Under ett par år har OLED-skärmar utgjort premiumsegmentet bland dedikerade spelskärmar och sakta övertagit andelar som tidigare tillhört LCD-skärmar. Utöver det har marknaden delats något av de skärmar som använder WOLED– respektive QD–OLED–paneler. Upp till test här är Philips senaste tillskott av skärm med QD–OLED.
Med både en hög bilduppdateringsfrekvens och diverse spelegenskaper råder det inget tvivel om att Philips Evnia 27M2N8500 är i huvudsak ämnad för att vara avsedd för spel. Utöver det är implementeringen av QD–OLED både avgörande och central för andra bildmässiga aspekter. Tidigare skärmar med QD–OLED som jag har testat har visat sig ha haft mycket bra uniformitet och bra bild, vilket ger goda förutsättningar även här.
Normalt sett skriver jag för SweClockers men den här gången gästar jag FZ. Därför kommer det ligga mer fokus på hur skärmen fungerar för specifikt spel och mindre fokus på hur den presterar vid traditionellt datorbruk. Utöver det blir det lite djupdykning i dess bildkvalitet, både vad som gäller SDR och HDR.
Om testpiloten
Välkommen till FZ:s testpiloter!
FZ:s testpiloter är recensioner av och för medlemmarna. Erfarna entusiaster från forumet får tillfälle att på egen hand provköra de senaste produkterna i gamingvärlden. Trevlig läsning och glöm för all del inte att kommentera!
Testpilot: Sebastian Pettersson
Användarnamn: @Nissling
Registrerad: FZ 2024, SweC 2013
Plats: Stockholm
Specialitet: Bild- och filmteknik
Sebastian Pettersson har haft ett spelintresse sedan barnsben som började med Sega Mega Drive på 1990–talet och har breddats sedan dess. Även om han är väl bekant med nymodigheter så kommer han alltid tillbaka till retro och då är det oftast arkadspel som fångar hans uppmärksamhet.
Redan i ung ålder fick Sebastian upp intresset för bildåtergivning, vilket han ursprungligen nyttjade för att uppleva spel med bästa möjliga bild. Detta är något han har fördjupat sig i och spenderar mycket tid på att mäta, tolka och analysera bild i alla dess former. Därigenom har även bildkalibrering varit centralt i många år.
Trots Sebastians högst tekniska kunskaper är han en inbiten cineast vars i särklass största intresse är film. Sedan många år tillbaka arbetar han på ett filmarkiv i Stockholm med att skanna 35– och 16 mm–film samt utföra digitala ljussättningar och restaureringar.
Sponsrat innehåll: Testpilot
FZ:s testpiloter är medlemmar som på egen hand testar nya produkter i datorvärlden. Denna testpilot arrangeras av FZ på uppdrag av Philips som betalar för publiceringen. Uppdragsgivaren har inget inflytande över innehållet och testpiloten är helt fri att dra egna slutsatser.
Specifikationer
Egenskap | Värde |
---|---|
Paneltyp | QD–OLED (triangulär RGB) |
Bildstorlek | 26.5 tum |
Bildförhållande | 16:9 |
Upplösning | 2 560 x 1 440 pixlar |
Pixeltäthet | 110 ppi |
Bitdjup | 10 bitar |
Bilduppdateringsfrekvens | 360 Hz |
Ingångar | 1x Displayport 1.4 |
Utgångar | 1x 3.5 mm–hörlursutgång |
HDR | HDR10 |
VRR | G–sync compatible (48–360 Hz) |
Stativjustering | Höjd: 130 mm |
Storlek (bredd x höjd x djup) | Skärm: 609 x 357 x 61 mm |
Effektuttag | Bruk: 83.7 watt |
Vikt | Skärm: 6 kg |
Pris vid publicering | 9 119 kr inklusive moms |
Philips Evnia 27M2N8500 är i första hand avsedd för att vara en spelskärm av högre kalibern. Den kommer utrustad med en QD-OLED panel från Samsung Display med en diagonal storlek på 26.5 tum och en bilduppdateringsfrekvens på som mest 360 Hz samt stöd för VRR via både Displayport och HDMI.
