Give me fuel, give me fire, give me that which I desire. Stämmer järnrockarnas låt med Codemasters senaste racingskapelse eller känns det mer som åka permobil?

Jag vet att man inte ska lyssna på utgivarnas säljtugg, för de vackra adjektiven i pressmeddelandet lever aldrig upp till vad de lovar. Ibland tror jag också att vissa spelfunktioner blir så pass uppmärksammade i marknadsföringen att utvecklarna själva börjar tro på dess överdrivna värde. Så känns det i Fuel, där förhandssnacket fokuserat väldigt mycket på de Guiness Rekordbok-stora miljöer racingspelet utspelar sig i. 14 000 kvadratkilometer om vi ska idissla siffror, ett par tusen större än Skåne och vad man kallar ”episk skala” på baksidan av fodralet. Det tar cirka 90 minuter att köra över kartan på kortändan. Varför du nu skulle vilja göra det vet jag inte men det är möjligt. Fantastiskt, eller hur?

Stelopererad körkänsla

Eller har du superlim i ändalykten?

Tonar jag ner sarkasmen en smula och tittar på vad Fuel har att erbjuda får vi ett halvstelt racingspel med hyfsad variation på körningen tack vare 75 fordon indelade i en handfull klasser, såsom motorcyklar, muskelkärror och buggys. Halvstelt för att du till exempel inte ramlar av hojen när du gör ett galet stunt och för att skadorna i princip indikeras med lite rök från motorhuven. Variationen är det något bättre med. Den stora (jättestora!) kartan är indelad i ett gäng zoner som alla hyser en rad karriärlopp och separata utmaningar.

Att grilla korv på lågorna från avgasrören visade sig vara en kulinarisk käftsmäll

För att låsa upp nästa zon och få tillgång till nya fordon måste du samla stjärnor i karriärläget. Nya kärror kostar dock bränsle, vilket representerar valuta, och du får det från nämnda lopp men även från utmaningarna som är utspridda lite varstans. Skillnaderna mellan de olika områdena är inte gigantiska men har ändå något olika miljöer att sladda runt. Det känns som om Codemasters har vetat skapa ett racingonlinespel men inte vågat ta hela steget. Visst, att spela mot andra online är busenkelt med automatisk matchning men det enda som lockar dig och kamraterna att ta er an den stora (jättestora!) världen tillsammans är ett förvisso enkelt verktyg för att skapa egna race.

Jättestora miljöer

Codemasters kanske borde göra golfspel istället

För att återgå till den stora (jättestora!) kartan så var min förhoppning att tiden stirrandes på laddningsskärmar skulle vara minimal. Fel. Varje lopp måste genereras – please wait – och efter att du har gått i mål måste världen återställas – please wait – och skulle du vilja köra en nytt lopp direkt så måste det laddas – please wait – och samma generiska rockriff körs varje gång. Snälla, kan det inte vara klart innan den horribla hi-haten sätter igång.

Förgäves försökte Sigvard använda kraften på sina motståndare, istället körde han rakt in i ett träd

Endast vid ett fåtal tillfällen glänser Fuel såsom ett bilspel ska göra, nämligen när allt går förbannat fort och du inte riktigt har kontroll men ändå lyckas ta kurvan eller finta den där långtrådaren som parkerat tvärs över vägen. Det är alldeles för snålt med de stunderna för att göra resten av den bruntråkiga körningen värd väntan. Det finns för många andra titlar i genren som med rejäl fartkänsla och responiv kontroll framkallar känslor som ”bara ett lopp till” eller ”jag kan klara kurvan om jag bara bredsladdar liiite tidigare”. Det gör inte det i stort standardmässiga Fuel. Det får oss istället att undra när Codemasters tänkt upprepa förra årets succélir #Grid.

Skicka en rättelse