Att förändra utan att förvrida en djupt rotad serie är en förrädisk balansgång. Klarar radarparet Ratchet och Clank utmaningen – eller blir det platt fall för plattformsduon?

Essensen av Ratchet & Clank finns kvar. Du rusar runt bland en färgsprakande flora av planeter och delar ut herrans massa skada till dina fiender – givetvis hjälpt av en fantasifull vapenarsenal som både blir större och starkare under äventyrets gång. På detta lägger du också ett tower defense-element, som går ut på att skydda din bas genom att bygga upp allsköns försvarsanordningar. Och allt förstärks ytterligare med lokal co-op i splitscreen och ett onlineläge med ett omvänt tower defense-koncept.

En del gammalt, men också väldigt mycket nytt.

Kapten Quark har blivit uttråkad. Tre månader efter ett förlorat presidentval reser han runt i universum med Ratchet och Clank i släptåg sökandes efter något superhjälteaktigt att göra. Och visst får han som han vill. En nygammal bekantskap hotar tryggheten i universum, något som tvingas de tre Qforce-medlemmarna att besöka en handfull planeter för att aktivera försvarssystem. Trots de humorfyllda mellansekvenserna, som av många anses vara seriens trumfkort, måste ändå berättelsen ses som aningen tunn.

Storyn känns dock mindre viktig när du anländer till de angripna planeterna och hamnar mitt i basen där försvarsmekaniken byggts. Till varje pris måste dessa försvaras samtidigt som du också avancerar och slår ut fienden. Det sistnämnda består av klassiskt Ratchet & Clank-gameplay där du ensam eller med en kamrat utforskar banorna. Men det är försvaret som rymmer de omvälvande nyheterna för serien.

Action möter strategi

Vid de två ingångarna till basen kan du smälla upp kanoner, försvarsfält och minor av alla möjliga slag du köper för bolts. Valen är få och väger lättare till en början men i takt med att fiendevågorna blir större och tuffare så tvingas du planera dina inköp bättre. Den här eminenta blandningen mellan action och strategiskt tänkande ger spelet något fräscht och unikt. Glädjande nog följer spelläget med online.

Stora robotar kräver stora vapen.

Upplägget via nätet är likt det du stöter på i kampanjen, men med den stora skillnaden att du här tampas mot en spelare – eller en duo – som också har en bas att försvara. Du måste därför låsa upp vapen, ta kontroll över stationer som ger dig bolts, som i sin tur inte bara gör det möjligt att köpa försvar utan även trupper som attackerar din motståndares bas. Det är oerhört lovande men det är först när spelet släpps som vi får se om onlineläget blir en vinnare i längden.

Jag tycker, som du nog märker, mycket om Qforce men det finns tveksamheter. Framförallt är det mängden innehåll som sviker. Kampanjens fem banor tar sig nog de allra flesta igenom på runt fyra timmar och onlineläget är inte mycket bättre det med tre kartor. Visserligen kostar spelet bara ett par hundralappar och det finns goda möjligheter att spela om banorna för de som jagar rekord och upplåsbara prylar, men några fler hade inte skadat. Och en annan besvikelse är att det inte finns möjligthet att spela mot varandra lokalt. Visserligen skulle detta innebära att du kan se vad din motståndare har för sig, men det hade ändå varit en kul möjlighet.

Sedan 2002 har han gjort i princip samma sak. Nu prövar Ratchet en ny väg.

Jag var tveksam till Qforce, rädd för att det skulle fortsätta den nedåtgående spiral som #All 4 One påbörjade. Just därför är det kul att #Insomniac lyckas med det mesta av deras målsättningar. De har låtit serien ta en ny väg samtidigt som de inte tappat dess själ. Under sina få timmar är det fantastiskt underhållande och håller onlineläget vad det lovar kommer jag garanterat fortsätta spela under många timmar framöver.

Fotnot: Recensionen avser PS3-versionen. Spelet släpps också till PS Vita.

Skicka en rättelse