Upplösningen uppgår till 2 560 x 1 440 pixlar, vilket ger ett bildförhållande på 16:9 och en pixeltäthet på 110 ppi. Till skillnad från WOLED, så använder QD–OLED en triangulär pixelstruktur där varje pixel utgörs av tre subpixlar (röd, grön och blå).
Till skärmen medföljer nödvändig kablage (nätkabel, Displayport, HDMI och USB Type–A till Type–B), stativ och VESA–fäste för den som vill använda eget stativ eller arm. Skärmen kommer i en förpackning som öppnas genom att vika ut framsidan likt en pizzakartong. Det är således mycket enkelt att både packa upp respektive ner skärmen.
Form och funktioner
Philips Evnia 27M2N8500 har totalt tre bildingångar, varav två för HDMI och en för Displayport. Utöver det finns en ingång för USB Type–B, vilken går till en USB–hub med totalt två utgångar med USB Type–A. Skärmen har integrerat nätaggregat och således används en vanlig trestiftskabel (C13) för strömförsörjning. För ljud finns både integrerade högtalare och en hörlursutgång med 3.5 mm–kontakt.
Det medföljande stativet är både väldesignat och stabilt. Det har en ton och struktur som påminner lite om ljus granit. Stativets fot är format likt ett V. På stativets baksida finns en hållare för att underlätta kabeldragning. Stativet har även justering för höjd, lutning och vinkling för ökad flexibilitet. Däremot finns det ingen möjlighet till rotering. Stativet kan monteras ihop utan verktyg. Skärmen kan sedan fästas på stativet där en spärr går i lås och sitter sedan stadigt.
All navigering sker med en knapp på baksidan, som är kombinerad med en styrspak för att kunna navigera menyer. Menyerna har ett lättöverskådlig gränssnitt och är inte särskilt komplicerade.
För den som gillar att ha belysning bakom skärmen finns även Ambiglow att tillgå. Dioderna är utspridda på höger–, vänster– respektive ovansida av skärmen. Både statiska och dynamiska lägen finns att välja på, vilka både kan vara baserade på bild eller ljud.
Vardagligt bruk
Philips Evnia 27M2N8500 marknadsförs som en spelskärm men fyller i själva verket funktionen som en allroundskärm. Då den har en OLED-panel är dess främsta styrka att kontrastomfånget är markant högre än traditionella LCD-skärmar, vilket märks mycket tydligt i mörka partier med sin avgrundsdjupa svärta.
Skärmens betraktningsvinklar är mycket bra då väldigt lite skiftning i ljus och färg uppstår när bilden betraktas från sidan. Efter fyra timmars sammanlagd användning görs en så kallad pixelrensning för att motverka inbränning. Pixelrensningen sker först när skärmen sätts i standby-läge och avbryter således inte användaren under tiden som skärmen är i bruk.
För den som vill använda HDR så ändras metadatan från skärmen beroende på vilket bildläge som används. Utöver att det ibland skapar lite förvirring i hur tonmappningen i Windows går till så finns det ibland tendenser att handskakningen inte går till helt på rätt sätt när bildläge ändras. Således kan skärmen ibland upplevas som lite långsam på att upprätta synkronisering med bildsignalen.
Av någon märklig anledning så kunde den inte visa upp en signal med en upplösning på 3 840 x 2 160 pixlar (4K UHD) från min signalgenerator. Däremot gick det bra med både en Playstation 5 och en 2020 års M1 Mac Mini. Däremot blir bilden tämligen suddig vid en sådan nedskalning. Rekommenderat är att undvika upp- eller nedskalning i den mån det går.
