Recension – Company of Heroes: Opposing Fronts

Company of Heroes tog pc-världen med storm i slutet av förra året. Här var ett realtidsstrategispel som genom att lägga till en skickligt genomförd taktisk dimension med resurspunkter och kontroll av zoner öppnade för en riktigt djup spelupplevelse. Mycket riktigt blev det utnämnt till årets pc-spel på sina håll och vi här på FZ drämde till med 4,5 i betyg. Med andra ord har utvecklaren Relic en del att leva upp till när de nu släpper den första retailexpansionen, Opposing Fronts. Expansion och expansion förresten, tillägget fungerar lika bra även om du inte äger Company of Heroes. Snyggt.

Britter mot blitzande tyskar

I originalet spelade du som jänkare eller vanliga dussinnazister. Här får du leka med brittiska armén och tysk elitpansar. Det visar sig ganska snabbt att de nya fraktionerna har en helt annan spelstil. Britterna är riktiga hejare på att bygga fortifikationer och har mobila högkvarter som skumpar fram i gott mod för att slå läger var man vill. Tyskarna å sin sida sätter sin tillit till snabba pansarenheter som uppmuntrar till aggressivt blitzande. Som tysk gäller det hitta fiendens svaga punkter och snabbt som attan skicka dit några Pantherstridsvagnar för att få en snabb seger. En annan nyhet är den mycket effektiva "rullande" artillerimattan som successivt arbetar sig framåt och förintar allt i sin väg. Väldigt tjusigt.

Naturligtvis får både britterna och tyskarna varsin singleplayerkampanj. Britternas involverar operationen mot den franska staden Caen medan tyskarnas kampanj utspelar sig under Operation Market Garden. Även om kampanjerna har liknande upplägg som den i originalet så har Relic filat en del på presentationen. Mellanscenerna är dramaturgiskt välgjorda och briefingen mellan varje uppdrag är faktiskt spännande bara den.

Mullrande perfektion

Visuellt är det mesta sig likt. Opposing Fronts är snyggt men inget som kommer att få dig att tappa hakan. Det är fortfarande imponerande att man kan zooma in och se striderna i närbild men knappast något man använder sig av i längden. Ljudet är helt magnifikt, jag kan inte komma på något annat spel som har samma tåga i artilleriexplosionerna. Det är nästan så att jag tycker synd om mina små soldatmuppar som förtvivlat försöker gömma sig bakom buskar och tunnor undan de dånande artillerisalvorna. Jag noterar även att de brittiska soldaterna är riktigt fula i mun. Vilken order jag än ger mina mannar svarar de med fyndiga ohövligheter. Otacksamt men småroligt.

Även om singleplayerkampanjerna är riktigt bra så är det naturligtvis ännu roligare att skicka iväg svärande skottar och bombmattor mot sina vänner. Här gör Opposing Fronts ingen besviken. Flera olika spellägen och drösvis med kartor håller den mest kräsne multiplayerfantasten upptagen ett bra tag framöver.

Men jag vill gnälla lite också. AI:n är överlag bra men ibland uppvisar soldaterna en brist på livsvilja som nästan är rörande. En del tyska kulsprutegrupper verkar till exempel tro att brittiska tanks är gjorda av papp. Inte särskilt lyckat.

Opposing Fronts erbjuder inga större nyheter rent spelmässigt men definitivt tillräckligt med variation för att motivera ett köp. De nya fraktionerna erbjuder nya utmaningar och är riktigt roliga att spela. Eftersom det dessutom är självstående har du ingen ursäkt att inte skaffa det om du missade originalet.