Gränslöst

Uppemot femtio banor ingår och de kan spelas igenom någorlunda snabbt, gissningsvis på mellan sex och åtta timmar. En aning snålt kan tyckas men det är här spelets andra trumfkort ger sig tillkänna - banverktyget. Utvecklarna snålar verkligen inte på denna front - banskaparverktyget är enormt kraftfullt och genom att spela igenom alla banor får du tillgång till mängder av prylar som kan användas vid byggandet. Möjligheterna är enorma, dels mängden delar och dels att många av dem kan justeras så att de fyller just den funktion du önskar. Hydrualiska armar, stålfjädrar, gummiband, olika underlag, trampoliner, sprängladdningar... listan kan göras hur lång som helst och den räcker för att kunna utföra de flesta galna idéer som bubblar i spelarnas huvuden.

Ett snurrande hjul med greppbara tygkuddar i vardande.

Man ska ha klart för sig att banbyggandet tar tid - du svänger definitivt inte ihop något minnesvärt på en lunchrast. För många delar finns utförliga instruktionsfilmer. De bör ses, vilket ökar den tid det tar innan man på allvar kan ge sig i kast med skapandeprocessen. En manual hade förstås varit att föredra, likaså att knåpa banor med mus och tangentbord, men detta är ett konsolspel och jag vill verkligen inte skälla på utvecklarna för att de skickar med såpass kraftfulla verktyg. I framtiden kommer spelvärlden med stor sannolikhet vara sprängfylld med kreativa hembyggen.

Tredje dimensionen svajar

Det mesta med LittleBigPlanet är otroligt välgjort men en sak irriterar - kontrollerna. Spelet saknar emellanåt den där exakta precisionen som kännetecknar riktigt bra plattformsspel. Den stora boven i dramat är en djupdimension i tre steg. Förflyttning i djupled är ibland - inte alltid - svårbemästrad, mycket på grund av en autojustering som flyttar dig utan att du egentligen vill. Bättre djuprörelser är önskvärt, jag hoppas att Media Molecule-chefens vaga löften om en patch blir verklighet. Djupdimensionen är i vilket fall en nödvändighet, den ger bandesignmöjligheter som hade varit omöjliga med bara två dimensioner.

Ett annat frustrationsmoment visar sig när det ska hoppas från rörliga underlag - hopplängden blir svår att förutse. Respawn-systemet (du/ni har ett par liv och varje gång ni passerar en checkpoint fylls de på) räddar till viss del missarna men om du/ni dör måste banan spelas om från början.

LittleBigPlanet kommer sopa hem ett lass utmärkelser när spelåret 2008 sammanfattas. Med all rätt - i sina bästa stunder (och de är många) är det bedårande, fullständigt knäckande roligt att spela. Kontrollproblemen ska inte ignoreras - styrningen är inte perfekt. Men den är tillräckligt bra för att spelets alla förtjänster ska väga upp denna brist.

Detta är en glädjesprudlande spelfest som kommer gå hem i de flesta läger, en stilbildande konsolsäljare vars storhet bygger på charm, stilsäkerhet, flerspelarläget och det kraftfulla banverktyget. I slutändan kan jag inte göra annat än att dela ut högsta betyg och en glänsande guldmedalj till detta förträffliga stycke spelhistoria.