Borderlands-spelen tillhör mina absoluta favoriter. Den Mad Max-inspirerande världen uppblandad med galenskapen och humorn har nästan alltid suttit som en smäck. Visst har serien haft upp- och nedgångar, men jag har alltid haft relativt roligt med samtliga spel. Trean hade dock sina problem med story och lite annat som gör att det landar längst ned på Borderlands-listan. Det har förstås präglat mina förväntningar och farhågor inför fyran. Samtidigt hade jag roligt med Tiny Tina’s-sidospåret och det har gjorde mig hoppfull inför uppföljaren.
"Den är grön och lummig, i kontrast mot Pandoras ökenlandskap"
Efter att ha testat fyran i några timmar är jag ännu mer hoppfull då det känns som att utvecklarna lyssnat på oss spelare och vår kritik mot trean. Denna gång får vi besöka den ny planeten Kairos, och det slår mig direkt att den är grön och lummig, i kontrast mot Pandoras ökenlandskap. Världen känns spontant mer vidsträckt, men detta kan bero på tekniska framsteg i hur långt jag kan se och den skarpare grafiken. Spelet fortsätter med sin tecknade grafik och den är fortfarande både charmig och humoristisk. Bitvis känns det som jag spelar ett interaktivt seriealbum med de skarpa färgerna och de svarta konturerna.
"Rafa är soldatklassen och fungerar... ja... som en soldat"
I Borderlands 4 är man tidig med att presentera den nya skurken, The Timekeeper, som håller Kairos i ett järngrepp. Fritt tänkande, frihet och sådana dumheter inte är tillåtna. Menar – folk kan ju göra uppror och bete sig dåligt, och det kan man inte kan ha som envåldshärskare, eller hur?
Som Vault Hunter är det förstås min uppgift att hjälpa Kairos invånare att återfå sin frihet och ta ned tyrannen. De karaktärer jag får tillgång till i testet är Rafa och Vex. Rafa är soldatklassen och fungerar... ja... som en soldat. Han är enkel för alla nya att spela då det mest handlar om att sikta och skjuta. Vex är däremot en Siren och inte lika rakt på sak. Hon skulle kunna beskrivas som tjuvklassen i gänget med sina psykiska förmågor. Jag testade båda under mina tre timmar med spelet och kan slå fast i att de spelas väldigt olika. I co-op kompletterar de varandra bra, men tyvärr hann jag inte spela samarbetsläget så mycket då jag blev tvungen att slänga mig i en taxi för att inte missa flyget hem. Det lilla jag hann spela kändes väldigt positivt i alla fall.
Amon har både glöd och kyla. Bokstavligen.
Den karaktäristiska Borderlands-stilen är i behåll.
Gänget™.
Vex är vad flera vault hunters varit före henne: en siren.
Det har lagts till en energipiska som jag kan svinga mig med och jag kan även glida genom luften en kortare stund och göra dubbelhopp. Detta gör striderna mer vertikala och varierande, vilket påminner lite grann om hur man rör sig i Doom Eternal. Tidigt i spelet får jag även tillgång till en motorcykel som hjälper mig med resandet när jag ska ta mig till uppdragsmålen i den stora världen. Karaktärerna kan även simma, så nu finns det även en värld att upptäcka under ytan för den som inte är badkruka.
Alla jägare har tre träd som de kan lägga erfarenhetspoäng i. Det finns även nivåer som låses upp i takt med att jag lägger ut de olika poängen. Det är inget revolutionerande system med det är beprövat och lätt att förstå. Det verkar i alla fall finnas tillräckligt med valmöjligheter så att de flesta kan utforma en helt egen unik karaktär utifrån klasserna.
Motståndet har både stora muskler och en stark frisyr.
Det sprakar om Borderlands 4.
Fart och fläkt!
Harlowe är en av fyra nya valvjägare.
Man, maskin och... något mer?
Men allt detta är förstås bara fluff. Det viktiga är all loot och detta finns så klart i drivor och mer därtill. Under tiden jag hann spela fick jag uppfattningen att det finns mer variation på vapnen än att de bara ger mer skada. Det lutar åt stor variation i utseendet, hur de beter sig och även i hur de hanteras. Fienderna exploderar som piñator och det sprutar ut utrustning åt alla håll och kanter. Det känns ibland som jag får uppgraderingar varannan minut. Om jag ska kritisera något är det att det kan bli lite väl mycket loot att vada igenom efter varje dödad fiende. Men detta är inte ett unikt problem för just Borderlands 4, utan delas med andra liknande spel.
"Fienderna exploderar som piñator"
Mitt första smakprov på Borderlands 4 väcker känslan att utvecklarna hittat tillbaka till formen igen efter trean. Antagonisten känns intressant och Kairos som värld är en intressant plats fylld med intressanta grejor. Striderna är snabbare och mer flödande än tidigare medan loot-tarmen kittlas som aldrig förr. Efter ett kort första besök Kairos ser jag fram mot att flytta in på den nya (o)gästvänliga planeten i höst.
Fotnot: Borderlands 4 släpps till pc, PS5, Xbox Series och Switch 2 den 12 september.