Pixeltätheten uppgår till 110 ppi och fungerar tämligen bra för datorbruk såvida ingen skalning används i operativsystemet. Då skärmen använder en triangulär RGB–pixelstruktur kan det uppstå konturer vid rendering av text, vilket är främst märkbart vid svart text på vit bakgrund. I Windows kan Cleartype göra felen lite mindre märkbara beroende på typsnitt och kan komma att behöva justeras innan det ser bra nog ut.
När skärmen är avstängd är EDID fortfarande aktiverat, både för Displayport och HDMI. Det innebär att ens bildkälla, exempelvis en dator eller spelkonsol, kommer att identifiera skärmen oavsett om den är påslagen eller inte. Detta underlättar särskilt mycket för den som använder flera skärmar samtidigt till ens dator eftersom uppsättningen i operativsystemet förblir intakt även om skärmen inte används.
Spel
Föga förvånande så finns det flertalet egenskaper hos Philips Evnia 27M2N8500 som gör den särskilt lämpad för just spel. Kortfattat så håller skärmen en mycket hög och bra nivå för spel utan några egentliga nackdelar.
Med sin mycket höga uppdateringsfrekvens på 360 Hz och panelens snabba responstid ger det upphov till både snabba rörelser och praktiskt taget obefintlig rörelseoskärpa. Skärmen kan uppnå samma bildfrekvens oavsett bildingång, men för HDMI behöver 360 Hz väljas manuellt i skärmens spelmeny för att den ska vara kompatibel.
Skärmen har stöd för VRR via både Displayport och HDMI. Det nämns inte i specifikationerna, men skärmen är certifierad som G–sync compatible enligt Nvidias egna tabell. Skärmen förekommer dock inte på AMD:s lista över Freesync–skärmar. Baserat på prestandan i spelet kan skärmen anpassa dess egna bildfrekvens ned till 48 Hz för att undvika ojämna hack i rörelser.
För att VRR ska identifieras av ens grafikkort eller spelkonsol behöver adaptiv synk aktiveras manuellt i skärmens meny. Dock märkte jag att VRR inaktiverades i skärmen vid vissa tillfällen då jag hade växlat bildkälla och således fick jag aktivera det igen. Som vanligt med OLED kan också en viss mängd flimmer uppstå vid skiftande bildfrekvens, vilket primärt märks i mörka partier. I praktiken upplevde jag det vara ett relativt litet problem.
Jag testade både Playstation 5 och min speldator med ett Geforce RTX–3090. Enligt Nvidias lista så finns certifierat stöd för skärmen med drivrutiner från och med 560.70. Med äldre drivrutiner kan G–sync fortfarande aktiveras, men då tolkar Nvidias kontrollpanel det som att skärmen inte är validerad.
Skärmen har ett par funktioner för att underlätta spelande. Exempelvis finns som väntat med hårkors och zoomfunktion. Under spelmenyn finns även ett reglage för att göra skuggnyanser ljusare. Dessa bör inte användas för att åstadkomma en så korrekt bild som möjligt, men går förstås att testa för den som upplever grafiken i ett spel att vara väldigt mörk.
Att använda Philips Evnia 27M2N8500 för spel är både välbehagligt och roligt. Med både bra spelegenskaper i form av hög bildfrekvens och effektiv VRR samt en tämligen harmonisk, kontrastrik bild är det enkelt att fastna för skärmen. En vanlig LCD–skärm med statisk bakbelysning känns jämförelsevis väldigt trist och platt att spela på.
Bildåtergivning
Skärmen har flertalet bildlägen för SDR. Av dessa är det Gamer 1 respektive 2 som ger i särklass mest möjlighet för justering. De reglagen som finns är följande.
Ljusstyrka styr den totala mängden ljus från skärmen – Beskrivs i kalkylblad nedan.
Kontrast ändrar ankring av vitt – Bör vara inställd på 50 för täckning av hela omfånget.
Färgrymd har totalt fyra val, vilka är sRGB, Adobe RGB, DCI-P3 och native (märkligt kallat inföding i den svensköversatta menyn).
