Recension, del 1 av 2
Det här är den första delen i vår World of Warcraft: Dragonflight-recension, och vi sätter inte betyg nu. En avslutande recension med betyg kommer senare.

Om du liksom jag varit passagerare på World of Warcraft-tåget i många år, så har du säkert lärt dig expansionscykeln vid det här laget. I början av en ny expansion är det glädje, entusiasm och glada tillrop. Med tiden mattas detta av och ersätts av ett slags vardagslunk, som ytterligare lite senare övergår i en expansionströtthet. Sedan kommer en ny expansion och proceduren upprepas.

Förra expansionen Shadowlands har enligt denna cykel blivit kraftigt bespottad överallt den senaste tiden. En hel del av naturliga orsaker, alltså. Men också på grund av att Shadowlands ändå var en väldigt udda fågel. Dödsriket var olikt allting vi tidigare upplevt i WoW, och med facit i hand blev det förmodligen väl utflippat att resa till dödsriket för att bekämpa någon kosmisk urskurk som dragit i trådarna sedan Warcrafts begynnelse. Handlingen höll inte ihop och alltihop kändes väldigt långt ifrån de äventyr vi upplevde i spelets begynnelse – de då vi stred mot någon lokal stam quilboars eller hjälpte till att jaga ett särskilt farligt djur som plågade lokalbefolkningen.

Say hello to my big friend!

Med Dragonflight är Blizzards ambition är att ta oss tillbaka till den typen av upptåg. Och första intrycket säger att de lyckats. Skådeplatsen är det mytomspunna öriket Dragon Isles, som nu går att ta sig till för första gången på tusentals år.

Tonen är efterlängtat jordnära. Den inledande resan till öriket gör jag tillsammans med ett gäng som kallar sig för Dragonscale expedition, en av expansionens nya fraktioner. De är ett glatt gäng som har en förhållandevis avslappnad inställning till sakernas tillstånd. De är ute efter att upptäcka världen och dess hemligheter. Ett mål jag absolut delar med dem.

Spelmekaniskt får detta skjuts av en av expansionens större nyheter: dragon riding. Det innebär att du tidigt i äventyret får en egen drake att flyga på. Förutom att det är otroligt skönt att slippa låsa upp flygförmågan först längre fram i expansionen så förändrar draken helt hur vi tar oss fram i luften. Draken har förmågor som går att använda för att navigera, och flyger du rätt så går det riktigt fort - upp till 830 procent ökad hastighet jämfört med 310 procent för vanliga flying mounts. Detta kräver dock att du hushåller med resursen vigor. När den är slut tappar draken förmågan att använda abilities, och du behöver använda olika knep för att återhämta den, exempelvis genom att dyka nedåt för att få momentum och öka hastigheten. Har du spelat Guild Wars 2 kommer du känna igen konceptet med riddjur som har olika förmågor.

Välkommen till Dragon Isles.

Så här initialt uppskattar jag dragon riding väldigt mycket. Istället för att bara vara en transportsträcka mellan två punkter blir det ett interaktivt moment att ta sig fram i terrängen. När jag susar förbi trädkronorna och rundar bergstopparna i ett hiskeligt tempo susar det förbi intressanta saker där jag kan göra nedslag. Kanske hugga lite mineraler, gräva upp en dold skatt eller landa i en liten by där det finns quests att utföra. Miljöerna känns dessutom som gjorda för flygande med hisnande höjdskillnader och vidsträckta områden att glidflyga över.

"Kunna ta sig an det som intresserar för stunden"

Huvudstoryn slingrar sig fram genom hela kontinenten, men på ett sätt där många sidouppdrag inte känns obligatoriska för att ta sig vidare eller levla upp till nya taket på 70. Istället känns det liksom luftigt på något sätt, att kunna ta sig an det som intresserar för stunden.

Jag stötte på ett gäng magiker som utför olika experiment och tester, vilket jag upplevt ungefär tusen gånger förut i WoW. Så deras uppdrag hoppade jag över. Däremot valde jag att dröja kvar och hjälpa en Hearthstone-spelare att hitta ett kort och senare spela en match mot en ande (fråga inte). I byn med det charmiga valrossfolket Tuskarr blev jag också kvar och utförde diverse sysslor, helt enkelt för att det föll mig in att göra det.

WoW-grafiken kan vara vackert i all sin enkelhet.

I skrivande stund har jag precis tagit mig till level 70. Jag har i lugn och ro ägnat mig åt lite av varje av vad Dragonflight erbjuder, och leveling-upplevelsen har jag trivts väldigt bra med. Balansen mellan olika aktiviteter har känts väl avvägd, och själva speldesignen, med dragon riding i centrum, fyller med mig upptäckarglädje på en nivå jag nog faktiskt aldrig tidigare upplevt i WoW.

Om det håller i sig? Det får vi se. Del två av recensionen, med betyg, kommer när jag ytterligare utforskat den här världen, och tittat mer på andra nyheter från expansionen. Som det nya omgjorda systemet för crafting, nya upplägget för factions/reputation och den nya rasen/klassen.