Som erfaren kulturkonsument är jag vid det här laget rätt van att sätta mig in i diverse fiktiva världar. Men trots detta är det rätt svårt att hänga med när Immortals of Aveum drar igång. Bakgrundshistorien etableras först i en sammanfattande text och sen kastas mängder av namn på länder, platser och härskare fram i ett rasande tempo.
Det blir en del att hålla koll på men jag ska försöka att sammanfatta det i korta drag: Världen heter Aveum, den är fylld av tre sorters magi i lika många färger, det finns ett växande helvetsgap och ett eveighetskrig har slukat hela nationer. Du spelar som ynglingen och bråkstaken Jak som efter en rafflande inledning rekryteras till en av de stridande sidorna. Långt ifrån alla kan använda sig av magi och ännu färre kan hantera alla olika sorter. Du visar dig vara en av dessa få (en Triarch!) och blir därför en ovärderlig kugge i nationens stridsapparat.
Jak och gänget.
Vissa gillar Iphone, andra Android. Jak använder en sten.
Jag imponeras av utvecklarnas ambitioner att skapa en unik spelvärld, men det blir lite spretigt när dom blandar klassiska fantasy-komponenter med egna ideer och element som snarare gränsar till science fiction. Vi får se allt från överdesignade riddarrustningar till rena rymdskepp och trots att det hela utspelar sig i en annan verklighet verkar märkligt nog kaffe och cigaretter ändå vara rätt populärt. Det finns också ett allvarsamt, pampigt anslag i botten men det faller lite platt då det inledningsvis är svårt att få grepp om vad som står på spel. Som tur är behöver man inte haka upp sig så mycket på världen och dess historia när stridigheterna väl börjar.
Spelmässigt rör det sig om en klassisk arena-skjutare där du rör dig mellan områden och mosar inteleporterande fientliga trollkarlar på löpande band. Den stora skillnaden mot andra shooters är att vapnen ersatts med trollformler. Tack vare dubbelhopp och förflyttningsbesvärjelser fullkomligt flyger Jak fram på slagfältet. Tekniskt rullar det på riktigt bra på PS5 och jag upplever inte många dippar trots att det kan bli rätt intensivt emellanåt. Pc-versionen har däremot fått kritik för att vara tungdriven, men den har jag alltså inte spelat.
"En riktig dunderspecialare som bränner av en cocktail av samtliga magivarianter"
Magi förekommer alltså i tre kategorier (blå, röd och grön) och dina offensiva förmågor är också indelade i dessa. Det finns vissa varianter att välja bland men generellt fungerar blåa bäst på distans, de röda passar bättre i närstrid mot flera fiender samtidigt och de gröna är målsökande. Du får dessutom tillgång till kraftigare attacker som kan användas mer sällan och en riktig dunderspecialare som bränner av en cocktail av samtliga magivarianter.
Som komplement till dina besvärjelser har du också en handfull magiska artefakter som både kan användas i strider och till pussel. Det finns också ett digert uppgraderingsträd för att förbättra Jaks förmågor och du kan både konstruera nya vapen eller uppgradera dina befintliga i utplacerade smedjor. I längden blir striderna aningen repetitiva, men på det stora hela är krafterna roliga att använda och ibland blir det duktigt utmanande. När det klickar känner man sig faktiskt som en tvättäkta trollkarlskrigare!
Fantasy eller sci-fi? Det är frågan.
Från isiga klippor...
... till stekheta magmagrottor.
Världen är linjär men semiöppen och du kan antingen ta dig fram för egen maskin eller via portaler du låser upp. Under spelets gång kastas man mellan flera olika miljöer som erbjuder bra variation, men tyvärr känns omgivningarna lite stela rent fysiskt. I grottor och tempel funkar det bra men när man brassar av en laddning med trolleri rakt in i ett möblerat rum blir resultatet bara ett litet brännmärke och inte den explosion av bråte man kanske förväntar sig.
Spelet har vissa Metroidvania-tendenser då det finns lite att utforska, saker att samla på och utmaningar att ta sig an. Det kan vara värt att återbesöka tidigare områden och om du vill går det att fortsätta äventyrandet när eftertexterna rullat.
Mäktigt...
... och märkligt.
Sammanfattningsvis levererar Acendant en underhållande och popcorndoftande upplevelse där striderna väger upp för den aningen överambitiösa och spretiga spelvärlden.
Initialt var jag inte särskilt engagerad i berättelsen men efter ett tag väcktes faktiskt en nyfikenhet på hur allt skulle sluta.
Immortals of Aveum är actionpackat, lättsamt och underhållande på samma gång. Perfekt för dig som är sugen på något nytt men ändå familjärt och uppskattar möjligheten att byta ut knallpåkarna mot gammalt hederligt trolleri.
Fotnot: Immortals of Aveum släpps den 22/8 till pc, PS5 och Xbox Series. Testat på PS5.
