Elitidrottare, Mario och Sonic, världen har aldrig varit så bra som nu för en sportfixerad spelnörd.

Vem trodde att den gamla italienska rörmokaren Mario någonsin skulle kunna samsas med igelkotten Sonic i samma titel? Nu har i alla fall Sega gett oss möjligheten att samla de tre bästa av världar. Mario och Sonic har begivit sig till Peking och tävlar under de olympiska spelens vackra fana.

Och nu när Segas och Nintendos guldgossar parat ihop sig i ett spel förenar utvecklarna äntligen det bästa av två världar. Det saknas visserligen lite känsla i spelet, grafiken är inte helt usel (för att vara ett Wiispel) men den har sina brister: kameran hackar rätt ofta och frame-raten är ganska låg. I övrigt är det ett skojigt spel, särskilt om man är flera som lirar.

Skjut en blobb i förspelet

Mario och Sonic vid de olympiska spelen levererar tjugofyra events uppdelade i nio kategorier, nämligen friidrott, gymnastik, skytte, rodd, "drömevents", bågskytte, vattensport, fäktning, och pingis. Varje event hamnar under sin respektive kategori, som till exempel löpning under friidrott. Några måste låsas upp medan andra är tillgängliga från början. Dessutom har du sexton spelbara karaktärer från Mario- respektive Sonic- spelen. Skulle du av någon anledning inte vilja ha dessa kan du importera din Mii-gubbe i stället. Det är ett trevligt spel, genomtänkt och med många valmöjligheter.

Vi går inte igenom grenarna i detalj, men jag kan berätta att varje gren har en vältajmad mix av strategi, skicklighet och skoj. Du kan få det lättare eller svårare att utföra en gren genom att du i till exempel skytte först får testa din skicklighet. Skjut en blobb i ett hjärta, beroende på om och i så falll hur väl du lyckas får du litet eller stort sikte i själva eventet.

   

Du kan spela helt själv i en form av kampanj men roligast kommer du absolut att ha med fyra kontroller och tre polare, chips, dricka samt de små minispelen. Mario and Sonic at the Olympic Games utnyttjar Wiikontrollen till max, du kan klappa igång publiken, springa, fäktas med den eller kasta kula. Det handlar om att röra kontrollen och trycka på knapparna.

I till exempel löpning använder du wiimoten och nunchuken och rör dem upp och ner så snabbt som möjligt i en springande rörelse för att ta dig framåt. I kula ska du först snurra fjärren och sen använda A- och B-knapparna medan du i trapets startar genom att dra fjärren upp och ned och variera knapptryckningar med snurrandet av kontrollen. Kontrollen är mycket enkel att använda, även om det kanske inte låter så här.

Det är ett roligt spel och musiken är bra, klassisk Nintendo varvat med lite Sonic-känsla. Tyvärr finns det en del småsaker som gör att spelet känns repetitivt och tråkigt i en del grenar. Man kanske inte hade behövt fem löpargrenar, särskilt inte som de nästan är identiska. Däremot är bordtennis en riktig höjdare, särskilt om du spelar med dina kompisar - det finns inga gränser för hur skoj man kan ha med en vit boll, rack och några polare. Här når kontrollen sitt esse, och spelarna rullar ofta runt i fnitterattacker under matcherna.

Summering

Du kommer kanske inte att jubla högt över spelet, men det är heller inte ett spel som gör dig besviken. Det är ett gott försök att sammanstråla Segas och Nintendos världar. Ändå räcker det inte riktigt. Dock är det väl värt att lägga några hundra på i reakorgen längre fram. Särskilt om du ska bjuda polarna på en helkväll och vill ha gedigen uppvärmning.

Skicka en rättelse