Spelet #Dungeons hjälper till att förklara hur alla skatter och annat jox hamnar nere i dessa klassiska ”dungeons”, och hur de skapas. Det är ju liksom inte tal om att åka till Ikea och köpa sträckbänken Molnet och lönndörren Sigward.
Allting börjar med att Prince of the Underworld blir hejdlöst utmanövrerad av sitt ex Calypso och faller som en sten i den underjordiska hierarkin. Förlöjligad, maktbestulen och ensam sånär som på sin trogna gamla goblintjänare Mr Sidekick (misstänkt lik en hallick med träben), är det dags att börja kämpa sig tillbaka till makten.
Du bor i en gr8
Dungeons är ett taktiskt managementspel, och detta på ett sätt som ganska radikalt skiljer sig från många andra spel. Till din hjälp har du korkade men ganska flitiga goblins som gräver ut nya rum och korridorer, och genomför arbeten du tilldelar dem. De två resurserna du behöver som Dungeon Lord är guld och soul energy. Bägge kommer från hjältar som söker sig till ditt mysiga komplex. Guld får du vartefter det kommer snokande fientliga hjältar på besök, och soul energy byggs upp under tiden hjälten befinner sig på ditt område och deras behov blir tillfredsställda. Behoven skiljer från hjälte till hjälte, så somliga söker kunskap och vissa guld, några vill slakta monster medan andra vill bli torterade av monster. Genom att bygga bibliotek, smedjor och allehanda rum, frammana monster och lägga ut guldhögar i korridorerna som bete försöker du locka till dig dessa otrevliga men nödvändiga hjältar.
Alla hjältar har behov, från guldfeber till blodtörstiga svärdshänder.
När en hjälte är nöjd försöker han ta sig ut, och om han blir missnöjd löper han amok och försöker förstöra Dungeonheart, som representerar ditt rikes hälsa. Men en hjälte som lyckas ta sig ut tar med sig både guld och ackumulerad soul energy. Då har ju allt ditt slit varit förgäves! Dags att banka smutsen ur hjälten, ta tillbaka allt guld (inklusive det han hade med sig) och använda fängelsehålor och tortyrredskap för att utvinna hans eftertraktade soul energy. Det blir med andra ord en klurig balansgång.
Att nita hjälten direkt när de kommer innanför dörren ger dig inte mycket, så taktik och tajming krävs för att attackera när hjälten är på väg ut fullastad med guld och soul energy. I takt med att dina domäner blir större kommer mäktigare hjältar med fler behov, och du måste uppgradera dina rum och göra pengahögarna större för att göra dem nöjda.
Det var en gång...
Kampanjen består av sjutton uppdrag som alla har någon form av slutmål som du ska uppnå. Variationsrikedomen är inte överväldigande, men i kombination med historieberättande fungerar det betydligt bättre än om det bara hade varit osammanhängande uppdrag som staplats på varandra. Nu hålls de i alla fall ihop av en story, om än inte spelmässigt. Uppdragen handlar inte uteslutande om att expandera sin domän. Du kan råka på uppdrag som att hjälpa slemmonster, förstöra andra domäners Dungeonhearts eller plundra underjordiska karavaner. Men för det mesta handlar det om att expandera och bli mäktig.
Hjälte rimmar på mjälte, och du ska snart förlora din.
Dungeons har även inslag av actionrollspel, främst eftersom din Dungeon Lord står under din kontroll. Det betyder att du kan vandra omkring och själv hacka på hjältar och utföra saker, eller så kan du nöja dig med att kommendera dina trogna men stundtals frustrerande korkade underhuggare. Din Dungeon Lord kan på rollspelsmanér även lära sig nya färdigheter och bli mäktigare. Det finns gott om olika färdigheter och du kan omöjligt lära dig alla trots att färdigheterna ”följer med” genom kampanjen, så det vill till att du planerar hur du vill att han ska utvecklas.
Du kan aldrig lära dig allt, så planera hur du vill utveckla din Dungeon Lord.
I en del avseenden kunde utvecklaren Realmforge Studios ha åstadkommit betydligt mer med Dungeons. Jag har till exempel inte nämnt något om multiplayer av den enkla anledningen att det inte existerar. Det hade varit jättekul men jag kan inte klanka på någonting som inte finns, så jag får klanka på det som finns. Oavsett om du använder Steam-versionen eller ej, måste du skapa ett gratiskonto och registrera dig för att får tillgång till uppdateringar och patchar (vilket för tillfället är något av ett krav). Om du inte vill spela kampanjen går det att spela något av de fristående uppdragen, men de är generellt långt ifrån lika underhållande som kampanjuppdragen. En sak som jag däremot räknar med kommer att lösa sig själv är att buggarna kommer att mosas en efter en inom en snar framtid, på ungefär samma sätt som jag är gästfri mot hjältar. Mohahaha!
Från första stunden jag hörde talas om Dungeons skrev min hjärna ”#dungeon-keeper|"Dungeon Keeper"”, du vet de där gamla Molyneux-spelen från 90-talet? Efter att ha spelat Dungeons är det däremot bara att konstatera att det här, på gott och ont, inte är något spirituell uppföljare, eller ens något Dungeon Keeper alls. Det krävs en "Baghdad Bob" för att påstå att utvecklarna inte har sneglat på 90-talsklassikerna, men det är fortfarande ett eget, fristående och underhållande spel som inte har något med Molyneuxs alster att göra. Bägge utspelar sig under marken, och en del figurer och grundtankar känns igen. Spelupplägget är däremot helt annorlunda.
