Från omladdningar är steget inte alltför långt till vapnen som i en actiontitel av Gears of Wars snitt är en av de viktigaste beståndsdelarna. Då jag själv är en stor Unreal Tournament-entusiast, som länge varit Epics flaggskepp, hade jag vissa förväntningar på vapnen i GoW, förväntningar som infriades till viss del. Nu är det självklart orättvist att jämföra dessa två spel men även om alla vapen i GoW har en väldigt tung och härlig känsla känns de ur Epic-mått mätt något fantasilösa. Visserligen är jag nu inte dummare än att jag förstår anledningen till det här. Epic vill skapa en värld som känns realistisk även om den är fiktiv och då vore det dumt om vapnen var alltför fantasifulla, men likväl känns urvalet av vapen något tråkigt. Det är i stort sett nya versioner av välkända vapen som hagelbrakare, krypskyttegevär och automatkarbiner.
Motorsågen med stort M
- arsenalens kronjuvel
Arsenalen har dock ett par exempel på att vad Epic kan åstakomma. Det första är den vid det här laget ökända motorsågen som sitter på Lancern, maskingeväret du får tillgång till i början av spelet. Kanske är detta ett tecken på att man är lite rubbad, men det är faktiskt en fröjd att såga igenom sina fiender, de ljud- och bildeffekter som uppstår när du börjar såga igenom Locust-kött gör det närmast omöjligt att inte brista ut i ett fånigt leende. Vapen nummer två som känns intressant är Hammer of Dawn. Ni som spelat Epics Unreal Tournament 2003 eller dess uppföljare kommer genast känna igen det, då det fanns även där men under namnet Ion Cannon. Det är helt enkelt ett vapen som avfyras från en satellit högt upp i skyn och träffar där du pekar med en laserstråle. Ett synnerligen mäktigt vapen som endast kan användas i vissa lägen då himlen är klar och satteliten är i rätt läge, något som ofta infaller då du står inför stora utmaningar.
Kampanjen i Gears of War kommer förmodligen att ta runt tio timmar att ta sig igenom om du spelar på den svårighetsgrad som är standard. Spelet har tre svårighetsgrader, där den tredje inte är tillgänglig från början och för de av er som gillar spel som bjuder på en utmaning rekommenderar jag stark att ni tar er an spelet på den andra graden. Visserligen riskerar ni då att fastna i vissa knepiga situationer, men det är aldrig värre än att det går att ta sig igenom efter lite svett, tårar och garanterat en massiv dos virtuellt blod. Skulle ni helt tappa modet så finns alltid den fege mannens utväg: att sänka svårighetsgraden när ni fortsätter från en checkpoint.
Nu ska ni inte tro att spelet är över bara för att kampanjen är avslutad. Det är trots Epic som gjort spelet och om det är någon utvecklare som är känd för flerspelarlägen så är det de. Visserligen kan utbudet inte jämföras med deras Unreal Tournament-serie, men för ett spel där mycket av fokus har legat på enspelarkampanjen har Gears of War en hel del att erbjuda. Totalt finns det tre olika spellägen för upp till åtta spelare: Warzone (som är klassisk Team Deathmatch), Assasination, där en spelare utses till ledare och de tre andra måste agera livvakter, och slutligen Execution där en oskadliggjort motståndare kan hela sig själv om du inte springer fram och ger honom en brutal avrättning. Kul är det utan tvekan, mycket tack vare banornas utformning som verkligen belönar samarbete och taktiskt tänkande. Att ge sig ut på egna äventyr är exempelvis ingen bra idé då du behöver dina medspelare inte bara för att hjälpa till med dödandet utan även för att hela dig om du skulle bli pepprad till marken.
Tekniskt fulländat?
- närmare har ingen kommit i alla fall
Ni har väl alla sett de bilder och filmer som släppts från Gears of War så att förklara att det här är ett snyggt spel är förmodligen överflödigt. Faktum är dock att även om jag själv var förberedd på en upplevelse utöver det vanliga så slog spelet mig med häpnad. Det är helt enkelt bländande vackert med fantastiska modeller och miljöer som flyter samman på ett sätt som hjälper till att skapa en värld som det går att tro på. Känslan av att du är där, mitt på slagfältet och kämpar för ditt liv är imponerande. Det finns också en rad små finesser som hur kameran skakande följer efter dig när du hukar dig ner för att sprinta mot närmaste skydd, eller blodet som fastnar på skärmen när du sågar igenom en motståndare gör det svårt att inte ryckas med i allt som händer. Gears of War är helt enkelt en både teknisk och artistisk prestation som går utanpå det mesta och grädden på moset är att bilduppdatering är stabil som ett berg, förutom i vissa mellansekvenser, men där spelar det också mindre roll. Tanken på att det här faktiskt bara är början för Unreal Engine 3 får mig faktiskt att småle.
Även ljudbilden gör ett ypperligt jobb för att sätta den rätta stämningen. Ljudeffekterna från vapnen vittnar om den lemlästning som de kan orsaka och tonerna från när mjukt kött tuggas upp av kulor stärker bara det intrycket. Musiken är cineastisk och hjälper till att stärka den actionfilmskänsla som är så påtaglig genom hela spelet. Röstskådespeleriet är professionellt utfört, men förvänta dig inga Tarantino-dialoger. Det är trots allt soldater vi har att göra med och inte politiker eller kulturpersonligheter. Visserligen kan entusiasmen för att kasta sig in i en strid med väldigt dåliga odds te sig en smula irriterande efter ett tag, men det är trots allt något man får köpa med tanke på spelets natur.
Få spel har varit lika hypade som Gears of War, men till skillnad mot många andra spel som inte når upp till hypen så levererar Epic en titel som bara måste upplevas. Rent tekniskt står den i dagsläget på något av en egen nivå och spelmekaniskt bryter den också till viss del ny mark. Detta är ett smörgårdsbord för den redan actionfrälste men även de som tidigare haft lite svårt för spel av den här typen bör ge det en ärlig chans. Visst det är "bara" ett actionspel där filosofiskt dravel och kryptiska budskap har ställts åt sidan, men det spelar absolut ingen roll. I grund och botten är spel till för att underhålla och det var länge sen jag hade lika kul med ett spel som jag haft med Gears of War.