Smart contrast justerar bildens kontrastomfång baserat på bildinnehåll – Bör vara inaktiverat för mest korrekt bild.
Gamma justerar skärmens gammakurva – Är låst till 2.2 i sRGB och Adobe RGB samt 2.6 i DCI-P3.
Färgtemperatur ändrar vitbalansen – Går endast att ändra om Native är valt som färgrymd och är annars låst till 6500 Kelvin.
Skärpa justerar över- och underskärpning – Bör vara inställd på 50 för att undvika konturer eller konstlat mjuk bild.
RGB-inställning är vitbalansjustering för manuell kalibrering – Går endast att använda om färgrymd är satt till native.
Genom att ändra ljusstyrka går det att anpassa skärmens ljus efter dess miljö. Rekommenderat är att eftersträva runt 80–100 nits i ett mörklagt rum. I ljusa rum finns utrymme för mer godtycklig improvisation.
Mätningarna avser skärmens ljus i nits vid respektive inställning. Samtliga energisparfunktioner och inbränningsskydd är inaktiverade, vilket gör att skärmen ger lika mätresultat oavsett hur stor andel av skärmen som är ljus. Mätvärdena är ungefärliga och bör inte ses som absolut.
Värde | Ljusstyrka [nits] |
---|---|
100 | 270 |
90 | 240 |
80 | 210 |
70 | 190 |
60 | 165 |
50 | 140 |
40 | 115 |
30 | 90 |
20 | 65 |
10 | 40 |
0 | 13 |
Med funktionen skärmsläckare så sjunker ljusstyrkan över tid när bilden är statiskt. Det är till för att minska risken för permanenta inbränningar. Som lägst sjunker den till cirka 80 nits oavsett vald ljusstyrka på skärmen, vilket kan resulterar i en markant mörkare bild. För en mer konstant bildåtergivning rekommenderas att ha skärmsläckaren inaktiverad, eftersom skärmen i så fall inte ändrar ljusstyrkan baserat på innehåll eller hur länge det är statiskt.
Uniformiteten är utmärkt utan några som helst ojämnheter i färg eller ljus över panelen. Däremot kan viss så kallad retention (kvarvarande märken från statiskt bildinnehåll) temporärt ge intrycket av ojämnheter i mörka partier. Det uppstår främst i specifika fall och försvinner ofta fort. Skärmen har ett blankt antireflexfilter som gör ett hyfsat bra jobb på att göra reflektioner diffusa, men i ett ljust rum framstår filtret som lila och gör svärtan avsevärt ljusare.
Skärmen påvisar ingen märkbar posterisering och således kan färgövergångar ske praktiskt taget problemfritt. Eftersom QD–OLED inte har en vit subpixel finns det ingen så kallad luminance overshoot. Det är annars förekommande på WOLED där svaga konturer uppstår vid rörelser i mörkt innehåll.
SDR
I mån av färgrymd är sRGB allmänt vedertagen standard för merparten av allt innehåll i SDR för konsumenter. Det gör sRGB till ett tämligen säkert val för de allra flesta trots att många reglage är låsta (främst gamma, vitbalans och kontrast).
För den som arbetar med tryck kan Adobe RGB vara användbart, då skärmen lyckas följa färgrymden hyfsat väl trots att viss mättnad i grönt fattas. Dock finns det inga reglage i skärmen för att återskapa den avsiktligt höga svärtan som Adobe RGB kräver enligt specifikationerna (0.5 nits), vilket inte är så oväntat heller. Skärmen kan inte ersätta en dedikerad skärm för fotoredigering, men kan ändå fylla behovet för den som ibland behöver funktionen.
DCI-P3 är en biografstandard och skärmen klarar av att täcka färgvolymen utan egentliga problem. Att även gamman följer 2.6 enligt satt standard är ovanligt men Philips Evnia 27M2N8500 gör rätt. Däremot är vitbalansen fortfarande låst till D65 även om DCI–P3 formellt sett är skall använda en annan vitpunkt (motsvarande cirka 6300 grader Kelvin).
