#Minecraft är mer än ett spel. Det blev guldbiljetten som fick skaparen Markus Persson att säga upp sig från sitt jobb och förverkliga sin dröm – att utveckla spel på heltid. Och mer därtill. Trots att det släpps officiellt först idag, ackompanjerat av pompa och ståt i Las Vegas, har han och sedermera företaget #Mojang, dragit runt en halv miljard kronor på spelet. I början av november passerade försäljningen fyra miljoner. Att låta spelarna vara delaktiga, och betala för sig, redan i ett tidigt stadium visade sig vara ett succérecept många lär anamma de närmsta åren.
Men Minecraft är som sagt mer än bara ett spel, och garanterat mer än siffror på ett bankkonto. När jag sätter mig ner och spelar den färdiga versionen inför denna recension har det gått lite drygt ett år sedan jag upplevde denna kantiga värld för första gången. Redan då fanns mycket på plats och sett till byggandet och grävandet har inte så mycket förändrats, bara förbättrats och finslipats. Du vaknar fortfarande till liv med två tomma händer men med möjligheten att skapa allt från den enklaste hydda till palats, #Pong-kloner och till och med fungerande datorer. Markus Persson visste att han öppnade Pandoras ask när han introducerade möjligheten att dra enkla ledningar och bygga simpla logiska grindar, vilket la grunden för de många haksänkare du kan hitta på Youtube.
För mig har det däremot alltid varit äventyrandet och utforskandet som stulit nattsömnen och fått mig att bortprioritera disk, personlig hygien och andra oväsentligheter. Och då är känslan av att upptäckta en underjordisk grotta mer nervpirrande i dag. Nu kan du hitta rester av gamla tunnelgrävare, övergivna järnvägsspår och spindelvävstäckta stödverk, som gör upplevelsen ännu mer trovärdig. Jag får till och med för mig att en grafisk artefakt egentligen är spöken från forna invånare, så stor är inlevelsen. Det är ett ganska bra betyg när allt är uppbyggt av meterstora pixlar.
Trots kantigheten tycker jag att Minecraft är ett av årets snyggaste spel, det räcker med att klättra upp på en bergstopp och titta ut över en solnedgång för att förstå skönheten. Det ligger såklart mycket i att landskapet du blickar ut över är unikt för dig, och bara dig (så länge du inte spelar multiplayer). Jag kan också tappa andan över vetskapen att det majestätiska berget på andra sidan dalen, det med en porlande bäck på sidan, går att jämna med marken om jag så önskar. Du är lika mycket gud som trädgårdsmästare.
Under året som har gått har mängder med nya funktioner lagts till, allt från snyggare glaspaneler till mekaniska kolvar som bäddar för ännu fler galna uppfinningar, men den stora nyheten är att det väldigt öppna spelet har fått ett slut. Bortom horisonten, faktiskt i en annan dimension, väntar en drake som ska dräpas för att du ska få se eftertexterna rulla. Men vägen dit är lång. Väldigt lång. Och för nästa stycke sätter vi en liten, liten spoilervarning, hoppa över det om du vill uppleva precis allt själv.
Först måste du gräva dig ner till världens bottenskikt, hitta sällsynta diamanter som låter dig bryta en särskild sten som krävs för att bygga en portal till den brinnande världen The Nether, slå ihjäl eldfängda monster, dräpa ett par andra och kombinera deras kvarlever till en kompass som leder dig till den fästning som öppnar upp vägen för den slutgiltiga konfrontationen. Eller så kan du fullkomligt strunta i det där, bygga dig ett fiskespö och låta ännu en solnedgång smeka din skärm.
Kanske lockar ett bondeliv mer, att odla grödor och föda upp djur i en hage är fullgoda sysslor i Minecraft och jag ser redan små pittoreska hobbit-samhällen födas. Om du inte ens orkar bemöda dig med att samla resurserna som krävs för ditt drömbygge kan du istället välja att spela i det kreativa läget där tillgångarna bara är en knapptryckning bort.
Det enda klagomålet jag har är avsaknaden av dokumentation. Hur ska jag veta hur receptet för en hacka ser ut utan att rådfråga vida webben? Eller hur jag får storyn att berättas? Kanske är det också tjusningen i ett spelklimat där mycket förenklas eller förklaras in i minsta detalj. Minecraft är verkligen mer än bara ett spel. Det är sandlådan från dina första levnadsår, Lego-samlingen från barndomen och äventyret du vävde ihop i Drakar & Demoner i tonåren. Ett spel som är lika bra på att väcka din upptäckarlusta som att låta dig fylla världen med innehåll. Din värld.