Boogie Superstar är #Electronic Arts andra försök att kombinera dans och karaoke till Wii. Det första, som bara hette #Boogie, släpptes för drygt ett år sedan och fick ett svalt mottagande. Som så många gånger förut i Wii-sammanhang var det kontrollerna som inte var tillräckligt alerta och med taskiga covers samt dåliga flerspelarmöjligheter blev inte heller sjungandet något hit.
Har Boogie Superstar lärt sig läxan?
Att plugga har ju aldrig varit roligt...
Med så unison och tydlig kritik tycker jag att Superstar borde vara en finputsad historia, redo att utmana bowling och boxning som Wii-förfesternas hövding. Du kan låta #Wii Sports-skivan sitta i. Den största skillnaden jag ser är att EA har vässat målgruppsfokuseringen till flickor i åldern 3 till 9 år. Den kostymklädda falukorven som prydde det förra omslaget är borta, likaså alla andra figurer. Kvar är människor som skulle kunna hittas på vilken skrikig barnkanal som helst. Strunt samma, det är inte formateringen jag är ute efter utan spelmekaniken. Fast jag stör mig lite på att vissa av tjejerna känns väldigt sexualiserade, med trådsmala midjor och höftrörelser som skulle knäcka ryggraden på en orm.
Så här kul har du sällan i Boogie Superstar
Boogie Superstar erbjuder egentligen bara ett spelläge, och det är Star Show. Här kan du och upp till tre vänner delta i grenarna solodans, dansa med en vän, karaoke eller duett. Det jag och säkert många andra undrar är var duelläget gömmer sig. Efter att ha rotat en stund kommer jag till den fasansfulla insikten att det inte går att utmana varandra. Det är i mina ögon en oförlåtlig miss i ett partyspel. Visst, målgruppen är unga tjejer men eftersom EA ändå plagierat #Singstar-mekaniken måste de väl ha insett vilket guldgruva det är att hamna på förfester? Fast med taskiga covers och bara en mikrofon (det går inte att köra två mikrofoner samtidigt) var oddsen emot spelet redan från början.
Varje Star Show innehåller tre grenar och du måste placera dig bra i varje del för att vinna hela evenemanget. Pallplats ger tokens som i sin tur gör att du kan låsa upp fler låtar, dansrörelser och svårighetsgrader. Till en början har du bara tillgång till 15 låtar varför du måste genomlida ett antal shower för att låsa upp allt. Ett upplägg som gynnar känslan av att uppnå något men som kastrerar upplevelsen för dem som vill kunna börja spela direkt efter att plasten rivits av fodralet.
Malmökvinna sammanfattar läget
Barn har ingen känsla för kvalitet
Själva dansandet är inte heller något som lyfter titeln. Med wiimoten i högerhanden ska du utföra olika rörelser i takt med musiken och du får visuella indikeringar på skärmen om det går för fort, för långsamt eller om rörelserna inte stämmer alls. Överlag fungerar det bra men eftersom det bara är armarna som vevar får jag aldrig någon känsla av att dansa. Mitt förslag är att de i framtiden skeppar med en dansmatta så att både över- och underkropp blir delaktig. Min sambo skulle i varje fall få ännu mer att skratta åt.
Efter alldeles för många timmar med Boogie Superstar kan jag bara konstatera att Electronic Arts har kompromissat för mycket - "det är ändå bara ett barnspel" är känslan jag får. Min fyraåriga brorsdotter skulle förmodligen gilla att skutta omkring tillsammans med det här ändå snyggt inramade spelet men jag avslutar med att citera en ökänd Malmökvinna. På frågan om hon brydde sig om att de varor hon köpte var tillverkade av barn svarade hon:
”Ja, barn har ingen känsla för kvalitet”.
