Jag har fått ett mål med min färd. Från min senaste glimt av Skyrim minns jag den sömniga men bildsköna byn Riverwood. Den här gången hamnar jag på en stig som tar mig högre upp och när jag först ser den lilla staden är det halmtaken och de rykande skorstenarna som möter mig. Jag navigerar mig ner längs den nästan hopväxta stigen och kliver in på de folktomma gatorna.

Men inte ens nu trillar episka äventyrshistorier ner i famnen på mig. Jag är min egen lyckas smed och bestämmer mig således för att göra inbrott. I arsenalen hittar jag tio låsdyrkar. Det var... väl tilltaget.

Sju sönderbrutna dyrkar senare är jag tacksam. Att få upp lås är svårare än vad det ser ut. Det går ut på att du med ett verktyg försöker hitta en svag punkt, medan du med den andra vrider låset. Lyckas du vända det 90 grader öppnar sig dörren. Men en millimeters felkalibrering (säg, 88 grader) och du förlorar fokus – och en dyrk.

Döda poeters sällskap.

Nåväl, när dörren till slut glider upp blottar sig en akilleshäl: laddningstiderna är plågsamma. Du bjuds på en 3D-modell av en säng eller drakstaty som du kan kika på ur olika vinklar. Men det får mig (konstigt nog!) inte att glömma bort sekunderna som långsamt tickar fram. När spelet sedan hänger sig under en sådan här sekvens samtidigt som Todd skanderar "Fem minuter kvar" är det inte konstigt att ilskan pyser ur mina öron. Eftersom det är en betaversion vi spelar tänker jag inte skriva upp laddningen på minuskontot än, saker kan komma att ändras till premiären.

Bortsett från laddningsbryderier och en kossa som stampar takten till den sagolika musiken stöter jag på förvånansvärt få pinsamheter. Med ett spel av den här magnituden, som därtill fortfarande inte är färdigt, är det extremt lovande.

Underskatta aldrig söta flickor

Efter att ha lassat väskorna fulla med ostar, mammutstekar och torkade örter beslutar jag mig för att söka upp mer hårdnackad action. En av spelets 120 dungeons skulle lämpa sig väl och se, av en händelse ligger en övergiven gruva precis i utkanten av Riverwood. När jag lyckats leta upp det gapande, mörka hålet som ska vara ingången så är jag inte ensam. En söt flicka vaktar entrén men jag antar att hon är vänligt sinnad. Det är hon inte.

Över 120 dungeons ska finnas i Skyrim. Det är ganska många.

Todd har dock sett till att göra oss löjligt starka och en parering, ett hugg och ett våldsamt finishing-move senare gör jag mig redo att äntra den mörka grottan. Bara fantasin sätter gränser för vad som väntar där inne. Demoner? Drakar? Skatter? Fällor? … Nja, inte riktigt. Men en laddningsskärm som aldrig vill säga farväl.

Bättre lycka – och mer tid – nästa gång. I november släpps äntligen Skyrim till Windows, Xbox 360 och Playstation 3.