Mätningarna är gjorda med Colourspace och avser då spelläget. Givna standarder är respektive för varje färgrymd samt D65 som vitbalans. Vad som gäller ljusstyrka har både sRGB och DCI-P3 inställda så att referensvitt ligger vid 100 nits, medan Adobe RGB har referensvitt vid 160 nits.
Trots att vitbalansen är låst så lyckas skärmen prestera tämligen väl med alla tre färgrymder. En svag rödton kan skymtas men är inom målvärde och inget som normalt sett stör. Till skillnad från tidigare QD-OLED-skärmar från Philips så följer denna en mer traditionell 2.2–gamma vid sRGB. Det ger ett bra resultat, även om högdagrar har en tendens att bli lite för ljusa.
Med Native appliceras ingen korrigering och skärmen använder panelens fullständiga färgrymd, vilket ger mycket mättade färger. Detta är dock det enda läget där vitbalans och gamma kan ändras och således gav jag mig på att kalibrera skärmen. Vitbalansen kan absolut följa D65 utan problem. Ljusstyrkan är återigen 100 nits. Färgrymden som den jämförs mot är sRGB, då detta som sagt är standard för sRGB.
Sammanfattningsvis så har Philips Evnia 27M2N8500 utmärkta förutsättningar för bra bild i SDR och är i överlag mycket trevlig att använda för både spel och allmänt datorbruk.
HDR
För HDR finns flertalet bildlägen. Alla har dock samma inställningsmöjligheter med undantag för Trueblack 400. De reglage som finns är som följer.
Ljusstyrka styr det sammantagna ljuset från skärmen – Bör vara inställt på 100 för mesta ljus och mest korrekta tonkurva.
Kontrast ändrar ankring av vitt – Bör vara inställt på 50 för att matcha metadatan på källan, men kan sänkas något för att täcka fler högdagrar.
Ljusförbättring ökar ljusstyrkar i lågdagrar och gör dem tydligare – Bör vara avstängt för mest korrekt bild.
Färgförbättring ökar färgmättnad, främst vid rött och orange – Kan användas med försiktighet för mer mättade färger.
Inte helt oväntat med datorskärmar generellt så är inställningsmöjligheterna med HDR tämligen begränsade och det finns inte särskilt mycket som går att ändra på utan att göra bilden mer inkorrekt. Dock kan både kontrastreglaget och färgförbättring användas till viss mån för en subjektivt sett mer tillfredsställande bild (mer om färgerna längre ned).
Mätningarna är återigen gjorda med Colourspace. Mätningarna nedanför avser bildläget personligt där ljusstyrka och kontrast har ovan rekommenderade inställningar. Övriga funktioner är inaktiverade. Given standard är BT.2100. Metadatan för ingående signal är 1000 nits peak white (Mastering display luminance level) och de testmönstren som mäts har utgjort tre procent av skärmens totala bildyta.
Som mest ger skärmen ifrån sig cirka 480 nits i samtliga bildlägen förutom HDR1000 Max. Dock sjunker ljusstyrkan ju högre den genomsnittliga ljusnivån på bildinnehållet är och som lägst sjunker den ner till 270 nits. Vitbalansen visar väldigt snarlika, bra resultat i HDR som i SDR. Tonkurvan följer även den ST.2084 till stor del innan cirka 240 nits då den rullar av relativt mjukt.
Trueblack 400 har inga som helst inställningsmöjligheter. Samtidigt påvisar den varken någon synlig eller mätbar skillnad i svärtan jämfört mot de övriga bildlägena.
Genom att använda bildläget HDR1000 Max så ökar ljusstyrkan markant på skärmen. Mätningarna nedan är gjorda under samma förutsättningar som tidigare med undantag för de andra graferna i bildserien. Dessa har 4000 nits i metadata för Mastering display luminance level istället för 1000 nits.
