Echochrome är något som är väldigt lätt att visa, men väldigt svårt att beskriva. Ett pusselspel som egentligen är lika mycket ett stycke interaktiv konst, med fantastisk musik men klumpig kontroll. Echochrome är ett bra spel, om än något för pretentiös.

Echochrome släpps exklusivt på Playstations onlinebutik vid sidan om en bärbar version till PSP. Till Playstation 3 finns det sammanlagt 56 banor att leka med samt möjligheten att ladda ner nya banor gratis.

Ingenting är omöjligt!

För att försöka beskriva principerna bakom Echochrome: Din uppgift är att guida en skyltdocka till en mängd skuggfigurer på banan. För att komma åt dessa figurer behöver du vrida och vända på kameran för att få plattformar som egentligen inte ska kunna sitta ihop, sitta ihop. Skyltdockan själv har du ingen kontroll över, utan kommer att gå så länge det finns någonstans att gå till. Dessutom behöver du utnyttja en mängd olika hopp och fall för att nå ditt mål. Om det ser ut som om hålet är under en annan plattform kommer din docka hamna där, och samma sak gäller hopp och plattformar som finns ovanför. Charmen ligger i att göra det omöjliga, att besegra vad som vid första anblick ser ut att vara otänkbart. För mycket fokus läggs på hopp och fall, då det är själva vägbyggandet som känns bäst, som att vara en del av ett verk av Oscar Reutersvärd.

Spelet är otroligt stilsäkert då det presenteras enbart i svart-vitt, med ständig minimalistisk, klassisk musik i bakgrunden. Sparsmakade stråkar tillsammans med sopransång gör spelet till något av ett besök på ett modernt museum, bara det att denna gång har du själv en chans att påverka och styra.

Allt är dock inte av goda i spelet. För att ett pusselspel ska kunna få grepp om dig, få insluka dig, krävs en kontroll bättre än den som finns i Echochrome. Kontrollen är klumpig och oexakt där den behöver vara det motsatta. Det är ständigt en kamp mot klockan, och att lura ut din figur att ramla utanför banan på grund av att det är så svårt att snabbt och enkelt få dit kameravinkeln som du behöver är dåligt, tråkigt, och tar död på ditt tålamod. Det finns en så kallad ”Snap”-knapp, som enligt spelet ska sätta ihop vägar du är nära på att få dit, men den fungerar oftast inte, utan ställer istället bara till det genom att flytta kameravinkeln ännu längre ifrån lösningen.

Ytligt, speciellt och klumpigt

Jag kan inte hjälpa att tänka att utvecklarna har valt stil framför substans i Echochrome. Detta helt enkelt för jämfört med stilsäkerheten med både bild och ljud sitter kontrollen väldigt löst. Det är inget fel på livslängden för priset, som gissningsvis jämfört med det amerikanska priset bör ligga runt 75 SEK när spelet lanseras i Sverige. De nedladdningsbara banorna, plus möjligheten att göra dina egna är både ett stort plus i kanten. Mitt problem med spelet är uteslutande kontrollen, men det klarar av att visa sig unikt trots detta. Inte det beroendeframkallande pusselspel du kanske längtar efter, men personligt och snyggt på sitt egna speciella sätt.

Skicka en rättelse