Tiden saktar in ett par sekunder. Fyra tysta skott avlossas samtidigt från skogsdungen, lika många vakter utanför grinden faller till marken. Tom Clancys spöken tittar sig omkring, ingen märkte något och halvt genomskinliga smyger de vidare.

Som vanligt i genren militäraction har en bomb hamnat på villovägar. Tyvärr lyckas den också explodera och ta kål på ett fyrmannalag av Ghost-soldater. Spelaren får axla manteln som den nya killen i ett annat Ghost-lag där målet är att ta reda på varifrån bomben kom och hur den tog sig därifrån.

”Enligt sägnen är spöken manifestationer av de döda. De kvarstår i den fysiska världen för att hämnas på, hjälpa eller straffa de levande.”

Efter en kort inledning bjuds spelaren citatet ovan, en stilla kontrast till vad inledningen bjöd på. Det passar in i sammanhanget utan att kännas pretentiöst.

På det fjärde ska det ske...

Ghost Recon har alltid handlat om realism blandat med högteknologisk utrustning och i #Ghost Recon: Future Soldier är klivet in i framtiden en aning längre. Spelet är dock tydligt med att det håller kvar en fot i det jordnära och realistiska. Utrustat med osynlighetskamouflage och med GPS-koordinater, stadsnamn och annan text coolt utspridd i spelvärlden hade det lätt kunnat kännas frånvarande och inte särskilt relaterbart. Men karaktärernas kalla och något lågmälda attityd känns uppriktig och värd att lyssna på. Här ges ingen plats för vare sig metahumor om dinosaurier eller cigarrpuffande, whiskeymuttrande superhjältar. Future Soldier satsar på genomarbetade samarbetslägen i sann militäranda.

Flest prylar när man dör vinner

Till sin hjälp har soldaterna fiffiga prylar som blir allt fler i takt med att karriären betas av. En drone som, utöver att flyga och rulla på marken, kan markera fiender och skicka ut små elchocker. Under specifika uppdrag har du med dig en gående robot fylld med artilleripjäser och fjärrstyrda missiler. Vapen går att modifiera efter eget behag och ännu fler smådelar går att låsa upp genom att klara särskilda sidomål som delas ut inför uppdragen.

Vid utvalda platser kan du byta vapen under uppdragens gång. Något som visar sig hjälpsamt då striderna utspelas i allt från vidsträckta vinterlandskap till trånga korridorer. De förändras snabbt och det gäller att anpassa sin arsenal och aggressivitet efter situationen.

En icke ömsesidig omfamning inkommande.

Kampanjen består av ganska linjära upplevelser där tempoväxlingar står i centrum. Efter en smygarstund där simultana skott från hela laget avlivar fyra fiender samtidigt kan det blir röjig action där växelvis framryckning bakom skydd är att föredra. Vid utvalda tillfällen fråntas du kontrollen över spelaren och förs genom kritiska, cinematiska ögonblick där det enda du behöver koncentrera dig på är att sikta och skjuta. Dessa stunder består bland annat av hektiska helikopter- och jeepfärder eller brysk eskort av en motvillig informatör.

Delarna vävs samman av laddningstider uppklädda i snygga animationer och lite småsnack gruppmedlemmarna emellan. Av någon märklig anledning har inte all dialog fått textning, så det är inte alltid lätt att hänga med i snacket. Den här typen av karaktärsuppbyggnad hos människorna bakom maskerna ägnas det tid åt även mellan uppdragen.