Med skalpellen i ett stadigt grepp har vi skurit upp en av de blodigaste Wii-titlarna i höst för att se om vi kan hitta underhållning på operationsbordet.

Cityakuten, House och Grey’s Anatomy är serier som rullar regelbundet på min TV och trots att jag aldrig ens sneglat på en läkarutbildning har jag precis snittat upp bröstkorgen på en man. Väl inne i hans bröstkorg syr jag ihop sår, drar ut splitter och bränner bort tumörer som om jag skulle haft en högre studieskuld än George Clooneys dagsarvode. I Trauma Center: New Blood är vi alla läkare.

I grund och botten är det ett hektiskt pusselspel, att det råkar vara sjukdomar jag försöker bota har bara med inramningen att göra. Patienternas värden sjunger i takt med skalpellens snitt och det gäller att hela tiden jobba snabbt, precist och målmedvetet. Tempot är högt och skoningslöst, gör du för många misstag eller drar ut på tiden blir du avbytt av Sankte Per och du kan vinka adjö till karriären.

Pedagogiskt skärande

Skalpellen är din bästa vän

Uppdragen är mycket pedagogiskt uppbyggda, från början är de väldigt enkla och fokuserar bara på en sorts ingrepp i taget. Allt eftersom du går vidare i spelet blir operationerna allt mer avancerade, ofta kombineras olika sjukdomar och patienterna kan redan inledningsvis vara i ett dåligt skick. Även på den lättaste svårighetsgraden blir utmaningen snabbt stor så det gäller att ha tålamod och våga misslyckas ett par gånger för att hitta rätt arbetssätt.

Blod finns det gott om i Trauma Center: New Blood

Skalpellen är visserligen ditt främsta redskap men du behöver fler prylar för att rädda liv. Med styrspaken på nunchuken väljer du bland verktygen; sutyr för att stänga sår, laser för att bränna bort små tumörer, kanylen för att ge olika mediciner och pincett för att sätta tillbaka benfragment, för att nämna några. Wiimoten används sedan för att göra de olika ingreppen och kontrollen fungerar väldigt bra. För första gången är faktiskt Nintendos styrdon lite för känsligt, jag får verkligen koncentrera mig så att mina darrande händer inte ska göra för slarviga snitt.

Japaner, japaner, japaner

Snabbspolningsknappen är min lustgas

Storyn är väldigt japansk och presenteras med fasta bakgrunder där karaktärerna dyker in från höger, levererar sina meterlånga dialoger och byts av nästa person som har något att säga. Skulle du läsa allt tar det säkert mellan fem och tio minuter mellan varje operation men jag tröttnade väldigt snabbt och tackar gudarna för snabbspolningsfunktionen. Jag vill ju bara skära i folk.

Trauma Center: New Blood är faktiskt något så sällsynt som ett Wii-spel som utnyttjar den rörelsekänsliga kontrollen fullt ut. Efter bara någon minut känns det hur naturligt som helst att välja olika kirurgiska verktyg och använda dem på patienten, det kunde inte vara mer intuitivt. Precis som #Guitar Hero skapar en illusion av att du kan spela gitarr ger detta dig en väldigt nära känsla av att faktiskt utföra en operation. Det lockar mig till att bli mer precis, snabbare och effektivare och ett spel som engagerar mig så mycket tycker jag är ett säkert köp.

Skicka en rättelse