Ett bärbart Morden i Midsomer.

Med serier som Beck, Wallander och Morden i Midsomer spenderar svensken åtskilliga timmar. Du skulle nästan kunna säga att kriminalare är en del av den svenska folksjälen. Därför borde L.A Noire vara det perfekta spelet för en gamer på stugsemester.

Att Rockstar väljer att släppa 2011 års mest tekniskt intressanta spel till Nintendo Switch, kom för mig som en överraskning. Mycket, såklart, på grund av att livet kommit i vägen för spelen och jag inte har riktigt samma tid längre. Jag spenderar mer tid tillsammans med min sambo – tänka sig att livet har mer att ge än spel! Samtidigt trodde jag aldrig att ett sådant här spel från Rockstar någonsin skulle släppas till en konsol från Nintendo igen. Det visar sig dock att de passar varandra som handen i handsken.

Efterkrigstidens Los Angeles fångas perfekt.

L.A. Noire är en klassisk kriminalare i samma stuk som exempelvis Morden i Midsomer. Ett brott har begåtts, du ska leta ledtrådar och förhöra vittnen. Precis som i den något hjärndöda brittiska tv-serien kan du lätt lista ut vad det är som hänt. Genom ansiktsuttryck, potentiella motiv eller med hjälp av den erfarenhet när det gäller fiktiva brott som du fått via modersmjölken.

Det är inte första gången jag har det här spelet framför mig, men den här gången somnar jag inte med handkontrollen i handen. För jag spelar det på fler sätt än jag någonsin spelat något; i soffan, sängen, i min gubbfåtölj, på toaletten och stående. För mig, vars prioriteringar allt mer flyttar någon annanstans, är L.A. Noire till Switch gudasänt. De 26 huvuduppdragen är av rimlig längd och passar utmärkt att avnjuta som om det vore en tv-serie. Att dessutom lätt kunna förflytta mig själv gör det hela enkelt.

Något som inte är lika enkelt att leva med är spelets brister. Precis som många tv-serier blir det lätt repetitivt, det märks även att titeln har några år på nacken. Uppsmällt på stor skärm blir bristen på kantutjämning och den låga upplösningen uppenbar. Det finns även ett par tillfällen då bilduppdateringen gör att illusionen av en cineastisk upplevelse förstörs, men i det stora hela är jag imponerad av vad Nintendos lilla succé klarar av.

Det tog utvecklaren Team Bondi sju år att färdigställa L.A. Noire, och för sin tid var det tekniskt imponerande. Mycket energi lades vid ansiktsanimationerna; de är en väldigt stor del i förhören och det är där du bedömer om den du förhör talar sanning eller ej. Jag kan dock inte se bortom att det känns aningen gammalt. Inte för att det är ett dåligt spel, eller att jag redan spelat det när det begav sig. L.A. Noire är en öppen värld, men den innehåller inte särskilt mycket. Du har dina huvuduppdrag, lätt tröttsamma sidouppdrag och din bil som du kan åka runt i för att fota sevärdheter i Los Angeles. Det känns som Team Bondi målar upp denna fantastiska, korrupta, smutsiga och exotiska stad, men du upplever den bara genom huvuduppdragen. Cole Phelps måste väl ändå ha något annat intresse än att lösa brott?

L.A. Noire är inte det snyggaste spelet till Switch, men det fungerar strålande på Nintendos bärbara maskin.

L.A. Noire är inget dåligt spel och det är verkligen som gjort för att spelas med Switch. Men jag önskar att att det vore mer än vad det är, att Team Bondi försökt göra världen lite mer intressant att köra omkring i. Jag tackar dock för möjligheten att låta min AI-partner köra bilen för att snabbt komma till de platser jag måste besöka under mina uppdrag. För det är inte särskilt roligt att köra bil i 40-talets Los Angeles.

Det är dock nu när jag återvände som jag förstår varför jag somnade framför kontrollen när det spelades förra gången. Det är ett spel som gör sig bäst i korta sessioner. Den nya utvecklaren Virtuos har dock gjort en fullgod insats och att släppa ett så långsamt spel till en generation som är uppväxt på Call of Duty kräver både stake och vision. Precis en sådan som Nintendo har.

Jag önskar bara att de hade fått chansen att göra en uppföljare, fixa till de där bristerna, fått mig att aldrig vilja släppa kontrollen. Dit kom de aldrig, men vem vet vad som händer om denna nyversion säljer bra...

Fotnot: L.A. Noire släpptes till Switch, PS4 och Xbox One den 14/11.

L.A. Noire
3
Bra
+
Det är trevligt att känna sig smart
+
Passar perfekt i bärbart format
+
Ansiktsanimationerna är fortfarande imponerande
+
Perfekt längd på uppdragen
-
Känns aningen gammalt
-
Los Angeles har inte mycket att erbjuda
-
Dålig bilduppdatering ibland
-
Buggar förstör illusionen av att spela en film
Det här betyder betygen på FZ
Skicka en rättelse