurrenter blir snart en fråga om liv och död när de råkar bli inblandade i uppvaknandet av ett avsomnat monster som snabbt börjar sluka allt i sin väg och hotar hela den blockiga världens existens.

Telltale kan vi det här laget skriva charmiga karaktärer i sömnen

Anledningen att Telltale kommer undan med att använda samma formel gång på gång är att de i bästa fall fyller den med välskrivna berättelser, utmejslade karaktärer och val som definierar spelets emotionella färdriktning. I första avsnittet av Minecraft: Story Mode är samtliga element redovisade – inklusive ”[karaktär] will remember that”-bubblorna och den isande känslan i magen de för med sig - men de klickar inte som de gör i Telltales bästa stunder. Trots att det här är ett lättsamt äventyr, framför allt ämnat för en yngre publik, är dialogen sällan speciellt rolig och karaktärerna har ännu inte djupet och karisman som gör att jag ska längta efter att få spendera mer tid i deras sällskap.

Story Mode lånar Minecrafts yta men gräver sällan djupare för att verkligen kunna återskapa originalspelets unika känsla. Grafiken skänker mer liv och rörelse till den blockiga världen men samtidigt känns allting lite för rent och välstuderat. Animationerna är lite för mjuka, de fantastiska ljudeffekterna från originalet är ofta frånvarande, och någonstans där tappar man lite av det som gör Minecraft speciellt. När zombierna hasar sig fram som vilka Walking Dead-kadaver som helst, istället för att stelbent trippa fram utan att varken armar eller knän böjs, är det lite som att sudda ut dimman från Silent Hill eller byta ut Marios keps mot en fedora. Det må vara småsaker, men det är detaljer som gör helheten till det den är.

Ett spel som endast kan beskrivas med diverse craftuttryck

Trots att det finns en hel del intressanta trådar i historien, med ett par hintar om karaktärernas inre liv, lyckas handlingen aldrig sparka igång ordentligt. Jag börjar istället undra hur karaktärernas liv ser ut när de inte är ute på äventyr eller bygger saker tillsammans. Har de jobb? Går de i skola? Hur gamla är de egentligen? Har de familj? Hur ser deras vardagar ut? De här frågorna kan låta som onödiga petitesser, men när hotet som driver berättelsen framåt är att världen kommer gå under blir det svårt att svepas med när man inte ges någon uppfattning om hur den världen ser ut utanför spelets ramar.

Man vet aldrig vilket val som kommer svida som mest i efterhand

Karossen är absolut Minecraft men motorn som puttrar under huven hade precis lika gärna kunnat användas för att berätta en historia placerad i typ #Terraria, eller Lego för den delen. Men här finns fortfarande potential. Petra och Axel är lovande karaktärer som jag hoppas får mer att göra i kommande avsnitt, och designen på besten som ringer in undergången är en cool vidareutveckling på en av spelets mest intressanta monster.

Om första avsnittet av Minecraft: Story Mode gör två saker klart och tydligt är det följande:

  1. Det absolut går att berätta en historia i Minecraft-universumet.

  2. Det går också att göra det bättre.

Telltale har en tendens att avsluta sina säsonger bättre än de inleds, och här finns det rum för utveckling och potential att göra något speciellt. De kan göra gripande och underhållande spel i sömnen, men jag hoppas de är lite mer vakna inför nästa avsnitt.

Skicka en rättelse