När det kommer till hårdvara har Nintendo länge gått sin egen väg. Hästkrafter och ren prestanda har fått stå tillbaka till förmån för mer kreativa inslag. Vissa har lett till jobbiga magplask, men samtidigt har det japanska spelhusets innovationsiver gett upphov till många branschrevolutionerande uppfinningar.
Dundersuccén Switch.
Game & Watch introducerade det legendariska styrkorset; Game Boy revolutionerande det bärbara spelandet; till Nintendo 64:s upplevde vi för första gången skakande handkontroller och Wii fick hela världen att vifta sig trötta.
Fadäserna är färre, men ändå ack så minnesvärda. Virtual Boy var en helt vansinnig produkt; beslutet att fortsätta med utrymmessnåla kassetter till N64 istället för discar; att inte ha en upplyst display till Game Boy Advance; valet att trycka in en tokdyr 3D-skärm i 3DS och folk begrep nog aldrig riktigt att Wii U var en ny konsol.
"Det som liknade en vansinnesidé visade sig vara ett snilledrag"
Sammantaget kan man lugnt säga att kreativa innovationer har ofta varit en närvarande faktor i Nintendos hårdvaror, och inte minst med deras nuvarande konsolgeneration. Efter katastrofen som stavades “Wii U” gick Nintendo all-in på en hybridkonsol som både var svagare än konkurrenterna och innebar att de tävlade mot sig själva på den handhållna marknaden. En arena där de sedan länge varit herre på täppan. Men det som liknade en vansinnesidé visade sig vara ett snilledrag. Switchen är en hybridmaskin som ritade om kartan för vad vad en stationär konsol kunde vara och över 150 miljoner sålda maskiner talar sitt tydliga språk.
Steam Deck har ritat om spelplanen.
Men nu, i nådens år 2025, står vi alltså inför ännu ett hårdvarusläpp signerat Nintendo, och nu verkar fantasifullheten saknas till viss del. Vi har visserligen inte sett konsolen i sin helhet ännu, men av vad som visats verkar innovationerna lysa med sin frånvaro. Föregångaren var svårslaget framgångsrik och många skulle säkert hävda att man “inte ska laga något som inte är trasigt”. Men spelvärlden ser annorlunda ut idag jämfört med 2017.
Tack vare den första Switchen har vi sett en renässans för portabla spelenheter. En av maskinens stora fördelar – möjligheten att växla mellan stationärt och spelande på språng – är nästan utraderad. Valves Steam Deck är en fantastisk maskin som gör allas överfyllda spelbibliotek handhållna och såväl Lenovo som Asus hänger på så gott de kan. Till och med Sony gör ett rätt halvhjärtat försök med sin PS Portal och sen får vi inte glömma det senaste ryktet som sprids av djungeltrummorna: att Microsoft är på väg in i den bärbara ringen med en egen utmanare. De handhållna minidatorerna har dessutom per automatik ett långt större spelbibliotek och ofta råstarka komponenter.
Snarlik konsol och Mario Kart – Nintendo spelar med säkra kort.
Men det största esset – spelen – har Nintendo kvar i rockärmen. För nostalgi säljer. Nintendos unika titlar är de som är viktiga, och blotta närvaron av någon figur från Nintendos digra produktkatalog borgar nästan automatiskt för finfina försäljningssiffror. Men på senare år har Nintendo lagt sig till med olaten att släppa hjälpligt uppdaterade lastgamla titlar. Bra spel är bra spel – men någonstans finns det en gräns. För mig gick den vid nysläppet av Donkey Kong Country Returns. Ett nästan 15 år gammalt spel som släpptes till nära fullpris. Vi spelfans är värda mer än uppiffad skåpmat.
"Om Nintendos nya speldosa ska kunna utmana på riktigt behöver de släppa sargen"
Om Nintendos nya speldosa ska kunna utmana på riktigt behöver de släppa sargen och våga satsa stort. Jag vill ha ett nytt F-Zero med hisnande hastigheter; nya äventyr med Donkey Kong i tre dimensioner; ett friare Pokémon i en helt öppen värld, fritt från knäckebrödstexturer; glöm bort Link för en kort stund och kalla in Pit från Kid Icarus istället; fräscha upp Punch Out; låt Mario och Yoshi slå följe igen och ge Wario en ny chans. De behöver helt enkelt anstränga sig för att kunna fortsätta vara relevanta. Fräscha tolkningar av gamla hederliga, beprövade recept. För jag tror det är vad som behövs.
Ett faktum som talar för att vi åtminstone slipper ytterligare en radda av återutgivningar är att Switch 2 kommer att vara bakåtkompatibel. Det finns alltså ingen anledning att ge oss “Super Smash Bros. Ultimate Remastered” eller “Mario Re-Odyssey”. Sen hoppas jag också givetvis att speljätten satsar på nya kort som kommer blåsa oss av stolarna. Om fantasin tryter på hårdvarufronten behöver helt enkelt mjukvaran leverera. Den som lever får se.
Nintendo håller som bekant låda den 2 april och då får vi garanterat veta mer.
