Svenska #Starbreeze Studios gjorde succé när #The Darkness släpptes 2007. Spelet hyllades för sitt speciella gameplay och sin story, som många menade var unik inom first person shooter-genren.
Arbetet med uppföljaren har lämnats över till #Digital Extremes och de har valt att behålla många av den hyllade föregångarens beståndsdelar. Inte minst storyn som får stort utrymme både i uppdrag, tillbakablickar och mellansekvenser. Precis som i ettan är manus skrivet av Paul Jenkins och är en historia om ont och gott i kanske sin absolut enklaste form.
Om du tycker det här ser jobbigt ut skulle du känna doften av hans andedräkt.
#The Darkness II utspelar sig två år efter den första delen och huvudpersonen Jackie Estacado är nu en välkänd och högt uppsatt maffiaboss. Vid ett filminspirerat restaurangbesök där han glider in som en typisk Don, dyrkad och uppassad, utbryter en våldsam skottlossning. Jackie skadas och släpas av sin underhuggare Vinnie genom byggnaden och tvingas slutligen, för att överleva, frigöra det mörker han kontrollerat under de senaste åren. Detta i en snygg interaktiv mellansekvens, där det är spelaren som genom en knapptryckning gör det slutgiltiga valet att släppa loss ”The Darkness” (vars röst för övrigt görs av Mike Patton).
Händelsen är upptakten till en actionfylld historia där Jackie, tillsammans med dig, kämpar både för och mot sin förbannelse. Han strider mot sekten Brotherhood som vill överta ”The Darkness” och också hela tiden mot sina egna plågsamma minnen. Bland annat kring flickvännen Jenny Romanos död. Hon dog på grund av förbannelsen och berättelsen både handlar om och drivs till stor del av huvudkaraktärens känslor och minnen rörande henne. I grund och botten är det en kärlekshistoria, fast med något mer ultravåldsinslag än vanligt.
Sällan har en shooter varit mer cel-shadad.
För det är, som sagt, ett mörkt och våldsamt spel. Miljöerna är inspirerande av serietidningsformatet och innehåller tjocka linjer, mörka, tunga färger och dunkla toner. Du befinner dig i den undre världen, i tunnelbanegångar, dassiga bordeller eller på kyrkogården. Ibland känns scenariot aningen klyschigt, jag kan komma på hundra fler och mer spännande ställen med helvetiska undertoner, men de påhittiga och actionfyllda striderna kompenserar ganska bra för den fantasilösheten.
Kreativ destruktivitet
Det finns nämligen både ett väldigt brett urval av sätt att döda på och några begränsningar som försvårar för dig. Förutom flera olika vapen, som hagelgevär och dubbelpistoler, har Jackie också demonarmar. Med dem kan han bland annat slå sönder saker, äta hjärtan för att få kraft eller plocka upp och slita sönder fiender. Armarna fungerar dock bara i mörker och själv tål han inte ljus mer än korta stunder, vilket gör att alla ljuskällor måste undvikas eller skjutas sönder. Det kan bli lite tröttsamt i längden men tillför samtidigt en extra, utmanande dimension till striderna.
