Old school! Det var min första tanke när jag började spela en tidig version av #Resistance 3:s kampanjläge. Eller andra kanske, efter att jag filosoferat lite över hur oerhört klyschig storyn var, och roat mig med att ropa ut karaktärernas repliker högt innan de sade dem.

”Joe... Be careful.” Du vet hur det låter i Hollywood, och det låter exakt likadant här, fast med sämre röstskådisar.

Men nu är inte Resistance 3 någon högbudgetfilm, det är ett actionspel, och som sådant lyckas det över förväntan väl. Jag introduceras sakta för diverse vapen, träffar mina med-motståndsmän i vårt underjordiska gömställe och beger mig så ut för att kolla en utpost som inte svara på radio.

1950-talet var en period fylld av framtidstro efter det förödande andra världskriget. Visst är livet härligt ibland?

Givetvis blir det strid, mot samma Chimera-soldater som i föregående spel. Skillnaden är att de nu är lite smartare och lite mer tillfredsställande som fiender. När du träffar en av dem ser du direkt att du har gjort det, på slangar som lossnar från ryggsäckar och spastiska reaktioner. Det är helt enkelt förbannat kul att slåss i Resistance 3, även om jag stör mig lite på den totala avsaknaden av cover-system.

Bristen på midjehöga betongsuggor att gömma sig bakom är dock ett led i den återgång till klassisk shooter-stil #Insomniac vill ge oss. Min hälsa regenererar inte längre när jag sätter mig bakom en husvägg och väntar en stund, utan jag måste hitta gröna flaskor lite här och var. Jag är inte heller begränsad till blott två vapen, utan kan glatt släpa omkring på ett tiotal skjutjärn och enkelt välja min favorit med ett hjulformat gränssnitt. Och jag gillar det. Vapnen är nämligen både sköna att använda och tämligen innovativa. Du kan skjuta, zooma in på siktena eller använda ett sekundärt läge, som oftast har praktiska finesser som energisköldar, eller varför inte en magnumrevolver där du kan detonera skotten i efterhand med ett tryck på sekundärknappen?

PANG! BOOM!! BIFF!!!

Lägg till detta att jag får uppleva en mycket stämningsfull båtfärd genom ett raserat USA efter någon timmes spelande och att jag har svårt att lägga ifrån mig handkontrollen när det är dags för middag, så har du ett spel som ser allt mer intressant ut. Jag kommer definitivt att hålla ögonen på det, och håller tummarna för att storyn får lite mer utrymme längre fram i kampanjen. Som alltid har Resistance en spännande backstory som göms alldeles för djupt i själva spelet. Mer av den så blir det här en av årets höjdare.