Jag blir lite paff när jag ser den gula brevlådan. Förvisso har jag redan hört en AI-röst i mitt huvud och sett en värld ställd på ända som om det vore en surrealistisk målning, men det är den där brevlådan som gör mig mest förvånad. En vanlig, svensk brevlåda av den sort man ser varje dag – som i den här kontexten plötsligt blir något apart och främmande.

Nu är ju Apex Construct ett svenskproducerat VR-spel, kodat av Stockholmsstudion Fast Travel Games. Men jag hade väl ändå inte väntat mig att det faktiskt skulle utspela sig i ett sönderfallet Sverige (av skyltarna att döma, specifikt Stockholm). Inte för att detta påverkar spelet så mycket i övrigt, men för svenska ögon ger det ändå utforskandet en extra dimension.

Du vaknar upp i en trasig värld, som tycks ha slitits isär av en fruktansvärd kraft. Byggnader svävar i luften, gångvägar böjer sig i omöjliga formationer och ingenting tycks hänga ihop på ett logiskt sätt längre. I centrum för katastrofen finner vi Mothr och Fathr, två självmedvetna AI-väsen som ligger i ständig konflikt med varandra. Mothr vill ta kål på dig, medan Fathr vill hjälpa dig. Spelets största tillgång är just mysteriet, där du i takt med utforskandet får fler och fler pusselbitar till vad som faktiskt försiggår. Jag tänker inte spoila mer än så, men narrativet är effektivt i all enkelhet – mycket tack vare gediget röstskådespeleri.

"Mothr gillar nämligen att skicka sin armé av elaka robotar efter dig"

Det är dock jobbigt att läsa alla de textloggar man finner på datorer här och var. Att läsa text i den ganska lågupplösta PSVR-skärmen är ingen höjdare. Det blir lätt suddigt och den ganska oprecisa tekniken gör att det är svårt att hålla riktigt stilla när man läser. Det är ett recept på illamående.

Apropå åksjuka så löser spelet rörelseproblemet med den sedvanliga teleport-tekniken. För den med stålmage kan man även röra sig steglöst också. Oavsett vilket du väljer är det svårt att vara riktigt precis och hamna rätt, vilket kan leda till ett himla teleporterande vridande. För att vända dig om trycker du på triangel-knappen och viftar lite lätt med movekontrollen. Problemet är bara att du även använder triangel-knappen för att vända dig 180 grader, så det blir lätt fippligt och lite förvirrande emellanåt. Jag blir ganska yr efter en kort tids spelande – särskilt när det vankas strider.

Riddarholmskyrkans torn avslöjar att du befinner dig i vad som en gång var Stockholm.

Mothr gillar nämligen att skicka sin armé av elaka robotar efter dig. Ditt huvudförsvar är en pilbåge du kan använda till både anfall och skydd. Du håller bågen i vänster hand, och pilen i höger (du kan ändra detta om du vill), lägger an pilen och spänner bågen med trigger-knappen. Sedan är det bara att släppa och hoppas att du träffar. Det är lite fippligt, men funkar överlag okej. Med tiden får du även olika typer av pilar, som även kan användas för att lösa pussel.

När flera fiender anfaller på en gång blir det dock snabbt väldigt hektiskt, på gott och ont. Det är ganska spännande, men bitvis också frustrerande. Bågens sköld är användbar, men när fienderna kommer från olika håll och du måste vända och vrida på dig blir kontrollernas brister väldigt tydliga. Svårighetsgraden blir emellanåt förvånansvärt hög – mest just på grund av att det är lurigt att få fason på kontrollerna.

Svårare än striderna är tangentbordsknappandet. Att leka med spelets datorterminaler, utrustade med ett enkelt DOS-liknande operativsystem, kan vara sjukt irriterande. Att pricka med sina virtuella fingrar på rätt tangent är inte alltid så lätt. Jag känner mig som en 100-årig gubbjäkel som försöker skriva maskin för första gången i sitt liv. Petar med pekfingrarna på en tangent i taget, och prickar ändå fel.

"Jag känner mig som en 100-årig gubbjäkel som försöker skriva maskin för första gången i sitt liv"

Som bäst är Apex Construct när du utforskar världen och dess mysterium, och narrativet driver på. Som sämst är det när du tvingas vandra igenom platser du redan varit i för att låsa upp dörrar du inte kunde ta dig igenom första gången. Variationen i miljöerna är inte jättestor som det är, så att besöka redan avverkade nivåer känns mest som utfyllnad. Särskilt när kontrollerna som sagt inte direkt gör spelet till en friktionsfri upplevelse.

Jag uppskattar dock att utvecklarna inte gjort det lätt för sig, för trots bristerna är det sådana här ambitiösa spel vi behöver fler av till vr-formatet. Att faktiskt få utforska en främmande värld är intressant, även om det stapplar en del rent tekniskt. I lagom långa sessioner är Apex Construct en underhållande blandning av action, pussel och utforskande, även om det också bjuder på en del virtuell frustration. Risken finns dock att jag kommer att ställa mig och rotera förvirrat nästa gång jag ser en brevlåda.

Fotnot: Playstation VR-versionen testad. Apex Construct släpps också till HTC Vive, Oculus Rift och Windows Mixed Reality den 20 mars.

Apex Construct
3
Bra
+
Intressant premiss och värld
+
Bra röstskådespeleri
+
Ambitiöst
-
Move-kontrollerna sänker upplevelsen
-
Tradig backtracking
Det här betyder betygen på FZ