Det är kväll vid templet. Jag, iklädd mina förfäders traditionella kamouflerade ninjakläder och spikigt grönt hår, sitter på templets tak och gör mig redo att döda byns präst. Tydligen har prästen en vana att ge sig på småtjejer under vilt fnittrande och detta är något en ninja inte kan acceptera. Prästen måste dö. Jag hoppar smidigt som en sopbil på hustaken eftersom jag aldrig riktigt vet när jag kommer att göra ett långhopp eller om jag istället kommer att använda hälsodrycken.
Föga förvånande ramlar jag snart ner, mitt framför en vakt. "Snablars, allt är kört!" tänker jag, springer panikartat runt en husvägg och bereder mig på strid. Jag väntar. Vakten dyker inte upp. Jag kryper fram och för att se vad han håller på med. Han har gått. Vakten tappade bort mig i och med att jag sprang bakom husknuten. Eftersom jag inte kan låta honom komma undan så lätt letar jag upp honom och hittar honom stirrandes in i vägg. Jag smyger fram och låter svärdet göra jobbet. Blod sprutar.
Dessvärre ser vaktens polare det fasansfulla jag precis gjorde mot hans kompis och vill utgjuta mitt blod som hämnd. Han drar svärd. Han tittar på mig. Jag gör mig redo för ursinnesstrid där bara den snabbaste och mest skicklige kommer att överleva. Vakten fortsätter titta på mig. Otursamt nog verkar jag vara den enda av oss som är intresserad av strid. Jag försöker att våldsamt skära upp vakten. Han anfaller tillbaka! Jag försöker blocka hans attacker men gör istället ett långhopp och ramlar ner i en grop med skit. Vakten tappar bort mig och fortsätter gå sin vaktrunda och ägnar inte en tanke åt ninjan i skitgropen.
Beväpnad med mina nya kunskaper om vakternas beteende klättrar jag upp ur gropen med skit. Jag springer rakt igenom tempelgården. Vakter drar svärd och stirrar på mig, ropar på hjälp men ingen kommer till undsättning. Jag hoppar upp på ett hustak och samtliga vakter glömmer bort att jag någonsin existerat. Smyger upp bakom prästen och snittar upp honom. Uppdrag slutfört.
Plötsligt!
Ninjor! Överallt!
Tenchu Z kan bäst beskrivas som ett slafs-spel. Utvecklarna har struntat i detaljer, slarvat sig igenom utvecklingen och istället lagt till bägare med blod i hopp om att det ska räcka för att göra ett bra spel. Det borde vara olagligt att släppa spel med vakter som inte vet hur man leker tafatt i ett spel som bygger på just den principen. Det är rent slarv att göra kontrollen klumpig och långsam när den borde vara det motsatta. Och det är sadistiskt av utvecklarna att tvinga mig se mellansekvenser där karaktärerna ser ut att vara från ett Nintendo 64-spel och inte ens rör på munnen när de pratar.
De som vill föra vidare smärtan de får av att spela Tenchu Z kan göra så via linkkabel eller över Xbox Live. Dessvärre rör det sig inte om episka ninjadueller utan co-op till ett spel som redan är för lätt.
Om du fortfarande inte är övertygad om att Tenchu Z är kandidat till "Årets sämsta spel" bör det sägas att det är enformigt med sina nästan identiska uppdragsupplägg, återanvänder de redan intetsägande banorna och har plågsamt långsamma strider. From Software träffade inte rätt någonstans med Tenchu Z och det finns ingen anledning att plocka upp spelet, oavsett vad det står på prislappen. Det kan inte kalla sig smygarspel för att det finns inga vakter som bryr sig om vad du gör och det kan inte kalla sig actionspel för att striderna är för tafatta och tråkiga. Det kan få kalla sig sömnpiller eller irritationsobjekt, men till och med det känns som en komplimang.
