Året är 1836 och krutröken har precis lagt sig i Nordamerika, Texas har brutit sig loss från Mexiko och förklarat sig som en självständig republik. I Västeuropa pågår tuppfäktningen mellan kolonialmakterna för fullt, där Storbritannien har ett rejält försprång jämfört med sina franska och spanska rivaler på kontinenten. I Skandinavien slickar Sveriges kungahus fortfarande såren efter förlusten av Finland till ryssarna. I Belgien har världens första statliga järnväg just invigts.
"I Skandinavien slickar Sveriges kungahus fortfarande såren"
Vad som händer nu är upp till dig. Vill du vässa bajonetten och erövra en hel världsdel som Preussen? Skapa ett världsomspännande handelsnätverk och låta dina undersåtar njuta av kaffe, te och tobak i överflöd som Nederländerna? Eller vill du ta dig an en riktig utmaning och förvandla Chile till ett liberalt paradis med kvinnlig rösträtt och en skola i världsklass? I Victoria 3 är det spelaren själv som bestämmer vad målet är, precis som sig bör när Paradox släpper en ny installation i sin patenterade grand strategy-genre.
Kommunisterna låg visst bra till i Sverige i slutet av 1800-talet.
Ett 150 år gammalt tech tree - hyfsad utvecklingspotential!
Spelupplevelsen kretsar framförallt kring politik och den industriella revolutionen. Mycket tid går åt till att bygga ut jordbruk och gruvor på landsbygden, och fabriker i städerna. Men att bygga till exempel en motorfabrik utan eftertanke i början av spelet kan snabbt leda till ekonomisk kris snarare än välstånd och produktivitet. Varje byggnad måste betala löner till sina arbetare, och köpa in material på marknaden. Utan stål är det svårt att bygga motorer, utan järn- och kolgruvor blir råvarupriserna skyhöga, och så vidare. Att lyckas skapa fungerande produktionskedjor är pilligt och klurigt, men väldigt tillfredsställande när kugghjulen till slut faller på plats och pengarna rullar in till statskassan.
Handel med andra länder spelar stor roll i Victoria 3. När resurser saknas på den inhemska marknaden är importerat gods den enda lösningen för att få ekonomins hjul att snurra. Ett exempel: Sverige har gott om trä och järn, men saknar svavelgruvor som behövs för att tillverka gödsel och få ordentlig fart på jordbruket. Tyvärr är handelssystemet svårtillgängligt och det krävs ofta väldigt många knapptryck för att skapa sig en bild av vilka varor som finns till hands, vilka transportlinjer du egentligen har etablerat för tillfället och hur dessa påverkar din ekonomi. Ett bättre gränssnitt med mer överblick hade gjort underverk för spelupplevelsen.
"Effekterna av dina val är inte helt uppenbara."
Den politiska aspekten av Victoria 3 går främst ut på att baxa igenom nya lagar och samtidigt hålla olika intressegrupper i samhället mer eller mindre nöjda. I takt med teknologiska framsteg kommer befolkningen förvänta sig högre och högre levnadsstandard, men godsägare och kapitalister kommer protestera om du lovar allt åt alla. Det är upp till dig som spelare om du vill ta den demokratiska vägen och försöka balansera intressen för att undvika uppror och revolution, eller om du vill lägga resurserna på censur och batonger och förtrycka dina medborgare till lydnad.
Spelets politiska system fungerar generellt ganska väl och känslan är att de vägval som finns är balanserade, med tydliga för- och nackdelar. Håller du arbetarrörelsen hyfsat nöjd får dina fabriker en 10-procentig bonus i produktion, till exempel. Systemet för vilka partier eller intressegrupper som ska “ingå i styret”, där du godtyckligt kan flytta grupper mellan makt och opposition, är däremot lite rörigt och effekterna av dina val är inte helt uppenbara.
Victoria 3 har enorma mängder valmöjligheter.
Victoria 3 har ett smått ofattbart djup under den vackert skulpterade världskartan där tåg och fartyg tuffar runt. Men det ska sägas att det här inte är någon lättillgänglig titel. Paradox flaggskepp som Crusader Kings och Hearts of Iron är inte kända för att vara några spel som riktar sig till lågstadieelever, men Victoria 3 ställer om möjligt ännu högre krav på den som sitter bakom tangentbordet. Räkna med att att plocka fram en sökmotor för att lista ut vad begrepp som “laissez faire” och “petite bourgeoisie” betyder, om du inte har en examen i ekonomisk historia i bakfickan vill säga. Samtidigt leder den höga ribban till en ganska hög grad av tillfredsställelse för den som lyckas bemästra spelmekaniken, även om det inte är något som sker på en kafferast.
"Victoria 3 har ett smått ofattbart djup"
Världen var från 1836 till 1936, då Victoria 3 utspelar sig, som bekant inte alltid en fredlig plats. Trots det spelar krig en mindre roll än i många andra spel i den här genren. När det börjar bli lite trångt inom landets gränser och en grannes jordplätt ska erövras görs det genom att inleda en “diplomatisk manöver” som i sin tur kan eskalera till krig. Men krig är dyrt. Det är fullt möjligt att någon part i krisen lyckas övertyga sin motståndare att vika ner sig utan blodspillan, oftast genom att kalla in gentjänster från någon stormakt i grannskapet.
Fick du lära dig om Battle in Götaland i skolan?
När diplomatin når vägs ände och bössorna laddas är striderna på kartan ganska abstrakta. Krig avgörs genom olika frontlinjer dit sidorna i konflikten skickar sina generaler med tillhörande manskap. Stridssystemet påminner alltså mer om världskrigssimulatorn Hearts of Irons dito än om Europa Universalis och Crusader Kings pjäser på ett schackbräde-upplägg. De olika frontlinjerna faller dock samman på ett svårbegripligt sätt, medan nya uppstår längs andra gränser, och det är svårt att hänga med. Ett minus i kanten på spelupplevelsen, men å andra sidan är som sagt krig inte titelns huvudfokus.
Det finns mycket att säga om Victoria 3. Det är polerat, men inte utan brister och skavanker. Balansgången mellan å ena sidan djup och realism, å andra sidan en lättillgänglig spelupplevelse, satt på flera områden bättre i föregångaren Victoria 2. Samtidigt infinner sig snabbt den där “jag ska bara”-känslan som gör det svårt att lägga ifrån sig. Gillar du genren, 1800-talshistoria, att pilla med produktionskedjor och att dyka ner i tabeller är det här sannolikt ett spel för dig. Här finns hundratals speltimmar att hämta för den experimentsugna som vill skapa ett brasilianskt handelsimperium eller ett japanskt världsherravälde. Har du ännu inte doppat tårna i grand strategy-pölen finns det andra Paradoxtitlar som är betydligt mer lättillgängliga.
