Utifrån förutsättningarna har Sony gjort ett närmast magiskt jobb. Den klena PS4:an matar ur sig fler bilder per sekund än någon hade vågat tro – utan att spelen ser ut som på Playstation 2-tiden. Man charmas förstås av bildens 3D-artade djup och intensiteten i VR-upplevelsen, men även om antialiasing och annan teknik skickligt döljer prestandamässiga tillkortakommanden som utsmetad grafik och kantighet så finns de där. Om PSVR ställs sida vid sida med Rift och Vive får grafiken förstås stryk, men faktum kvarstår – PSVR är något av ett tekniskt mästerverk.

Detsamma gäller användarvänligheten. Sladdarna har siffermärkningar, manualen förklarar med ett steg per sida var varje sladd ska kopplas in och i tveksamma fel är kontakterna färgkodade. Det tar max ett par minuter att komma igång, men du ska vara medveten om att en icke obetydlig familj sladdar bosatt sig vid teven när du är färdig.

Svarta lådan styr ljud och bild.

Mellan headsetet och konsolen sitter en "processing unit", en liten svart låda som sköter 3D-ljud, skickar bild mellan enheterna med mera. 3D-ljudet är en viktig del av upplevelsen, och det skickas ut till ditt headset (eget eller medföljande in-ear-lurar är ditt val) via 3,5 mm-jacket på den lilla fjärrkontrollen på sladden strax under VR-headsetet. Fjärrisen har power-knapp för headsetet och för mick, samt volymknappar. Boxen visar också en beskuren, lågupplöst bild av det som visas i VR-hjälmen på teven, så att dina vänner förstår varför du skriker i falsett efter att ha matat PS4:an med #Here They Lie. När PSVR är avstängd skickar den vidare PS4:ans bildström till teven (HDMI passthrough). Men – den klarar bara HDMI 1.4 passthrough, vilket utesluter HDR-material. Vill du mata din HDR-kompatibla teve med dylikt ögongodis blir det vackert till att koppla bort PSVR-boxen och sätta PS4:an direkt i teven.

Headsetets yttre består till stor del av plast, vilket effektivt jagar iväg känslan av premiumprodukt. Men viktfördelningen är jämnare, mindre framtung än hos konkurrenterna och allt sitter där det ska. Avståndet mellan ögonen och linserna justeras med ett tryck på låsknappen undertill och på bakdelen sitter en annan låsknapp och ett hjul som spänner åt huvudfästet. Just ögonjusteringen är viktig, för minsta felplacering suddar till bilden. Man kan använda headsetet med glasögon, även om jag föredrar att köra utan. Som översynt har jag inga problem att urskilja vad som står på skärmen.

Gummilister utestänger effektivt så gott som allt oönskat omgivningsljus, och tillsammas med ett par potenta hörlurar skapar du en egen värld helt avskild från vad som händer runtomkring. Första gången jag kränger på mig headsetet hamnar det lite lågt, och gummilisten klämmer åt kring näsan. Jag kommer på mig själv med att sitta och gapa som en fisk, och vet inte om jag ska förbanna eller prisa omvärldsisoleringen – man vill gärna veta vilka hyggliga kollegor som kan ha filmat när man satt där och såg korkad ut.

Den snällla prislappen har förstås en baksida, och trackingen drar en del av lågprislasset. Sony återanvänder sin gamla Playstation Camera (en ny version har släppts, men med samma objektiv, ljuskänslighet, upplösning och andra tekniska specifikationer som den första till PS4) och Move-kontrollerna från 2010. Rörelserna mäts genom att kameran läser av lamporna på headsetet, Dualshock- och Move-kontrollerna, samt vad deras rörelsesensorer registrerar.