Tillhör du de som älskar att lägga upp strategier i timmar innan dina arméer börjar röra på sig för att sedan slita av dig håret och kasta dig på restart när en av dina bågskyttetrupper plötsligt ger upp striden och springer av slagfältet? Då ska du testa XIII Century: Death or Glory.

XIII Century: Death or Glory kan ses som en nedskalad variant av Medieval: Total War, alltså realtidsstrategi där det gäller att använda dina trupper på bästa möjliga sätt för att vinna. Som titeln skvallrar om så utspelar sig detta på 1200-talet och här är det krig mellan England, Frankrike, Ryssland, Tyskland och mongolerna som gäller. Varje nation har en egen kampanj som innehåller fem stora slag vardera. I den engelska kampanjen utkämpas striderna i bland annat Falkirk och Lewes medan fransmännen färgar gräset rött vid Taillebourg och Bouvines.

När man valt nation och vilket slag man vill utkämpa drar det hela igång med en kort presentation av det historiska läget inför den stundande uppgiften. Efter det är det upp till dig att sätta igång att planera. Det första du bör göra är att studera hela kartans terräng då just terrängen spelar stor roll. Till exempel bör bågskyttar placeras på höjder och passager för flankering kan vara bra att kolla upp. Ibland kan terrängen vara så pass viktig att den kan avgöra utgången av ett slag. Även om du skulle vara i numerärt underläge kan ett strategiskt försvar av en bro vända förlust till seger.

Braveheart och svåra slag

- Att lära sig flankera

Spelet använder sig av ett väl fungerande sten-sax-påse-system där de fyra olika huvudenheterna (svärdsmän, spjutmän, bågskyttar och ryttare) tar och ger stryk på olika sätt. Till exempel är det inte så smart att skicka in dina ryttare i en trupp med spjutmän; om du sett Braveheart så förstår du var jag menar. Även om detta system låter enkelt så är det i praktiken inte det lättaste, faktum är att XIII Century är svårt. Väldigt svårt. Räkna med att få spela om många gånger innan du vunnit ett slag.

Första gången jag gav mig ut på slagfältet såg jag att det fanns en flod som delade av ena sidan av kartan och att det fanns två broar över, den ena precis bredvid fienden. Jag tänkte då vara smart och skicka över några trupper för att flankera när jag väl börjat strida med mina andra soldater. Jag skickade fram mina spjutmän med bågskyttarna bakom som understöd och fienden skickade fram halva sin armé. Jag såg chansen att sätta in de trupper som stod och väntade på andra sidan bron och gav dem order att anfalla fiendens kvarvarande trupper. När de kom fram såg jag till min stora förtvivlan att mina spjutmän och bågskyttar redan var utplånade och nu återstod bara att se på medan de flankerade trupperna blev slaktade. Bara att börja om med en ny strategi.

Grafik och gröt

- Att lära sig hålla reda på sina trupper

Grafiskt sett är XIII Century helt okej. Miljöerna är detaljerade och vackra medan soldaterna ser lite trista ut när du zoomar in. Det är dock inget stort problem för det är sällan man zoomar in så långt. Du håller oftast till uppe i molnen och ser ner på slagfältet nedanför. Tyvärr blir slagen ibland lite för grötiga, speciellt när de båda stridande parterna har nästan samma färg på sina arméer och flaggor. När det gäller ljud så känns det lite blandat, truppernas marschljud är skönt att lyssna på medan striderna känns något tama.

Multiplayer finns men består i dagsläget enbart av direkt IP-anslutning och anpassningsmöjligheterna är ganska begränsade. Sammanfattningsvis kan vi väl säga att XIII Century: Death or Glory är ett bra spel och som, med sin klurig AI och höga svårighetsnivå, riktar sig till de riktiga strategerna därute. Är du inte en av dem bör du se dig om efter ett annat spel.

Skicka en rättelse