I #Dawn of War II fick du stifta bekantskap med Gabriel Angelos och hans väldeffade rymdkollegor vars syfte var att rädda en galax från en hiskelig Tyranidframfart (Tyranid, tänk rymdslemkräk). I expansionen #Chaos Rising kom istället de något illvilligt inställda Chaos och gjorde livet surt för Gabriel och hans Space Marines. Nu när #Retribution äntrar en dator i närheten av dig är det med helt nya spelregler.

Nu kan du nämligen spela som vilken av raserna du vill i delvis enskilda enspelarkampanjer. Gillar du Space Marines? Visst! Kör på bara, men förvänta dig bara närmre bekantskap med en karaktär från tidigare. Ork? Waaagh! Stomp ’em humies, twiggys! Kanske Chaos, där din huvudkaraktär närmast hoppas att han ruttnar tillräckligt mycket när han dör för att blidka kaosgudarna. Eldar är lika skenheliga som vanligt, medan den nya rasen Imperial Guard mestadels handlar om kanonmat blandat med några riktigt feta enheter.

Lord General Castor förklarar vad det innebär att leva som Imperial Guard. Inte lättaste yrket i världen, så att säga.

Men Tyranids då, funderar du säkert nu. Självklart går de att lira som, men kampanjen skiljer sig märkbart eftersom du i den endast har en hjälte till ditt förfogande medan de andra har fyra var. Tyranids har istället högre tak på antalet enheter och det handlar i större grad om att pumpa ut enheter för att helt enkelt förtära fienderna genom brutala mängder enheter.

Va, håll hårt i hästarna?! Småenheter i enspelarkampanjen, vafalls? Jo, i Retribution handlar det inte längre bara om hjältarna. Du kommer som sagt inte lira med dina gamla hyperpumpade kämpar, utan varje ras förutom Tyranid har fyra frontfigurer som du uppgraderar i tre olika aspekter. Alla uppgraderingar ger en ny förmåga i någon form, alternativt förbättrar någon mindre enhet. Självfallet finns det även föremål av flera sorter – för att passa nivåns specifika krav och din egna spelarstil. Stjärnkartan är tillbaka och innan varje uppdrag bestämmer du om du ska ta med dig hjältarna, alternativt någon specialsoldat. Tänk en starkare grundenhet av någon typ. Varför någon skulle byta ut en hjälte mot en vanlig enhet känns oklart. Tråkigt om inte annat. Det är inte tal om någon världskarta som i #Dark Crusade, utan det är som tidigare spel i Dawn of War II. En story med en röd tråd. Alla kampanjer går också att spela kooperativt, även om framförallt Tyranids känns frustrerande med tanke på att det endast finns en specialgubbe att leka med.

Månadens tips: Lägg dig inte i bakhåll för orker.

Alla sex kampanjer bjuder på olika upplevelser, om än med liknande grund. Chaos försöker få igenom en Exterminatus (total utplåning av allt liv) i solsystemet det utspelar sig i, och du har till uppgift att förenkla eller försvåra för domedagen. De första uppdragen är identiska, fast mot olika fiender och olika mer eller mindre djupa storyelement. Exempelvis låter Imperial Guard-kampanjen dig förstå att Lord General Castor är en hänsynslös jävel som endast har till syfte att skicka småsoldater till sin död, medan Orks ”just wanna have fun” (Slåss, samla prylar och waaagh!).

Mitt största problem är att vissa uppdrag i mitten av kampanjen känns något krystade, utan vare sig sköna storskaliga bossfajter eller doser av personifierad humor från de olika raserna. Dessa uppdrag förstärker intrycket av att det i grunden egentligen bara är korridorer man vandrar genom för att sedan med kraft trycka sig igenom fientliga kokpunkter. Även om dessa förlänger speltiden med någon timme per kampanj hade helhetsintrycket fullbordats utan sega passager. Nu tar det ungefär 4-7 timmar per kampanj, beroende på svårighetsgrad och hur många sidouppdrag som avklaras. I Retribution får du inte heller bonusar om du klarar av nivåer snabbt, utan att hjältar oskadliggörs eller liknande. Inte heller blir områden förpestade av Tyranider (förutom dig själv) eller att dina trupper blir kaos-bärare. På gott och ont.

Korridorsnivå deluxe. Relevant för storyn, men trist ändå!

Borta med Games for Windows Live – nu är det Steam som gäller för hela slanten vilket skadeskjuter nätverksproblematik och öppnar upp för smidigare grupp- och chattmöjligheter. Välkommet som bara den. Flerspelarläget är annars som vanligt, om än effektivare med Steam-exklusiviteten. Du har tillgång till Imperial Guard även här, och rasens grundessens är att du trycker dig framåt men samtidigt måste ha en defensiv hållning. Små och sköra snubbar kräver finess.

Nytt till spelläget Last Stand (försvara er mot vågor av fiender med varsin hjälte) är en ny kämpe, Lord General vars styrka nog framförallt ligger i portabla vakttorn men även en helt ny nivå, lika vrickad som tidigare. Du utmanas helt enkelt.

Ett halvdussin kampanjer med olika sorters humor, sköna strider och memorabla mellansekvenser ger dig en total enspelarspeltid på minst 20 timmar, om än att det kanske räcker med två genomspelningar för att få ut det mesta av upplevelsen. Det är fortfarande ett av de vackraste strategispelen på marknaden och ljudbilden är mysig som få. #Relic Entertainment höjer än en gång ribban för vad expansioner kan erbjuda och det är bara att bocka och njuta. Gillar du tidigare delar i serien är det ett måste.

Och, skaffar du Retribution måste du bara köra Ork-kampanjen. Om du inte skrattar till högt någon gång bjuder jag dig på en mustig kopp kaffe.