Skärmen uppnår som mest cirka 1060 nits i HDR1000 Max. Precis som övriga bildlägen sjunker ljusstyrkan beroende på genomsnittsljuset i bildinnehållet, varpå det blir tydligare här. Trots det ser ljusa scener ofta imponerande ut med ibland närmast bländande effekt.
Mätningarna nedan avser skärmens maxljus i HDR1000 Max beroende på hur stor andel av bildytan som utgörs av en vitt fönster. Mätvärdena är ungefärliga och bör inte ses som absolut.
Fönsterstorlek (procent) | Ljusstyrka [nits] |
---|---|
3 | 1060 |
10 | 500 |
25 | 380 |
50 | 325 |
75 | 290 |
100 | 270 |
När HDR1000 Max används försvinner dessvärre de mörkaste skuggnyanserna, vilket syns i graferna ovan. Dessa går inte att återställa med några inställningar i skärmen. Genom att ha en annan metadata på bildsignalen kan problemet lindras till viss del (samtidigt som högdagrar rullar av mjukare), men blir aldrig helt rätt. Skillnaden demonstreras i graferna. De övriga bildlägena påvisar inte detta problem.
Vad som är märkligt med HDR är att skärmen inte täcker hela DCI–P3:s färgrymd, oavsett luminans eller metadata. Den saknar mättnad i rött och har en något avvikande ton i grönt. I praktiken gör det att hela de röda, oranga och gula delarna av färgrymden saknar mättnad och lätt ger bilden ett lite matt utseende. Särskilt tydligt är det i innehåll som har en varm ton, tydliga röda eller orangea toner.
Reglaget färgförbättring kan bitvis öka mättnaden för dessa toner, men primärfärgerna blir inte rätt vad som än görs. Det är väldigt märkligt i sig eftersom skärmen i SDR kan återge en markant större färgrymd, så bevisligen har något blivit fel.
HDR blir således lite av en märklig mix på Philips Evnia 27M2N8500. Ljusstyrkan räcker och blir över, vilket i kombination med en korrekt tonkurva ofta ger upphov till en kraftfull, imponerande bild. Men samtidigt haltar den både i hur den hanterar skuggnyanser i HDR1000 Max och det dämpade färgomfånget.
Sammanfattning
Som väntat är det mycket lätt att bli frestad av Philips Evnia 27M2N8500, av goda skäl dessutom. Vi har sett OLED bli mer och mer populärt bland dedikerade spelskärmar i mindre storlekar. För varje ny generation så tycks nya framsteg göras och det råder inget tvivel om att Philips har lyckats med det allra mesta här.
Både vid traditionellt datorbruk och spel så är det lätt att uppleva en slags aura kring skärmen. Det har varit rentav spännande för mig att uppleva titlar jag annars är van vid att spela på en typisk LCD-skärm. Då uppstår en mycket tydlig skiljelinje tack vare den klara, kontrastrika bilden som OLED erbjuder. Det är mycket svårt att gå tillbaka till något sämre efteråt.
Det är också av det skälet som jag blir extra kluven av hur färgåtergivningen blir vid HDR. Resultatet är så märkbart inkonsekvent att jag faktiskt har svårt att förstå vad som har skett. Förhoppningsvis är detta något som kan åtgärdas med en mjukvaruuppdatering, men där är vi inte i dagsläget och således är det verkligen något att beakta före köp. Även de förlorade skuggnyanserna vid HDR1000 Max ser jag också som en svaghet.
Men bortsett från det så gör skärmen mycket bra ifrån sig. Både de bildkvalitativa egenskaperna (främst i SDR) och användarupplevelsen i överlag håller en hög nivå som fick mig att sitta väldigt nöjd. Skärmen känns stabil, genomarbetad och häftig. Sådana finns det inte nog av på marknaden, även om jag känner att denna hade kunnat bli en riktig fullträff.