Ytterligare ett Cthulhu-spel som sjunker som en sten i tångluktande gråvatten.

Ligger det en urgammal förbannelse över spel med Cthulhu-tema? Är det någon gammal gudom i djupen som inte gillar att vi dödliga avbildar honom, och därför sätter tentakler i propellern för alla utvecklare som vågar ge sig på ett försök? Efter att fjolårets efterlängtade Call of Cthulhu inte levererade stod hoppet till The Sinking City. Men dessvärre lider Sherlock Holmes-studions försök till Lovecraft-fasa av i stort sett samma problem som det “officiella” spelet. Det är tyvärr rätt banalt. Och framför allt - trist.

"Att förmedla krypande fasa i spel är svårt"

Att förmedla krypande fasa i spel är svårt. Många har varit kallade, få har lyckats. I Lovecraft-genren är det ofta galenskapen som är i centrum för försöken. Huvudpersonerna lider av syner, vandrar hela tiden på randen till metalt sammanbrott, och allt är eländigt, blött, kallt och deprimerande. Spelets Oakmont har drabbats av en mystisk översvämmning, och dessutom har de fiskliknande folket från Innsmouth (Halloj, Dark Corners of the Earth!) tagit sig till staden efter att deras hembygd brunnit ner. Hit kommer du, en detektiv som plågas av syner, för att ta reda på varför andra med samma problem flockas till den lilla staden.

"Världen är oförskämt blek"

Världen är oförskämt blek. Vandrande kloner (finns det fyra, fem varianter på invånare?) som dyker upp och försvinner under en blinking. Miljöer som knappt går att skilja från varandra, oavsett var i staden du befinner dig. Grått, brunt och grönt, om vartannat. Det är så själlöst och platt att jag blir riktigt irriterad över att behöva ta mig runt till fots eller via båt (översvämningen ni vet). Det blir lite lättare för sinnet när fast travel blir mer tillgängligt, men det känns ändå som en så bortslösad chans. Kunde man inte snävat av staden istället, för att ta sig tid att brodera ut karaktärer och byggnader? The Sinking City är en pseudoöppen värld, men bara till ytan. Oakmont är lika stängt som dess invånares hjärtan.

Frogwares vill säja in sitt spel med att det inte håller dig i handen, och det stämmer. Men tyvärr är det gränssnitt och funktioner som inte får närmare förklaringar. Själva gåtorna handlar bara om att försöka pussla ihop rätt ledtrådar, något som knappast går att misslyckas med. Ni som har spelat utvecklarens storsäljare, Sherlock Holmes-spelen, lär känna igen er men också bli lite besvikna på kvaliten i mysterierna. Mind Palace är funktionen där mästerdetektiven Charles Reed ska sätta ihop ledtrådar och dra sutsatser som leder fram till lösningar. Det funkar hjälpligt, men jag känner inget driv. Och allt luktar blöt tång.

Det här är ju Lovecraft-inspirerat så huvudpersonen Reed har såklart en övernaturlig förmåga som hjälper honom att måla upp händelser för sitt inre öga. Inte helt olikt systemet i Call of Cthulhu. Väl inne i den andra dimensionen får du numrera händelseförlopp och se hur det utspelar sig. Frogwares har också slängt in lite fightning, både närstrider och med pistol, revolver etcetera. Fienderna är oftast “wylebeasts”, slemmiga The Thing-liknande monster som dök upp i och med översvämningen, men vars närvaro befolkningen inte verkar ha några som helst problem att acceptera. Allt övernaturligt känns faktiskt rätt vardagligt i den grågörna spelvärlden, vilket ytterligare tar udden från spänningen.

"Optimering verkar man inte haft resurser till"

Med tanke på hur platt spelet är tycker man att laddningstiderna borde vara obefintliga (jag spelade igenom på Xbox One X), men optimering verkar man inte haft resurser till. Bilduppdateringen är inget att skriva hem om, och odetaljerade texturer poppar in mitt framför ögonen på dig och Reed. PC-versionen är lite mer vänlig för ögonen, främst ljussättningen, men det hjälper inte i det långa loppet.

Frogwares har haft några riktiga hits med sina Sherlock-spel, och om inte annat visar den här lilla exkursionen att de borde gå tillbaka till dessa, istället för att försöka kopiera in konceptet i sammanhang där det inte funkar. Man lyckas varken få till manus, spänning, känsla eller look, varför The Sinking City bara borde appellera till de allra mest Lovecraft-frälsta, som måste sluka allt oavsett kvalitet. Vi andra går vidare med våra liv.

Skicka en rättelse