Då och nu
- vad hade spel för tio år sedan som moderna titlar saknar?
Åsikterna om vad och hur mycket spel idag saknar jämfört med titlarna från förr skiljer sig åt, men att vissa saker var bättre förr verkar alla vara ense om. DOOmer, LeoN, Bugsy och Calvin talar alla om spelkänslan.
"Spelkänsla! Allt ifrån hur spelkaraktären svarade på musens rörelser till atmosfären och storyn i spelen var bättre förr!"
DOOMer: Spelkänsla! Allt ifrån hur spelkaraktären svarade på musens rörelser till atmosfären och storyn i spelen var bättre förr. Idag är de mesta bara snygg grafik, segt och tråkigt. Det blir häftigt första gången men sen tröttnar man väldigt snabbt.
LeoN: Enkelheten och mindre buggar kanske, det känns som att dagens spel blir för komplexa och nästan omöjliga att göra buggfria, sedan handlade det då mer om spelkänsla än om värsting spelgrafik.
Calvin: Färre cutscenes. Kortare utvecklingstider. Att säga att det var mer fokus på spelkänslan då låter lite klyschigt men jag skulle gärna se mer utrymme för små, enkla spel i stil med de som finns på Xbox Live Arcade.
Bugsy: Spelvärde. Som jag redan tagit upp tidigare, så koncentreras det bara på utseende och förpackning, i stället för spelvärde och originalitet. Det må vara att Quake bara var ett lyckoskott från ID, men det var i alla fall ganska komplett om du frågar mig. Det känns genomtänkt i alla fall.
oKKun: Enkel spelglädje, Quake var mer sport än spel.
Vad det är i spelkänslan som saknas är alltid svårt att sätta fingret på. Ibland känns det bara fel, utan att man egentligen vet varför. Totte däremot har några ganska klara idéer om vad som felas.
"Om man dör måste man vänta på att andra spelat klart innan man får vara med igen. Jag har aldrig förstått hur folk orkar lägga tid på det'"
Totte: Enkelheten. BF1942 var det sista spelet som jag lärde mig hur det fungerade. Senare titlar har varit för avancerade (och jag har haft tidsbrist). Ett nytt spel idag tar väldigt lång tid att lära sig innan det roliga börjar. Förutom piltangenterna hade Doom två knappar. Skjut-knappen och "öppna dörrar"-knappen. Det tog två sekunder att lära sig, sen var man igång. Idag tar det en hel förmiddag att bara ställa in vilka knappar man ska använda till vad i ett nytt spel.
Det hela är lite ironiskt. Minns hur vi satt och ville kunna göra mer avancerade saker i Quake ("tänk om man typ kunde köra en stridsvagn, fyfasen va coolt det skulle vara"). tio år senare sitter man och klagar på att det tar för lång tid att lära sig spelen. :-/
Just ja, en sak till. Quake var actionfyllt hela tiden. Ingen lugn sekund. Doom hade ännu högre tempo. I och med att spelen blivit mer och mer grafiska och prestandakrävande har de också minskat i tempo. Vissa spel idag (som Battlefield) har väldigt långa transportsträcker. Jag förstår inte hur folk orkar. Counter-strike (som iofs har några år på nacken) är ännu värre. Om man dör måste man vänta på att andra spelat klart innan man får vara med igen. Jag har aldrig förstått hur folk orkar lägga tid på det.
HonK däremot tycker inte spelkänslan saknas, men att det kanske läggs mindre fokus på den. Att han sitter mitt i smeten som spelutvecklare ger honom en viss pondus, eller subjektivitet om man så vill.
HonK: Om du tittar dig omkring kan du med all säkerhet hitta spel i dagens läge som täcker allt det som fanns för tio år sedan. Det som är problemet är att hitta i träsket av spel som kommer ut. Det är vanligt att folk säger att fokus på gameplay har minskat med åren men jag skulle snarare säga att dom andra områdena har ökat så mycket att man inte har sett ökningen av fokus på gameplay. Bara på Battlefield: Bad Company har vi flera som bara jobbar med gameplay-design och även folk som t ex är professionella manusförfattare.
Mumin, den smått galne norrlänningen som jag själv spelat BF1942 tillsammans med, ser fördelar med både nyare och äldre spel. Likaså har DOOMn8 en idé om varför man alltid säger att det är bättre förr.
"Det är ju alltid originalet som är bäst av någon anledning"
Mumin: Det enda nyskapande som hänt dom senaste åren var hur teamplay och klanspel utvecklades genom titlar som Return To Castle Wolfenstein: Enemy Territory och BF 1942. Större kartor med fler alternativ och större antal spelare på båda sidor. Vad moderna spel saknar är den spelgläde och förmåga att fortfarande kunna förnya och utveckla sitt spelsätt som Quakeworld kunde. 10år senare och det hålls fortfarande QW-cuper. Hur många BF2 eller BF2142-cuper för den delen kommer att finnas om 5 år?
DOOMn8: 256 färger och alla en nyans av brunt! Jag tycker dom hade charm de gamla spelen. Men jag tror att det även var för att dom var pionjärer i sina genrer. Dom hade inget tidigare spel att slå, så det blev trendsetters för sina stilar. Och det är ju alltid originalet som är bäst av någon anledning.
