Jag älskade verkligen det tredje kapitlet i den nya, blodiga Hitman-sagan. Även de två föregående kapitlen var mycket underhållande och fick mig att förlåta alla tekniska skavanker med korkat sparsystem och tröga laddtider (på konsol i alla fall).

Det fjärde avsnittet missade jag när jag sprang runt på Gamescom, men nu har jag spelat ikapp lagom till att 47 åker iväg på sitt femte uppdrag. Och faktum är att del fyra är en besvikelse. Att infiltrera ett hotell fullt av popsnören och hipsters i Bangkok borde vara fullt av möjligheter för mordisk humor och originella sätt att ta kål på människor i fåniga kläder. Men vad som bjöds var ett på tok för enkelt och begränsat uppdrag som mest kändes som en sämre variant av Paris-uppdraget.

Någon Keith Moon är han inte, 47:an.

Visst var det småroligt att det visar sig att 47 är en jävel på trummor, men utöver det kändes det hela oinspirerat och idéfattigt jämfört med föregående uppdrag. Den svenska ambassaden och de myllrande gatorna i Marrakesh bjöd helt enkelt på en mer dynamisk upplevelse, och inbjöd till omspelningar på ett sätt jag inte känner alls med Bangkok-uppdraget.

Men kanske att det bara var en tillfällig formdipp för den gamle mördaren? Det är ju inte lätt att vara världens finurligaste baneman varje gång, trots allt. Så jag hade ändå hopp om att Colorado-uppdraget skulle höja ribba igen. Den här gången måste 47 infiltrera en milis på en bondgård ute i obygden. Jag tänkte att nu kommer smygande nog att bli viktigare än någonsin, och det borde gå att ordna diverse roliga olyckor på en bondgård full med vapen och sprängmedel.

Det första som händer är dock att jag utan problem får tag på en förklädnad, och eftersom området är så pass stort är det väldigt enkelt att navigera runt de få personer som kanske skulle kunna upptäcka en. Inte heller reagerar folk när jag ändå väljer att smyga förbi misstänksamma figurer. Det är väl så att på en farm full med militaristiska, paranoida galningar så sticker det inte ut när någon beter sig som en dåre.

Kramdags.

Det finns saker att roa sig med. Som att gå runt och förgifta alla kaffemuggar jag ser (det finns gott om gift att plocka på sig på den här nivån, nämligen), sabotera sprängmedel och dränka en stackare i en riktigt sunkig damm. Men på det hela taget är Colorado ännu en besvikelse. Nivån är i princip helt platt, och det är väldigt simpelt att bara vandra runt tills en möjlighet presenterar sig.

Enda gången lite smygande krävs är mot slutet av uppdraget när man söker sig in i det stora huset på gården för att smyga ner i källaren. Men även den biten är simpel. Jag försöker spela om uppdraget på andra vis, men slutresultatet är alltid ganska tamt – och framför allt blir det inte särskilt utmanande ens när jag krånglar till det för mig i onödan. En gård full med paramilitära stollar borde vara ett större hot än så här.

Utvecklarna försöker också att knyta ihop säcken storymässigt, men även det haltar lite. De framställer det hela som ett mysterium. Vem är det egentligen som rör sig i kulisserna och manipulerar 47 och hans arbetsgivare? Svaret är väl kort och gott att det är svårt att riktigt bry sig om det. För det första har vi redan fått se glimtar av personen som tycks konspirera mot 47 tidigare, för det andra är själva narrativet för svagt och sparsamt för att bygga upp den mystik och hotbild som krävs för att man ska bli riktigt engagerad.

Nu har ju berättandet aldrig varit poängen i Hitman-spelen, så det är inte nödvändigtvis något större problem. Men i ett uppdrag som i övrigt har lite för få spännande inslag hade det kunnat vara något att falla tillbaka på, och som hade kunnat ge den tyngd och atmosfär som nivådesignen inte lyckas erbjuda.

Med tanke på att Hitman som helhet erbjuder relativt få uppdrag – det är bara ett kvar – så blir ju två svaga kapitel ett problem sett till helheten. Majoriteten av uppdragen har ändå varit gedigna, och om vi bara får en riktigt grym avslutning så kan det här ändå ros iland. Men faktum kvarstår – Agent 47 har tappat stinget lite mot slutet, och behöver återfå sin blodtörst inför finalen.